Men se vad fint va… här står man något trött och duckfacear sig med vackra rosor man fått av sig själv på mors dag! De är till Carro också givetvis, vore lite väl hårt att bara ge blommor till sig själv…
Jag håller på att reclaima mors dag som i mitt liv gått från att vara ingenting pga att vi inte firade mors dag eller några andra kommersiella högtider när jag växte upp till att bli en av de jobbigaste dagarna på året efter att min mamma gått bort. Kolla på alla morsdagreklamsaker med de glasögonen så förstår du vad jag menar. Men nu är jag ju själv mamma och känner att den här dagen skall såklart firas! Ego is my middlename. Haha nä men jag firar mer att VARA mamma än att jag kräver eller kommer kräva att barnen firar mig. Kommer lägga in lite dåligt samvete på dem om de inte firar ba! Haha nä. Men den kampen det var att till slut få bli mamma är verkligen värd att fira att den fick ett lyckligt slut.
Det var vid den här tiden på året vi hade gjort vårt femte och sista försök till ett gemensamt barn Varje försök efter det andra skulle vara det sista försöket men den här gången ville jag själv inte mer heller. Jag var så uppgiven, kände mig så värdelös och ville inte mer, ville ingenting förutom att eventuellt dö. Jag bara grät och grät. Och gick till ett medium dagen därpå som utan att jag sagt något kunde läsa av att jag ville ha barn men gett upp. Hon sa att vi skulle göra ett försök till och på det försöker skulle det ta sig. Ryser i hela kroppen när jag skriver det här alltså. Mors dag när man försöker bli gravid förresten, heller ingen höjdare. Iallafall sa mediumet att försöker skulle göras i oktober november. När ägglossningen dök upp i slutet av oktober åkte vi till Danmark för en sjätte insemination er voilà! Världens bästa bebis blev till där och då:)
Jag älskar att vara mamma. Så kliché men jag känner verkligen att livet fick en större mening, blev mer värt och nådde en helt ny nivå då. Att vara mamma är helt enkelt det bästa som har hänt mig så den här dagen skall verkligen firas.
Att vara mamma med den här dessutom… Är så glad att barnen får lyxen att växa upp med TVÅ mammor:) Tre i Elvis fall då, även om jag ”bara” är bonusmamma. Svårt det där förresten, bonusmamma låter så kliniskt på något sätt, så distanserat. Men samtidigt kan jag inte gå runt och kalla mig för hans mamma för då känner jag att jag claimar något från hans riktiga mammor, tränger mig in liksom. Han får gärna kalla mig för mamma och jag säger alltid ”mina barn” samt svarar ”två” när någon frågar hur många barn jag har, men det är just det här med att kalla mig själv för mamma där. Vill ha ett nytt ord för bonusmamma. Hursomhelst så är jag så lycklig över att ha de bästa barn jag vet med den bästa mamman jag vet.
Apropå bästa mamman så köpte jag en tagetes åt min som jag skall plantera på balkongen och hoppas att hon ser och tycker om. Livet alltså, mammor alltså. Vad bra de och vi är. Och herregud vilka känslostormar det är denna dag.
All kärlek till dig som också blivit av med sin mamma, aldrig haft någon eller själv försöker bli mamma. Jag vet att den här dagen då är helvetet personifierat i en dag♥️
