Alltså det här med att hålla sig till en tidsplan när man har ett litet barn? Lägg till en liten hund på det och livet blir som ett skämt haha..
Skulle träffa en kompis plus en medföljande kompis till Bobbo på lekplats. På grund utan små barns olika mat och sovmönster hade vi en timma på förmiddagen som vi kunde ses. Jag kom en halvtimma sent.
Hade planerat allt såå bra, borstade tänderna i sista minuten och gav Majken mat samtidigt, efter det skulle hon smälta maten medans jag klädde på Bobbo ytterkläder för att gå ut med dem båda på en kort promenad innan jag skulle lämna upp Majken och sätta Bobbo i vagnen och gå iväg. Men nej. Medans jag borstade tänderna kissade Majken på golvet, Bobbo la flera böcker i kisset, fixade det panikartat för att Majken inte skulle hinna bajsa inne också. Bobbo hade spillt massa vatten på byxorna så fick ta av dem och upptäckte då att han hade bajsat. Hann inte byta och onödigt att ta på ytterkläder med bajsblöja så fick ställa in honom en våning ner hos Kristian medans jag gick ut med Majken som i sin tur vägrade att bajsa. Till slut ge upp det och gå upp med henne och Bobbo för att byta blöja samtidigt som Majken ivrigt försökte ta gamla blöjan. Fräscht hubddrag… Hann bli kissinödig själv så fick gå på toaletten själv också för att sedan plocka upp allt Bobbo hann ta fram för att Majken inte skulle tugga sönder det medans vi var borta. Fick inte på Bobbo stövlarna på helt länge. Oh my gods alltså:D
Det här även till saken att jag är den som ”okej nu är klockan precis 16, vart är hon? Vi skulle ju ses 16!”, hatar dessutom när planer ändras haha. Antar att detta är någon form av terapi jag går igenom nu…
Oklart varför men här kommer även en selfie.
