Annawii

I dag startar årets ”Donationsvecka” och jag har alltid tyckt att den är viktig men i år vill jag pusha lite extra för den eftersom jag känner en fantastiskt fin tjej som är i behov av nya lungor. Det är bästa Amanda, som jag läste ett år på Universitetet med, som jag följt via hennes blogg och Facebook de senaste åren och hon har verkligen berört mig på ett djupare plan. Hon är en fantastisk människa som är driven, ödmjuk, snäll och otroligt talangfull. Hon var en av de mest drivna i min klass på Media och jag blev nästan chockad när hon berättade om sin sjukdom eftersom det inte syntes utanpå. I dagsläget är det dock lite sämre eftersom lungorna inte riktigt vill och hon är som sagt var i behov av en lungtransplantation. Jag träffade henne faktiskt i lördags när vi körde ut en order till henne med vårt företag och det var så kul att ses och prata med henne för på grund av sin sjukdom, och behovet av en transplantation, har hon verkligen fått lära sig att leva i nu:et. Det går liksom inte att planera något i det läget för det kan komma ett telefonssamtal när som helst om att det nu finns ett par lungor och då är det bara att dra i väg där och då. Man får helt enkelt ta en dag, timme, minut i taget och jag kan bara föreställa mig hur frustrerande det måste vara vissa dagar. Tänk att inte ha någon aning om när du ska få det/de organ du behöver för att orka med din vardag, för att kunna leva? Men hon fixar det på något sätt och jag blev så inspirerad av att prata med henne och höra hur denna superhjälte orkar. För i mina ögon är hon en superhjälte och jag är så glad att hon orkar och vill dela med sig i sin blogg. Det är en gåva och jag tror att vi alla kan ta lärdom av hennes historia eftersom det handlar mycket om att leva mer i nu:et och att uppskatta det ”lilla”. Innan jag avslutar detta inlägg skulle jag vilja be er som inte anmält er till donationsregistret att göra det. Jag tror att merparten av oss är beredda att donera men det är inte alla som anmält sig där så det är superviktigt att göra det! För jag tror ju på tanken ”är du beredd att ta emot, ska du vara beredd på att ge”, tänk så många fler liv och vilket lidande vi skulle kunna stoppa om alla anmälde sig där!