Jag skriver inte så mycket om mina politiska åsikter här i bloggen men här om dagen tänkte jag på en sak som gjorde och gör mig förtvivlad, arg och ledsen. Det handlar om genus och om att vara kvinna. Jag är så less på att behöva känna mig som ett objekt så fort jag går ut på krogen och på att vissa män tror att de har rätt att ta i mig och hålla mig kvar mot min egen vilja bara för att jag är en kvinna och de vill ha kontakt. Det händer ofta (jag ser det hända många tjejer när jag är ute) och det är både obehagligt och nedvärderande. Jag skulle aldrig rycka tag i en annan människa och försöka hålla den kvar mot dennes vilja, det finns inte i min värld. Men vissa män (långt i från alla så klart men ni förstår vad jag menar) anser sig ha rätt att göra så och det gör mig både arg och rädd. Arg för att jag, som kvinna, inte blir respekterad och rädd för att gå hem själv på kvällen trots att jag bara bor 5 minuter från stan. Jag drar absolut inte alla män över en kam för det finns så många vettiga män där ute och särskilt här i Umeå (ja, jag är en Umeåpatriot 😉 som kämpar för jämställdhet och som behandlar alla människor, oavsett kön, etnicitet, religion och läggning med respekt. Men det är de andra, de som inte respekterar kvinnor, som får mig att känna mig otrygg. Jag gick faktiskt hem från krogen själv i fredags för första gången på många år (minnet av Haga-mannen spökar fortfarande i Umeå och vi låter oftast ingen gå hem själv) och jag kände mig både rädd och skör. Det var en känsla jag inte vill uppleva igen och därför känner jag att jag vill skriva om det, för att det är så otroligt viktigt att vi alla drar vårt strå till stacken för att lyfta frågan och inte ger oss förrän jämställdhet är ett faktum. Här hemma har vi det väldigt jämställt och likaså i min familj där mamma och pappa delat lika på arbetsbördan, men det räcker inte för mig. Jag vill leva i ett samhälle där vi alla respekterar varandra oavsett kön och andra olikheter!
Hur ser ni på det här, är det något ni reflekterat över?
/I don’t write political texts and personal opinions in my blog so often, but I got really upset about this the other day so I felt an urge to write about gender and how it is to be a woman. I’m so tired of feeling like an object when I go to a club just because some men think that they have the right to touch and grab me just because I’m a woman and they want to seek contact (I see this happen all the time to other woman too when I go out). It happens all the time and it is so humiliating and uncomfortable. I would never ever do that to another person, it doesn’t exist in my world. But some men think they have the right to do it (not all of course, but you understand what I mean) and that makes me both angry and scared. Angry that I, as a woman, don’t get the respect I deserve and scared to go home by myself at night even though I just live 5 minutes from the city. I don’t mean that all men are like this because the most men are reasonable and many men here in Umeå fights for equality and treats all people, regardless etnicity, gender, sexuality and religion with respect. But there are the others, those who doesnt respect women, who makes me feel unsecure. I actually walked home alone from the club last friday and I felt so afraid and vulnerable. It is a feeling I don’t want to feel and that’s why I’m writing this, because we have to talk and write about it so we never settles until men and women are equal and have the same rights. I live in an equal home and my parents raised me in an equal home, but that’s not enough for me. I want to have the same worth everywhere I go! Is this something you have reflected over, what do you think about it?
Original picture: Bringthehope.typepad.com Edit: me
Tack för att du tar upp något så viktigt! Jag funderade över detta senast igårkväll och satt och diskuterade det med min pojkvän. Det har varit en del överfall på kort tid där jag bor och det känns verkligen skrämmande och otäckt. När jag promenerade i söndagseftermiddag var det mörkt och regnigt men jag ville ändå ut och ta lite luft men skyndade på stegen lite extra just för att det kändes lite läskigt att behöva gå ensam och speciellt som kvinna. Det ska inte behöva vara på det här sättet att man ska gå runt och vara rädd oavsett om det är på kvällspromenaden eller hem efter krogen, men tyvärr ser det ut som det gör. Alla ska få känna sig trygga oavsett plats och tid på dygnet!
Jag håller helt med dig i det du säger och tycker det är väldigt intressant och bra att du tar upp det. Jag bor också i Umeå och när jag går ut på krogen blir jag lika irriterad och less varenda gång någon får för sig att ta sig friheten att hålla i mina höfter på dansgolvet eller stryka med handen på rumpan. Jag hatar det och vill inte att någon gör så, men bara genom att jag står på dansgolvet så verkar vissa tro att det är ”fritt fram”. När jag var yngre vågade jag inte säga ifrån, jag ville ju inte göra någon arg…. Men nu mera visar jag klart och tydligt att sånt inte är okej. Jag tror att fler måste säga ifrån, så det inte blir accepterat att killarna ”bara är så” och får fortsatta tafsa eller att tjejerna inte vågar säga ifrån ordentligt. Det här med att inte våga gå hem själv från krogen är också hemskt, hellre att man ringer en taxi en gång för ofta än att snåla och gå hem. Vem vet när eller var nästa idiot dyker upp? Näe man ska vara rädd om sig själv!
Hej! Jag brukar vanligtvis inte kommentera här, kikar mest in för lite klädinspiration, men kände att jag vill visa hur bra jag tycker det är av dig att ta upp sådana här frågor. Det är som du säger viktigt att det diskuteras i alla möjliga forum, och inte bara i rena ”feministbloggar” där bra tankar endast når en liten målgrupp. De exempel du tar upp är också lätta att ta till sig, ofta är texter om genus komplicerade med svåra ord osv. Tack!
Jag håller med dig helt och hållet! Det är hemskt att man ska behöva vara rädd för att gå ensam ute, det ska vara allas rättighet att vara trygg trotts att man är ensam. Och ja! Jämställdhet SKA vara en självklarhet för alla!