Så sjukt det är ändå ibland när man tänker sig att man har koll på saker och bara slås av tanken att nähä, det hade jag visst inte alls. Eller kanske i teorin men inte i praktiken.
Som det här med att jag är mycket för balans, att man behöver ha balans i livet. Jag ser även till helheten och har ett holistiskt tänk kring kropp och själ och att allt hänger ihop. TRODDE JAG! Nä, inte trodde bara, jag HAR ju det? Bara glömt av det ett tag när det kommer till mig själv.
Sedan jag bröt armbågen för snart två år sedan har jag förlagt ungefär alla fysiska uppgifter till min högra sida (var vänster armbåge jag bröt alltså), så där tippades ju den kroppsliga balansen rätt rejält. Detta har nu lett till att jag fått en muskelinflammation i höger axel, det var därför jag hade känslan av en kniv djupt ner i muskeln som vreds om varje gång jag andades in och därför åkte till akuten. Höger sida har helt enkelt blivit överansträngd under rätt lång tid. Glömt balansen. Så även om det var ett smått tråkigt sätt att få reda på det så antar jag att det var det kroppen ville ha sagt.
När jag dagen efter var på jobbet sa min kollega att jag måste lära mig att lyssna på kroppen, jag blev lite småkränkt och både sa och tänkte att jag är ju jättebra på att lyssna på kroppen. Dagen gick, jag kom hem, dag blev natt och jag blev klarvaken och kom på att jag är inte alls bra på att lyssna på kroppen. Jag är bra på att lyssna på själen, hur jag mår inuti, kroppen har alltid varit sekundär för mig, jag har kört på även om den gjort ont och inte tagit så mycket hänsyn till den. Varit smått stolt över att jag är så smärttålig och kan pressa min kropp så hårt, känslor jag inte alls skulle ha om det gällde inuti. Jag skulle aldrig vara stolt över att känna att jag tappar fotfästet men kör rakt in i väggen ändå, och jag skulle heller aldrig göra det.
Kanske beror det på att jag mått så psykiskt dåligt tidigare i livet, då definitivt inte brydde mig om kroppen förutom att ha den som ett instrument att ta ut sorg, ilska och självhat på. Jag har aldrig hållit på med att ha ont i kroppen innan armbågen bröts så kroppsmedvetenhet, eller iallafall vad den tål och inte kom väl först då kanske.
Men så himla konstigt hur jag har kunnat predika balans så mycket och helt missat det med mig själv??
Så till både mig och dig nu då; tänk på att allt hänger ihop.
