Idag är det min och Carros bröllopsdag! …påminde Facebook mig om förut haha.. Jag borde gå in oftare på Facebook uppenbarligen, det håller bättre koll på livet än jag:)
Tre år sedan vi gifte oss idag då! Sedan dess har vi firat det en gång och glömt det två gånger. Fast kommit på det samma dag då, eventuellt tack vare Facebook förra gången också^^
Nu kan man ju fråga sig varför vi håller på att glömma av denna storslagna dag hela tiden och… jag vet inte. Antagligen för att vi ser det som att vår riktiga bröllopsdag inte har kommit ännu, DEN tänker jag alltid komma ihåg att fira. Om inte annat så tack vare Facebook om vi lägger upp om den där:)
För tre år sedan gjorde vi nämligen vad man kan kalla för ett förbröllop och gifte oss i alldeles smyg. Vi ville gifta oss för oss bara liksom och ha ett hejdundrande bröllop (nej, inte bröllopsfest utan BRÖLLOP med vigselförättning och allt) vid ett senare tillfälle. Sedan hände livet och detta större bröllop har fortfarande inte hänt, vi har dock hittat lokal iallafall haha.
Det var faktiskt två personer som visste om att vi skulle gifta oss eftersom vi behövde två vittnen, dessa valde vi våra bästa Johanna och Camilla till att bli.
Vi gifte oss i rådhuset och det såg lite ut såhär:
Här har jag precis köpt bröllopsbuketten i en närliggande blomsteraffär, den var inte särskilt planerad men blev rosa rosor. Och bilden råkade bli som en filmscen. Men vad ÄR det för tjusig bröllopsoutfit du har på dig?? kanske massorna skriker i kör nu och jo, jag har en vintage liten vit spetsklänning, ljust hudfärgade nätstrumpor med söm, svart mössa, skinnjacka, lila fuskpälskrage och vinröda låga Converse.
Här är själva vigseln och vi i Rådhuset. Bröllopsfotografer var Camilla och Johanna:)
Trots att detta bara var ett förbröllop bubblade väldigt starka känslor upp och att gifta sig med sitt livs kärlek visade sig vara något alldeles fantastiskt! Det blev en oidentifierbar storslagen känsla av att liksom äntra något… större.
Efteråt gick vi till en sunkig bar i närheten och drack drinkar
Och faktiskt inte vilken sunkiga bar som helst utan en som ligger innanför ett falafelställe där vi åt falafel efter första gången vi hade hånglat, när allt fortfarande var extremt hemligt och förbjudet och omöjligt beroende av olika orsaker. Men det blev vi till slut ändå. När saker känns omöjliga sedan dess tänker jag ofta tillbaka på det, allt vi (och folk runtom oss) fick gå igenom dä, hur det verkade som att det liksom inte skulle kunna bli något lyckligt slut på det här uppenbart fantastiska. Men det blev ett lyckligt slut ändå, nu är vi gifta, har barn, hund och är lika kära nu som då, eller mer faktiskt till och med. Är så lycklig över att få vara gift med min person, med någon som förstår mig så väl och delar värderingar och uppfattningar med mig. Är så glad att denna dag finns – dagen då vi gifte oss. Även om Facebook får hjälpa mig att komma ihåg det. Ser fram emot när vi kan ha vårt riktiga bröllop, även om hon är min riktiga fru redan nu:)
