God morgon sötnosar! Jisses vad jag är känslosam just nu men det är den tiden i månaden så jag är som en liten blöt fläck. Igår hade jag verkligen känslorna utanpå så jag grät när jag lyssnade på Loretta Lynn på morgonpromenaden och fick ångest när jag fick veta en sorglig sak på eftermiddagen. Kommer inte gå in på det eftersom det inte har med mig att göra men det tog mig tillbaka till tonåren och hur det var att vara en introvert, högkänslig människa i en högstadiemiljö som inte alls passade mig. Lägg även till mobbning/utanförskänslor på det så kan ni tänka er vilka minnen jag hade igår. Huvva! Som tur är har jag hittat min plats i dag och accepterat att jag aldrig kommer vara en sån där supersocial människa som får energi av umgänge och som kan kan prata känslor hur lätt som helst. Jag är lite av en ensamvarg som väljer mina vänner med omsorg och de vänner jag har lägger jag väldigt mycket kärlek och omsorg på eftersom de betyder så mycket för mig. Det är bara några få människor som faktiskt ger mig mer energi än de tar och de håller jag hårt i! Känner någon av er igen er eller är ni mer extroverta? Tycker det är så spännande med sånt eftersom jag lär mig mer och mer om mig själv och börjar acceptera mina små egenheter som jag innan sett som väldigt konstiga. Skulle lätt kunna skriva ett A4:a om det men nu ska jag faktiskt äta frukost och sedan kommer lilla Meja hit för en dag hos ”Tant Anna”. Mysigt!Ha en fin dag och ta hand om er för ni är bäst ♥
Jag har ju pmds och jag känner mig alltid introvert den halvan av månaden. Även om jag gör något som jag blir jätteglad av och mår bra av, tex pressevent i sthlm, så blir jag väldigt urlakad på energi efteråt. Inte riktigt samma sak som introvert tror jag men kan tänka mig att känslan är lite liknande 🙂
Du är i alla fall inte ensam om att ha känslorna utanpå 😉 ♥
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! När jag var liten fick jag jämt höra av mina föräldrar att jag var "konstig" som ville sitta för mig själv och måla osv istället för att leka med vänner haha… Jag har varit bra på att utveckla min sociala sida, så jag har lätt för att prata med folk för det mesta, men jag blir helt urlakad om jag konstant umgås med människor. Det var galet jobbigt med min ex-sambo, som är väldigt extrovert, som jämt ville UMGÅS och jag ba "Men snälla… Kan jag få en timme själv?!" haha 😛 Hoppas min eventuella nästa partner är mer förstående faktiskt…
Har jag tipsat dig om Jonkmans bok "Introvert, den tysta revolutionen"? Den är så himla bra! Jag kände igen mig i så mycket och skrattade igenkännande åt mycket i den. 🙂
Kram!
Ja jag är också så, kan det sociala spelet och uppfattas säkert som väldigt social av nya människor men mina nära vänner vet hur jag är och respekterar det. Micke är som tur är likadan som mig så även om vi hänger mkt med varandra snor vi inte energi från varandra eftersom vi kan vara tysta och lugna ihop. Det är guld värt för om jag var ihop med någon som ville göra saker hela tiden skulle jag nog gå sönder. Tror de tär a och o för oss introverta att hitta någon som antingen är i samma sits eller har stor förståelse.
Åh ska kolla upp den på direkten!
Stor kram hjärtat och tack för att du delar <3
Jag känner absolt igen mig i det där med att det bara är några få människor som ger mer energi än det tar. Jag har alltid trott att jag är supersocial och extrovert, men sen jag blev äldre så har jag i princip tappat lusten till sociala aktiviteter. Trodde att jag bara blivit tråkig, men nu har jag insett att jag i själva verket nog är introvert och som ung tränat mig till att bli extrovert och upprätthöll det med fest och alkohol. Anyways, jag tänkte egentligen bara tipsa dig om en bra bok jag läste i ämnet; "Intovert – en tyst revolution" läs den om du inte redan har gjort det 🙂
Ja jag trodde också det eftersom man mer eller mindre drillas in i att vara social eftersom det inte är okej att vara introvert/asocial som ung. Men jag minns hur slut jag var i vissa perioder som yngre och hur jag kunde behöva isolera mig en vecka i månaden efter intensiva sociala perioder eftersom jag var så slut.
Åh nu är ni två som tipsat om den så ska nog ta och beställa den!
tack för tipset och för att du delar med dig <3
Jag är precis som du både introvert och högkänslig. Och samtidigt mitt i allt det är jag socialt kompetent och inte särskilt blyg, vilket gör att nya människor t ex på jobb och annat lätt TROR att jag är extrovert och därför inte alls förstår när jag äter lunch en halvtimme senare än övriga för att få vara ifred. Eller när jag sitter med lurar på när jag jobbar, för att jag störs av alla intryck och allt "liv" runtomkring. Tror att du och jag kan vara lite lika där. Vi har inga problem med det sociala i sig, men vi "behöver" det inte heller, vi behöver istället undvika det rätt ofta för att inte trötta ut oss. Vilket folk kan ha svårt att greppa eftersom det fortfarande finns en generell uppfattning av att introvert är det samma som blyg, vilket ju inte alls stämmer. Precis som du håller jag hårt i mina nära vänner som förstår mitt behov av egentid och att få vara själv <3.