Annawii

Jag har haft så mycket tankar och känslor i kroppen under de två senaste veckorna och i bland blir jag nästan förvånad över hur allt runt omkring min lilla ”bubbla” kan fortsätta precis som det alltid gjort. Inte för att jag fått stohetsvansinne (tror inte att världen kretsar kring mig) men det känns som att vår värld står lite still. Blir kanske så när man hamnar i en situation som påverkar ens liv väldigt mycket och som inte går att påverka så mycket, i alla fall inte på kort sikt. Jag tror inte att jag är i en helt sund situation just nu för jag ser tendenser till att jag drar mig undan och vill mest bara vara hemma och prata/omge mig med de absolut närmaste. Fast samtidigt kanske det inte är osunt utan sunt? Att vara med de som förstår, som orkar lyssna och som verkligen bryr sig. De som ringer fastän jag egentligen hatar att prata i telefon just nu (blir så trött och orkar absolut inte prata ”strunt”) och som försöker styra upp träffar med mig trots att jag drar mig undan. Ja, det är nog både sunt samt naturligt och ja, mina tankar snurrar väldigt mycket just nu som ni kanske märker. Men om jag ska återgå till ämnet så känns det både jobbigt och tryggt att världen fortsätter snurra på precis som vanligt där utanför. Jobbigt för att jag känner att jag inte är en del av den och tryggt eftersom jag vet att jag kommer att vara en del av den snart (ljuset i tunneln börjar synas trots att vi inte fått så mycket klarhet i ”problemet”, gissar på att man kan leva i ovisshet trots allt). Jag behöver bara få den där sista lilla ”kicken” framåt och sedan ska jag nog kunna klättra upp ur mitt lilla hål och sticka hål på bubblan. Förhoppningsvis lite starkare, klokare och med mer livserfarenhet!