Är jag en extremt känslig förälder som är extremt beroende av mitt barn eller håller alla föräldrar på att avlida när de lämnar sina barn på förskolan? Alltså jag vet inte vad jag skall ta mig till. Får kämpa till mitt yttersta för att inte börja gråta när han gråter och vänta med det tills jag lämnat honom ifrån mig. Vill bara rycka honom tillbaka när en pedagog tar honom i sin famn och han gråter och sträcker ut armarna mot mig. Kan inte förmå mig att plocka undan hans leksaker och städa när jag kommer hem. Efter en vecka hemma på grund utav snorig gick vi idag tillbaka för den sista inskolningsdagen. Imorgon skall han börja gå vanliga dagar. Inte överdrivet långa men alldeles för långa för min smak. Vill vara med honom! Idag är alltså den dagen jag kan ta itu med massa saker innan även jag kommer vara borta på dagarna. Göra nytt poddasvnitt, städa, tvätta, rensa, gå ut och gå, läsa, meditera. Istället sitter jag i soffan och stirrar rakt fram och kan inte ta mig till att göra någonting. Bokstäverna hoppar runt i boken som jag försöker läsa och jag väntar ivrigt på ett sms från förskolan med en bild på honom och texten ”Nu är Bobbo glad igen”, eller liknande.
Jag hoppas dagen kommer snart då detta känns normalt istället för hjärtskärande.
I fredags hade jag iallafall min första dag på jobbet och det kändes helt okej, kanske för att Carro var hemma med Bobbo så jag visste att han hade det bra. Gaaaaah, blir galen på det här! Går ju emot varenda instinkt i hela min kropp!
För att avsluta med något roligare kan jag informera om att jag igår rensade lite på vinden och hittade det här.
Haha, oh älskar min drastiskhet. Och håller givetvis fortfarande med mig.
EDIT EDIT!!
En stund efter att jag skrivit detta inlägg fick jag sms från förskolan om att han var för snorig, så fick hämta hem honom igen samt hålla oss hemma imorgon. Den väldiga dubbelheten av lycka över att få ha honom sovandes på mig här hemma nu och samtidigt veta att det såklart är bra om inskolningen blir klar, jag kan jobba och han vänjer sig vid förskolan… Men just nu bara glad över att få vara med honom. Med vänlig hälsning, gravt beroende av mitt lilla barn.
