Anitha Schulman

  Foto: Mama   Jag har ju pratat om det här så många gånger. Nu senast i sista numret av Mama. Men det är fortfarande så tabubelagt allt kring missfall. Att missfall är lika med misslyckande. Varför då? Ordet i sig är ju missvisande i sig men, men det är ju kroppens sätt att självreglera…

Det känns som att jag slutat växa och att magen är maximal just nu. Dessutom lite försiktigt börjat att sjunka (vilket är skönt). Imorgon om två veckor kom Penny (36 +1, vecka 37) för tre år sen. Känns så overkligt att veta att det är så lite kvar. Minns inte om jag skrev det sist…

Gud vad roligt det var att läsa om er. Mer sånt! Man får verkligen både bilder och känslor på ett helt annat sätt. Ibland är det så konstigt att blogga då det är som att prata rakt ut i luften. Blev så förvånad att det var så många unga tjejer som läste. Jätteroligt! Beträffande min…

Ca sju veckor to go! Det börjar bli riktigt framtungt och min ork sträcker sig mellan 07.00-16.00 i fullt aktiv tid. Sen börjar jag bli lite snurrig. Det är perfekt att ta en brejk (inklusive en powernap) och köra igång ett par timmar till från halv nio till halv elva. Det är ett sinnessjukt tempo…

Jag gjorde ju en bäckenmätning efter Pennys ankomst. jag vet inte om det är obligatoriskt efter man gjort ett kejsarsnitt. Hur som helst så fick jag i alla fall reda på att jag hade en ganska ”rak kanal”. Dvs. jämna mått, bebisen kan alltså inte ”fastna” någonstans på vägen. Detta gjordes tydligen mycket oftare förr…