Facebook påminde mig om att idag för exakt två år sedan så gick jag ut offentligt med att vi skulle bli föräldrar:) (fast nu är det två år sedan och en dag sedan eftersom jag blev avbruten av något när jag skrev och sedan totalt glömde bort att jag hade påbörjat detta inlägg haha)
TÄNK så sjukt att han låg i magen gör och jag inte hade en aning om vem han var eller vem han skulle bli. Har såklart ingen aning om vem han skall bli nu heller, men jag vet iallafall vem han är just nu och det räcker fint för just nu vet jag att han är det bästa jag vet. Jag tror att jag var i vecka 16 eller något sådant när jag gick ut med graviditeten… Det kändes verkligen som en liten karamell jag ville hålla för alltid på med de få som visste, samtidigt som jag ville skrika ut detta magiska till hela världen..
11 månader senare satt han här i sängen vi nu ligger i med tröjan på sig. 
Oh så liten! Och igår satt jag och höll i tröjan igen för jag rensade bland bebissaker på vinden och la undan en Bobbo-påse att spara och däri hamnade såklart denna lilla tröja.
Den första vi berättade för att bebis låg i magen var Elvis, direkt efter att vi hade gjort testet.. sedan informerades bröder, systrar, föräldrar och närmsta vänner illa kvickt under dagen:) Alla visste ju hur mycket vi hade försökt, när vi hade försökt senast och hur efterlängtad denna lilla bebis var. Men sedan tog det stopp, ville inte säga till någon mer. Förrän drygt 16 veckor senare då. Så olika det är! Vissa berättar att barn skall komma redan innan försök påbörjats medan vissa inte berättar runt förrän bebis är född. Detta var mitt sätt, och det passade just mig:)
