Om några dagar kommer jag få mens. Trivialt kan tyckas och ja, till viss del så är det ju det. Sedan några månader tillbaka kommer den varje månad och jag vet oftast inte exakt på vilken dag. Den dagen som jag inte har kollat upp sitter jag inte heller som på nålar men när det kommer rött på pappret när jag torkar mig stannar mitt hjärta likväl.
Det satte sig hårt, hur viktig mensen blev för mig när vi försökte skaffa barn. Dagarna fram mot beräknad mensdag där jag då önskade att mens inte skulle dyka upp var typ de långsammaste dagarna i världen. I takt med att dagen närmade sig ökade pulsen och stressen. Någon gång kom mens ett par dagar innan beräknad mensdag, några på just beräknad dag, en gång inte alls.
Dök mens upp på någon dag innan beräknad mensdag rasade min värld och känslorna slets mellan att allt var för jävligt och att detta kanske betydde att det inte är riktig mens utan bara en sådan där blödning man kan få när ägget har satt sig. Fram och tillbaka mellan de känslorna. Upp och ner i humöret, inte lite lätt utan som en speedad bergochdalbana. De gånger den inte dykt upp innan den där exakta dagen var jag ett nervvrak den dagen den beräknades komma, medan jag med allt jag var hoppades att den skulle hålla sig borta. Ultrastressen varje gång jag kissat och tittade på pappret, lättnaden när där inte var något. För varje toalettbesök under dagen blev insatserna högre och högre, hoppet ökade men så också risken för total besvikelse. Toalettbesöken var givetvis inte bara de då jag verkligen behövde gå på toaletten utan även när det kändes som att det hade kommit något i trosorna eller jag bara var tvungen att gå in på toaletten för att ta lite papper, trycka upp detta i mig för att se om det fick någon färg.
Desto längre dagen gick desto mer ökade både rädslan för att den skulle komma och så även det lyckliga pirret ”tänk om det är nu det händer, nu den inte kommer!” Ibland blev det kväll och min mens brukade definitivt alltid komma på dagen så när kvällen kom upphörde andetagen i ren nervositet. Det var så bokstavligen talat på liv eller död, väntan på denna mens som jag inte ville skulle dyka upp. Den totala besvikelsen när den väl kom. När hoppet var uppbyggt och så det rosa på pappret. Sorgen. Där hade jag gått och gullat med en påhittad bebis i magen i två veckor så var det bara en slemhinna som lossande och rann ur mig, inte alls någon dunig gullig bebis som låg däri och växte. Dessutom blev det dyrare och dyrare rött på toalettpapper för varje gång.
Även väntan på beräknad mens när insemination inte hade skett men snart skulle ske igen. Kroppen stressade upp sig och gjorde min mens oregelbunden vilket gjorde det svårare att lokalisera ägglossningen och jag visste också med mig att en stressad kropp kanske inte är den bästa grunden för en lyckad insemination. Mensens regelbundenhet blev ett kvitto på hur kroppen mådde.
Och så ägglossningen då. Hur den kan komma och gå nu. Helt odramatiskt ser jag i min mensapp att den är eller närmar sig men det känns som direkt slöseri att inte göra något åt det, att bara låta den passera. Så mycket som har hängt på dessa ägglossningar. Hur svåra de har varit att lokalisera ibland, hur tydliga andra gånger. Det sitter hårt kvar i mitt kroppsminne att dessa ägglossningarna är guld värda och skall användas så gott de kan.
Det tog oss sex inseminationer att få mig gravid, han kom till på den sjätte alltså. Det känns som så många fler, det satte sig så hårt! Det påverkar mig på många plan ännu. Ibland känns det som att jag fortfarande är mitt i det och jag får påminna mig om den där gången när mens faktiskt inte dök upp, när vi istället gjorde ett test som visade två streck och ledde fram till en liten person som jag älskar mer än vad jag någonsin trodde var möjligt att älska någon.
Så om några dagar kommer mens, jag vet inte exakt när men sedan den tog fart igen efter amningen har jag definitivt inte hunnit vänja mig att det är något som kommer och går med ett cirkulärt mönster varje månad. Kanske gör jag det någon gång och slutar frysa till is när jag ser blodet, jag hoppas det..
