Bebisgänget och jag förut. Nej vi kan inte alla bli bra på bild samtidigt haha, vi är för många och Majken missade fototillfället. Sååå kan det vara ibland! Idag har jag gjort en mammografi.
Ser ju lite löst och ledigt ut sådär när jag skriver det men det hela föregicks av en hel del ångest och väl på plats fick jag slita av mig munskyddet som helst skulle vara på för att kunna andas och inte svimma av syrebrist.
Så fort jag fick kallelsen (sådant man får nu när man är 40) ändrade jag den bokade tiden till en som var så snart som möjligt. Hatar att skjuta på jobbiga saker, vill bara få dem avklarade så fort som möjligt så jag kan gå vidare med livet sedan. Jag har gjort en mammografi tidigare, tjatade till mig en när jag var kanske 26 år eftersom jag var så livrädd för bröstcancer att jag knappt vågade vara när mina egna bröst i rädsla för att känna något som skulle kunna vara en knöl som skulle kunna vara cancer. Så jag fick göra en mammografi och grät mig igenom hela undersökningen. Efter det vågade jag iallafall känna igenom mina bröst då och då.
Min mamma kände en knöl i sitt ena bröst, knölen var cancer och hon fick operera bort bröstet. Dessvärre gick det inte att operera bort all cancer och några år senare dog hon. Så en mammografi för mig är ingen liten enkel undersökning, det är något som drar igång den stora cancerrädslan, alla cancerminnen, all sorg efter världens bästa mamma som jag 15 år senare fortfarande saknar varje dag och undrar över hur livet hade varit om hon hade funnits i det. Fantiserar om saker vi skulle ha gjort, enkla saker som att fika tillsammans, leka med Bobbo, gå promenader, PRATA, kramas. Så mycket jag vill fråga och prata om. Saker om att vara mamma nu när jag också är det. Ville fråga så mycket om graviditet kör jag var gravid, om amning, om allt som har med bebis att göra. Önskar så att han hade fått träffa henne, leka med henne, sitta i hennes knä. Vet att han skulle ha älskat henne och hon honom. Tror med all säkerhet att de träffas på något sätt ibland ändå, men vill att det skall vara mer och på riktigt.
Tydligen är det väldigt vanligt att man bli kallad till mer undersökningar efter en mammografi, men oftast är det inget farligt. Berättade hon som gjorde undersökningen för mig eftersom jag var så orolig. Något alla borde få reda på, orolig eller ej. Nu vet jag att en kallelse för att kolla vidare är vanligt och inte 100% innebär döden. Vilket jag skulle trott ifall jag inte visste att det var vanligt. Hoppas såklart att jag inte kommer få någon ändå, vet att jag kommer tro det värsta om jag får en. Orkar inte cancer igen, vägrar cancer. Är klar med cancer, det har varit för mycket av det i mitt liv.
Gick direkt till jobbet efter undersökningen, något lamslagen. Upp till två veckor kan det ta innan man får hem ett besked. Under de veckorna skall jag inte gå runt och oroa mig över vad det kan stå i brevet, skall inte tänka på det överhuvudtaget. Bra hjärnan, nu bestämmer vi det!
