…eller behöver vabba. Okej det finns såklart undantagsfall, ifall man kedjeröker och får Kol är det förmodligen ditt fel, likaså om du låter ditt barn umgås med barn med vattkoppor för att medvetet smitta barnet; säger inte att det är fel att försöka få vattkoppor, men vabbandet går iaf att skylla på någon:)
Det känns ju lätt som att man gör något fel när man är hemma från jobbet pga sjuk. Eller för mig känns det så iaf. Jag får dåligt samvete, säger förlåt till mina kollegor och sånt.. Bävar och väntar in i det sista för att informera om jag behöver vara hemma en dag till. Varför är det så? För min del är det nog för att jag varit hemma mer från jobbet sedan jag fick barn, pga vabbande, samt att jag jobbar med Camilla då, att jobba med sin nära vän och svägerska är ju oftast en tipptopp-idé, men just vid sjuk så är det det inte. Vill ju inte att min sjukdom liksom skall drabba henne.
Hade ens kollegor och den som jobbar med att hitta vikarier varit helt översvallande i hur synd det är om en när man är sjuk, hade kanske det där dåliga samvetet inte blivit lika närvarande. Men samtidigt är jag ju medveten om att det faktiskt blir jobbigt när någon är borta och jag håller inte heller på att hylla sönder när någon är frånvarande..
En annan sak jag märker (ja, jag är hemma och sjuk just nu – skriver antagligen det här för att trösta mig själv?) är att det är extremt svårt att inte göra massa saker som behövs göras när jag ”ändå är hemma”, precis som att man är hemma frisk en ledig dag bara. Kanske är det till följd av att jag känner ett dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Får hålla hårt i händerna för att inte börja skriva ”att göra”-listor. Tillåter mig inte att skriva upp någonting men kommer på mig själv med att göra listor i huvudet. Att skriva ett blogginlägg var tex på den listan. Det är även att passa på att bada och göra en ansiktsmask, att sortera i lådor, att gå iväg med återvinningen, att planera för kommande poddavsnitt, att skriva, att handla, att passa på att meditera längre stunder än vad jag brukar, att dammsuga, jamen fixa med massa olika saker; både roliga och jobbiga. Men har typ låst fast mig i soffan. Läser och tittar lite på tv. Man behöver inte prestera massa saker när man är sjuk, man är ju sjuk! Och behöver tid att läka ihop.
Jag känner mig också aningens barnslig när jag är sjuk. Typ, vem blir ens förkyld i vuxen ålder? Det konstiga den här gången är också att det BARA är jag som jag vet som är förkyld. HUR har blivit förkyld? Fattar ej.
Så med det här vill jag säga både till dig när du är sjuk och till mig nu när jag är sjuk:
1. Det är inte ditt fel att du är sjuk.
2. Det är synd om dig som är sjuk.
3. Du behöver inte göra något som ”behöver göras”, vare sig det är roliga eller tråkiga saker. Det enda du behöver är att ta det lugnt. Och låta kroppen bli frisk.
4. Släpp det dåliga samvetet, de på jobbet vet att alla blir sjuka ibland. Har du en partner förväntar sig hen säkerligen inte att du skall ha fixat massa saker under tiden du är sjuk.
Bra! Då fastslår vi det:)
