…har jag inte riktigt gjort än, men jag skulle nog säga att jag har lyckats göra slut med min käraste vän samt ovän; Göteborgs rapé och istället gett mig in på en annan bana. Jag älskar att snusa, det är väl främst det som gör det svårt att sluta, men jag arbetar på det. Att avsluta min relation med Göteborgs rapé som varit både min napp och mitt stöd genom vardagen och när livet krisat var svårt. Men när jag nu tar en, för ibland blir jag sugen, så är det inte alls samma sak. Smaken är inte densamma och känslan är definitivt inte densamma.
Jag vill inte snusa för det känns dumt att dagligen pumpa in gift i mig, det kostar pengar och jag är mycket snyggare när jag inte snusar. Det går liksom inte att le utan att snuset syns, tänderna blir missfärgade och jag ser liksom helt enkelt lite mindre snygg ut överlag haha. Dessutom känns det inte som att jag är en särskilt bra förebild för barnen. Nackdelarna överväger alltså, det är bara det där att jag älskar att snusa som ställer till det. För er tag sedan gick jag över till vitt snus med smak av tropiska frukter, det är tobaksfritt men innehåller nikotin så det är ju fortfarande inte bra, även om det är snyggare och jag luktar godare. Men det är fortfarande gift, kostar och gör mig inte till en så mycket bättre förebild. Det bröt iallafall vanan med mitt kära Göteborgs rapé.
Det är inte helt lätt att sluta snusa, det var mycket lättare att sluta röka. Kanske i och för sig eftersom jag när jag slutat för andra gången, började snusa. Nu tar jag det steg för steg. Jag vet att jag kommer vara snusfri framöver, vet bara inte riktigt när det sker. Jag utökade iallafall mina alternativ med den här lilla högen nyligen
Snus som smakar godis, men ändå känns lättare att bryta ifrån. Att inte vara beroende av en speciell sort känns som att det uppluckrar beroendet en hel del:)
Jag har slutat snusa innan. Inför varje av de fem inseminationerna som inte ledde till bebis slutade jag ett par veckor innan, antagligen dock bara uppstressade för kroppen. När det sedan visade sig att det inte blev någon bebis blev jag så fullkomligt knäckt, ledsen och förstörd att jag genast sträckte mig efter min trösterika napp för att suga i mig lite tröst. Sedan tog det ett tag att bygga upp hopp och sådant igen inför att vara redo att sluta inför nästa insemination. Inför den inseminationen som ledde till bebis slutade jag inte. När det sedan visade sig att jag var gravid var det inga problem med att sluta. Under hela graviditeten var jag inte ens sugen. Men ja, sedan dök suget upp igen och eftersom jag älskar att snusa var steget inte så långt till att börja igen. Men nu är det dags, jag vill vara giftfri. Och även om jag inte är framme än så är jag på god väg, resan är inledd sedan ett par månader och den verkar ha en lysande slutdestination! Framförallt är vanan med mitt vanliga snus bruten och det känns som det viktigaste steget.
