Det här inlägget påbörjades för flera veckor sedan men orkar inte gå in och korrigera till rätt tempus nu hahah, det är inte ”igår” och ”på måndag” som gäller längre. Men DÅ var det det? Ja nu vill jag iaf fortsätta på det så gör det, men såhär skrev jag alltså då:
Mhm, sådär snart tre år senare har Bobbo nu haft sin Pride-premiär och det blev då Öckerö Pride -som var på Hönö- och det var ju ändå lämpligt eftersom jag kommer därifrån:) Mennnnnn låt oss spola tillbaka bandet lite tills i fredags!
Tanken var att Bobbo och jag skulle åka ut till våra kompisar William (min kompis) och Ester (Bobbos kompis), och resten av deras familj, och äta lunch och sedan gå till Pride. Sedan visade det sig att Johanna (min bästis) och Signe (Bobbos kompis) också skulle ut till öarna, hela vägen från Dalsland den helgen! Vi bestämde oss därför för att åka ut redan dagen innan och sova hos Johannas pappa i Johannas gamla barndomshem där vi hängt en heeeeel del genom åren. Igår fick jag dessutom reda på att världens bästa lillebror OCKSÅ skulle ut till öarna den helgen, för att träffa en kompis. Jag som typ aldrig är ute på öarna längre hade helt plötsligt alltså typ alla mina bästa därute samtidigt^^ Måste vara ödet som förstod att jag behövde stödet? Vi träffade upp Johanna och Signe efter att jag slutat jobba och åt en liten classy Mc Donaldsmiddag i väntan på bussen ut mot öarna!
Allt var jätteförsenat så att färjan ut till öarna skulle vara helt sen var ju ingen större chock.. Här står man i gladans ro och har inte upptäckt att…
..vännnnnta nu, vart är min välpackade fjällräven-ryggsäck med alla Bobbos kläder, blöjor, allt mitt smink, mitt pass och all min hudvård någonstans? Kanske eventuellt kvar på bussen som åkte iväg för ett tag sedan? Jajamän! SÅ får väl se på måndag när hittegodsavdelningen-som bara går att nås på en e-mailadress(?!??!!) kan ha fått in den?
NU ÄR DET NUTID IGEN. Och jag kan därmed avslöja att väskan faktiskt hittades av busschauffören och att jag en dryg vecka senare kunde åka och hämta upp den på avsides ort.
En fin kväll med bubbel spenderades på Öckerö och förmiddagen därpå promenerade vi till William och hans familj. Johanna och jag moget drickandes lite mimosa på pet?
Hos William åt vi lunch innan vi begav oss till själva Pride och däääär hände något mystiskt… Jag trodde verkligen att vi skulle dit och ha det lite trevligt bara. Istället blev jag helt överväldigad av hela situationen och när vi stod framför scen, Vilje Sandung sjöng Tina Turners ”The best” (och vinkade till mig från scenen dessutom eftersom vi är bekanta men inte träffats på tusen år) och massa glad människor viftade med regnbågsflaggor, kände jag att ett breakdown var på väg, det liksom hulkade loss i mig i hela kroppen och jag fick luta mig in i Bobbo för att söka lite snabbtröst. Började gråta ändå men mer en stilla gråt än högljutt gråtskrik. Det blev liksom så stort. Min uppväxt därute var inte optimal, jag var ju allt som öbor inte tyckte om; punkare, vegetarian, feminist, anarkist… Att jag dessutom var lesbisk var för mycket för mig själv att ens inse. Då var jag bisexuell tänkte jag och hånglade med både tjejer och killar (mest sådana som kom dit från annan ort då, invånarna var väl inte så pepp på mig direkt?) Men nu bara… regnbågsflaggor överallt och alla glada människor, sådan kontrast!! TÄNK om jag växt upp därute nu istället, hade hela jag varit annorlunda då? Hela mitt liv? Alltså, jag vill inte att hela mitt liv skall vara annorlunda såklart, jag vill ha det som jag har det, men vägen dit hade ju kunnat vara mindre smärtfri.
Här ser det verkligen ut som att jag håller fast Bobbo när han får sitt regnbågshjärta med glitter målat på kinden haha men det gör jag faktiskt inte. Det var HAN som ville ha det?
Med på bilderna ovan är ju Bobbo och Johanna, Johannas dotter Signe, William med man och barn, Johannas pappa Christer och världens bästa lillebror Patrik.
En av arrangörerna kom dessutom fram och sa -Anna-Karin? Jag har följt dig i flera år och är så glad att du är här! Jag bröt ihop igen givetvis. Var tvungen att ta en paus, gå till leksaksaffären och köpa en motorcykel till Bobbo. Sedan fikade vi och sedan hade jag inte fått nog av allt känslosamt utan beslöt mig för att först gå till mammas grav och lägga en solros och sedan själv fast med Bobbo såklart promenera genom ”min” gamla skog till MITT hus. Svårt att släppa att det inte är mitt hus längre..
Min dröm är lite att de som nu bor i mitt gamla hus skall bjuda in mig så jag får gå runt därinne, men det hände nu inte heller??♀️ Vi gungade lite på min gamla gata.
Sedan promenerade vi till färjan och såg fler regnbågsflaggor även i mitt gamla hemområde. Jag bröt ihop igen givetvis. Ojojoj jag var helt slut när jag kom hem! Men en sådan dag! Och så himla himla fint det är att det FINNS ett Pride ute på öarna nu. Tänk vad det behövs på så många ställen, särskilt småställen men även på större givetvis.
Okej nu har jag delgett den här känsloresan! Just nu är jag på väg till Dalsland där Johanna imorgon skall arrangera en hantverksmarknad, så den kanske blir nästa brännheta ämne här i bloggen!
Puss?
