Det finns givetvis en hel del saker som är före/efter man fick barn, såsom en hel natts sömn, avsluta meningar och möjligheter till ensamtid. Det här med min nya telefon känns också som ett tydligt exempel. På bilden ovan har jag glad i hågen hämtat ut min nya telefon och hällt upp ett glas bubbel för att unna mig lite extravagans när Carro, hennes mamma och syskon åkt iväg till Grekland i en vecka för ett tag sedan. FÖGA anade jag då att strax efter att bilden tagits skulle den där ultra reiki-utrensningen slå till och jag kräka mig sönder och samman en hel kväll (Obs nej ej pga ett glas bubbel). Ja och sedan gick livet och TRE VECKOR SENARE plockade jag upp telefonen ur sin förpackning, klädde den i glitter och gjorde den värdig en kvinna i min ålder så jag kunde börja använda den.
Nu kunde jag dock inte börja använda den då ändå för det visade sig att iPhone 12 tydligen behöver en annan laddare och den medföljde ej – att ta mig (nej det var inte ens jag förresten det var Carro som tog sig) till en affär där det säljs sådana tog ca två veckor till. Men ACK vad fin den är!
Förresten apropå livet före och efter barn och telefon eh alltså jag är livrädd att han skall bli ett skärmberoende barn! Något på den maniska sidan där och känner verkligen att jag inte alls hänger med i tiden utan är en motsträvare men jag får PANIK på barn som bara vill ha skärm, skär skärm hela tiden. Tror mänskligheten kommer självdö ut om det fortsätter på detta sätt. Vi skall få ipads på jobbet och jag tänker inte ens ta hem min i rädsla för att Bobbo skall se den och tycka att den har allt som gör livet värt att leva. Hur finner man en balans?
Men alltså word på den, jag känner mig oclså som en sän motständare och det går ju ej att ta upp bland folk pga då blir det momshaming! Ska vi starta studiecirkel?
Haha men precis! Och det är ju inte alls mitt syfte, vill inte beskylla någon för något, tror bara inte på skärmar så mycket? Studiecirkel låter som en bra idé!