Anna-Karin Nauckhoff

Tittar man ner en bit under mina eyebrows on fleek —näää näää men att sminka sig med en galen bebis och en galen valp som yr runt benen och plockar fram och drar iväg allt ur skåp och hyllor är inte så lätt haha- och en bit ner under snuset under läppen så ser det ut som att jag blöder på underläppen, det gör jag ej men vaknade av en skallning av Bobbo. Hur som helst, ännu längre ner ser ni min bok Lisa och Lilly av Mian Lodalen, och det var den jag tänkte skriva om nu.

Jag har inte ens läst ut boken men vet att den obarmhärtigt går mot ett sorgligt slut och när den väl är slut kanske jag blev så ledsen att jag inte ens vill tipsa om den längre. Så jag gör det nu istället. Läs den! Lisa och Lilly är baserad på verkliga händelser (därav vetskapen om det ödesdigra slutet) och utspelar sig i början av 1900-talet. Mian har verkligen fått till språket och känslan, det är nästan så jag inombords läser med en sådan där röst från väldigt gamla dokumentärer.

I Stockholm finns en staty som heter Systrarna, något oklart namn för jag tror att det redan då stod rätt klart att de här flickorna inte alls var systrar utan väldigt kära i varandra. De flickor statyn föreställer är just Lisa och Lilly, när de träffas är de 15 är och boken utspelar sig under det året som följer. På denna tid var det förbjudet att vara homosexuell i Sverige så de smyger med sina möten och oh! Kärleken! Tonårskärleken! Den är så fint beskriven i denna bok och jag tror det är omöjligt att inte gripas med och bara vilja ha mer mer samtidigt som man bara vill stanna av läsandet för att inte nå slutet. Utöver kärlek avverkar boken även klass och kvinnofrågor, med andra ord; väldigt mycket intressant läsning utöver det vackra och storslagna i kärleken.

Jag värjer mig lätt för sorgsen och hemsk läsning nu för tiden, blir för påverkad för lätt. Men kunde inte låta bli den här eftersom den hade alltför mycket som lockade. Än så länge ångrar jag mig inte.