Jag har funderat lite efter det här med den påstådda pennalismen på Lundsberg. Sommaren efter jag hade gått i trean flyttade vi till Kullavik utanför Göteborg. När jag skulle börja fyran så gjorde sexorna en nollning på oss. Det var det stora eventet första veckan i skolan efter sommarlovet. Sexorna ägde ju liksom skolgården efter två års lång och trogen tjänst i mellanstadiet. De hade själva blivit ”nollade” i fyran och nu skulle de få ”nolla”. Det var liksom dealen, inget konstigt med det. Hämnden är ljuv eller vad heter det. När skolklockan ringde för lunchrast tittade vi tioåringar storögt på varandra. Läraren var liksom med på noterna så här fanns inget stöd att hämta.
Ondsinta och raffinerade var de, allt från att spola folks huvuden i toaletten och sen kastas mjöl på så hade man ju hört skrönor om och någon som påstods blivit hissad i flaggstången, en annan inlåst i en plint i flera timmar tills den hade kissat på sig och sen fått vandrat Golgatan med nerkissade jeans. Skolgården hade förvandlats till ett slagfält. No one here gets out alive stod det på en banderoll upphängd över utgången från skolgården. Åh fan vad vi nollades. Livrädda men exalterade. Vissa kom lindrigare undan än andra. Ibland klev en lärare in och sa ifrån när ett sjukt stor sexa tog ut gamla oförrätter lite för mycket på en hälften så stor fyra.
Nu kanske jag är helt blank i sinnet men jag minns inte att någon av oss mådde dåligt efter detta förutom killen i plinten då. Det var ju inte så roligt. En lek som gick alldeles fel. Dom hade glömt bort honom där så det var inte meningen att det skulle bli så grovt, men upplevelsen i sig kanske gav djupa sår. Jag vet inte.
Att gå i skolan är nog det hårdaste man kan göra. En jävla massa sociala koder ska infrias. Första dagen i ny skola fick jag veta att man skulle ha ett par vita Reebook annars kunde man lika gärna gå hem igen. Jag och pappa åkte till sportaffären och handlade ett par. Dagen efter kom jag med mina bländvita nya skor och försökte se helt naturlig ut i dem. En klasskamrat kom fram och slet upp foten från marken.
Det ska vara dem med runda ringar sa hon. Jag förstod ingenting. Hon upprepade sig och la till du har streck på sulan!! Sedan släppte hon foten och gick. Där stod jag helt fucking fel. Hatade mina nya vita skor som jag varit så stolt över minuten innan.
Vem var det som hade bestämt det? Att det skulle vara ringar och inte streck? Ja hela skoltiden var ju sådan. Jag har tusen av sådan historier. Det är hårt fruktansvärt hårt. Där jag själv blivit retad och säkerligen också retat. Om inte annat så skrattat med när andra retas. Men det är det här jag vill komma till. Någonstans här ligger det en fin linje. Om någon hade berättat för mig hur mycket jag blev retad hade jag då börjat känna mig utfryst? Kanske rent av kallat mig själv för mobbad?
Mobbing för mig är ett otroligt missbrukat begrepp idag.
Jag vågar knappt föreställa mig hopplösheten i att alltid vara strykrädd, fysiskt och psykiskt utan någon som hör eller ser något. Ingen som bryr sig. Att alltid vara en skugga. Att alltid vara fel. Den som alltid glömdes bort av bara farten. Den som aldrig blev vald till något, alls. Att alltid vara den som blir trampad på till förmån för någon annan. Det är mobbing för mig.
Jag tycker det är en skymf mot alla mobbade med människor som använder sig av begreppet utan att ha förstått dess innehåll. En upplevelse är ju såklart unik men återigen så finns det grader i helvetet. Att vara retad är inte att vara mobbad. Att vara retad är en av alla spelregler i djungeln. Var är alla som inte blev retade? Och var är alla retarna och mobbarna? Jag vet inte men jag vill se den som kastar första stenen här.
Jag håller med dig, det är inte samma sak att bli mobbad och att bli retad. Geez louise. Det är väll en lika viktig läxa att lära sig att tycka om sig själv även om nån tycker att man har en ful tröja? JAG tycker att jag har en fin tröja.
Det här var väl ungefär lika korkat och osammanhängande som fru Schulmans märkliga inspel i barnagadebatten.
Med egna erfarenheter av mobbing och utrfrysning kan jag säga att jag inte skulle känna mig ett uns skymfad om någon som ”bara” blivit retad skulle säga att den blivit mobbad. Tror tvärtom, att vi med dessa erfarenheter känner till än mer vikten och betydelsen av nolltolerans mot mobbing. Å våra, mobboffers vägnar säger jag därför, du behöver inte försvara retare för vår skull. Tvärtom vi om några vet hur viktigt det är att de vuxna, föräldrarna, inte accepterar NÅGON form av retning och mobbing från sina barns håll. Bävar tyvärr för att du kommer bli en sådan förälder vars dotter MINSANN inte retar eller mobbar, OAVSETT vad någon annan säger. Nej, du tänker INTE ta henne i örat eller berätta för henne hur fel mobbing är och hur hon sårar och sätter är för livet hos dem hon är elak mot. Lite får man faktiskt tåla.
haller med och fattar precis vad du menar
Ibland är det så märkligt hur folk verkar vilja missförstå, eller åtminstone är tillräckligt tröga för att inte förstå poängen. Jag håller inte med Anita i hela hennes resonemang, men jag förstår vad hennes syfte är.
Varför t ex haka upp sig på frasen ”grader i helvetet” när själva budskapet är att dels skilja på att bli retad och att bli mobbad samt att verkligen ha blivit mobbad, på riktigt alltså!! och att bara vara gnällig.
Kan bara säga att jag blir väldigt ledsen över Anithas inlägg och väldigt glad över alla människor som reagerat på den. Jag håller med om att frasen ”grader i helvetet” är totalt uttjatad.
Kullavik!! Vad galet! Jag är uppvuxen hela mitt liv i Kullvik. Bodde på Banvallen väldigt nära Signalen. Och jag känner verkligen igen det du skriver om att allting var fel. Visserligen är det väl någonting som alla som gått i skolan kan känna igen. Men jag tror ändå att det var lite extremt i Kullavik i likhet med andra små små små orter där alla ser likadana ut, föräldrarna har samma yrken och alla tycker exakt samma.
Vilken skola gick du på? Malevik eller Kullavik?
Jag tycker du skriver bra och inspirerande. Däremot så är det otroligt mycket jag inte håller med dig om. Men jag måste säga att folk som kommenterar här på din blogg är så tragiska.
Ha det så bra!
Hjälp… Vad kommer du säga till din dotter om någon till exempel i skolan kallat henne något som har att göra med hennes hudfärg? Att det får hon tåla? Att det finns gott om rasister så det är bara att skaka av sig? Sådant som hör barndomen till?
Nej, troligtvis kommer du bli jättearg och ha väldigt mycket emot att någom kränkt henne…
Det här var bland det vidrigaste jag läst, det är svårt att tro att du menar det på riktigt. Vad då ”jag minns inte att någon av oss mådde dåligt”, vad är det för fel på dig? Vad vet du om hur NÅGON förutom DU SJÄLV mådde? Det du beskriver är ju inte direkt en miljö där någon skulle våga erkänna minsta svaghet.
Jag fick läsa den här texten flera gånger för att förstå, väldigt konstigt skriven, jag trodde jag kanske missförstod dig men det verkar inte så. Hur kan du skriva något såhär dumt? Det är inte du som avgör vad som är mobbning och huruvida det är ett missbrukat begrepp eller inte. Om Penny blir utsatt och retad i skolan och tar illa vid får hon skylla sig själv, för lite måste man ju tåla. Eller?
Din något uttjatade fras ”det finns grader i helvetet” tycker jag ofta visar hur fel du kan ha i ditt resonemang, även om du verkar tycka att den illustrerar motsatsen. Även om det finns grader i helvetet är det väl ändå ett helvete? Eller? Du skriver att skolan handlar om sociala koder som ska infrias. Vad är det för unkna sociala koder du tycker tillhör vardagen? Att bli förnedrad av sina skolkamrater för att dom har förtjänat rätten att förnedra genom att dom själva blivit förnedrade? Smart Anitha. Verkligen briljant.
Detta känns så fejk… Jag tror du försöker följa någon annans fotspår med din blogg. Varför inte skapa din egen stil istället för att leka provokatör bara för att någon annan lyckades bli ”känd” pga det?
Om inte, vem är du att avgöra vad mobbing är och vad den ”retade/mobbade” känner?
Ja, det finns grader i helvetet men de bestäms utav den utsatta individen, inte utav dig eller någon annan.
Ibland önskar jag att man kunde ”gilla” någons inlägg. Det finns flera som jag vill gilla. Läraren bland annat. Kort och bra!
Det som också gör mig förvånad är att du ifrågasätter människor. Om någon berättar för mig att den blivit mobbad, inte undrar jag väl i vilken grad. Tänker att, äsch, han blev säkert bara retad. Idag ska ju varenda en vara mobboffer.
Jag kan inte fatta hur de tankarna kan gå genom någons huvud. Man känner väl empati för den personen, bedrövelse. Mobbing är något så rysligt och elakt. Utanförskap och ensamhet. Det är inget som ska vara en självklarhet och inte något som hör barndomen till, varken på daglig basis eller av och till.
Att du kan höra en människas historia och tänka att det är en skymf mot de som du anser är mer utsatta gör mig frustrerad. Alltså du har så jävla sjuka åsikter. Du är så kall och elak. Vet du att jag tycker du är riktigt obehaglig?
Och det kan du behöva höra. Jag kanske inte beter mig ett dugg bättre men nu har jag blivit så trött på dig att jag inte kan kontrollera mig.
Håller med dig Anitha, du måste vara helt blank i sinnet. När du skriver
”Att vara retad är inte att vara mobbad. Att vara retad är en av alla spelregler i djungeln. Var är alla som inte blev retade? Och var är alla retarna och mobbarna? Jag vet inte men jag vill se den som kastar första stenen här”.
Så undrar man ju verkligen hur du tänker. Den första stenen har ju du kastat med detta inlägg! Att vara retad är väl i högsta grad mobbing.
Men du anser att du inte själv vart bra behandlad i förra bloggen. Vart går gränsen egentligen? När någon inte har samma uppfattning som dig då är det troll, de blir blockerade. Men när det gäller andra är det OK?
Jag förstår vad du vill komma fram till, men jag kan inte riktigt påstå att jag håller med i något mer än att mobbing är en ännu, ÄNNU värre form av retandet som du kallar det. Själv skulle jag aldrig säga att jag blivit mobbad, men jag låg dubbelvikt varje morgon för att jag var så nervös att jag hade magkramper. Gjorde allt för att slippa konfrontationer, bråk och busstreck. Var livrädd för nollningen vilken i vår skola förbjöds sommaren innan jag började.
Och som nåt jäkla geni skrev här nedanför att barn med självkänsla inte retar eller blir retade… Jag vet inte hur det var för er andra men självkänslan för mig kom och gick ganska mycket under min skolgång, det är en del av att bli vuxen och hitta sig själv.
Barn är grymma och jag håller med dig om att skolan är sjukt hårt. Men det är den bara för att det finns vuxna som du som verkar tycka att man kan se lite mellan fingrarna för barn är bara barn och det är så här det är och så det alltid har varit. Jag köper inte det!
CAROLINE 10:57 Så bra och gripande skrivet, jag är också minst sagt förbannad över denna text och kränkande krönikor tidigare av A..Obegripligt att den publicerades av tidningen Mama..Borde anmälas då det finns gränser över hur man får kränka utsatta, och det vidriga att få betalt för det…Läser många bloggar och hamnat här då vänninor med barn blivit upprörda och tipsat mig att läsa…
Tycker nog inte att DU förstått poängen med mobbing. 😛
Oj, jättekonstig text enligt mig. Svårt att förstå poängen – det som når fram till mig är att det finns bara en ”riktig form ” av mobbning och de flesta som upplever att de blivit utsatta överdriver. Spelregler i djungeln ???? Jo, men absolut dessa regler är säkert bättre än skolans egna eller Sveriges skrivna lag. Helt klart.
Sen jag läste den här texten har jag inte kunnat släppa den. Jag tolkar det som att du menar att dagens barn får räkna och stå ut med att ta lite skit i skolan. Att det hör till. Kommentarer om utseende, kanske en knuff i korridoren eller som du själv säger, bli retad, är helt okej. Vart går gränsen för verklig mobbing undrar jag? Fysiskt våld?
När jag var liten hade jag diarré varje morgon för att jag var så rädd för att åka bussen. Rätt för att bli mulad och få snöbollar kastat på mig av de äldre på skolgården. Rädd för att någon skulle fråga om jag fått hår på fittan för att jag var sent utvecklad.
Jag hade vänner, var inte mer utsatt än någon. Snöbollskrig och elaka kommentarer utstod de flesta men jag mådde ärligt fruktansvärt. Hur kan du säga att det är en skymf mot de som blivit mobbade? Ett angripet barn är alltid ett angripet barn.
Hade du sagt det här om jag suttit vid samma bord som dig under en middag vet jag inte hur jag hade hanterat det. Det är helt obegripligt att du publicerat denna text. Fullständigt vidriga saker att säga.
Anitha, jag tänker inte kommentera inläggets innehåll i sig.. Men vad som slår mig när jag läser denna typ av inlägg (lite djupare, tabu, känsligare som självklart kan sticka i ögonen på vissa läsare) så slår det mig att OM du ska fortsätta skriva sådana här inlägg så måste du kunna ta emot kritiken när folk inte håller med dig.
Personligen tycker jag om att läsa dessa, vare sig jag håller med dig eller inte, eftersom det är intressant med lite debatt. Däremot avskyr jag att läsa dina försvarsinlägg. Dvs, där du har fått en massa kritik och du vill försvara dig igen. (Där Calle jämt brukar hoppa in som the knight in shining armour).
Jag tror så här, det finns människor som gillar denna typ av inlägg och så finns det människor som ogillar dem. Men om du ska provocera så måste du kunna ta kritiken (jag avskyr jämförelser, men Katrin Z är tex väldigt bra på att inte bry sig om kritiken). Och om du inte kan ta den så snälla skriv inte denna typ av inlägg. För din egen skull. Amanda skriver ju t.ex. väldigt snälla oprovocerande inlägg, så lär från henne kanske i så fall.
Jag har inte läst några av kommentarerna på detta inlägg men jag kan bara anta att troll som själva har blivit mobbade i skolan (för ”retningen” du beskrev är ju faktiskt mobbing) inte kommer vara särskilt glada.
Bara ett litet tips.
Det du beskriver, som att spola någons huvud i en toalett, faktiskt är olagligt. Skulle en vuxen göra så mot en annan vuxen skulle det vara straffbart. Varför är det okej att barn gör så mot andra barn? En lärare som väljer att se bort medan sådant händer begår tjänstefel. Hur vet du att ingen i din klass har mått dåligt av det ni utsattes för? Har du frågat alla? Att ha det så här i skolan är inte normen, det är inte det normala. Kolla gärna upp definitionen av mobbning innan du ger dig in i en debatt nästa gång. En riktigt läskig, iskall text. Nej, ingen har sagt att det är lätt att växa upp. Men att barn ska bli utsatta för sanktionerad misshandel, fysisk och psykisk – nej och åter NEJ!
Blir otroligt provocerad av din text. Tycker nedanstâende kommentarer summerat vad som är fel ganska bra. Kan med säkerhet säga att din text aldrig skulle fâ förekomma i en tidning. Stâr Mama verkligen bakom det du skriver? Det skrivs ju om kontroll av läsarnas kommentarer, men kontrollerar nâgon vad du skriver? Har Mama accepterat detta inlägg föstâr jag inte hur de kan fortsätta ge ut en tidning som inriktar sig mot mammor och barnfamiljer!
Det skulle vara intressant att se vad granskningsnämden har säga.
1. Jag tycker du har helt fel och jag uppfattar det som att empati inte är eller varit din starkaste sida. 2. Problemet i skolan är att man inte arbetar förebyggande genom att ygga upp en miljö där schyssta inkännande beteenden lönar sig bäst – för det krävs hög vuxennärvaro och sådan kostar ju. Idag gör personalen ingenting förrän barn hamnat i konflikt, och då ska man på gammeldags maner tas in till förhör, tänka över sina synder och rabbla förlåt. Sen börjar det om. Vi fostrar idag empatilösa egoister, ty det är de egenskaperna som lönar sig bäst i skolmiljön.
Skriv!apropå det med lundsberg så tror jag nog det är väldigt allvarligt,antar att du inte blev så utsatt att dina föräldrar anmälde det till skolverket.skolverket har fått in flera anmälningar från lundsberg och dom är inte dumma i huvudet,dom ser vilka anmälningar som är mer allvarliga en vissa och jag tycker absolut att det som skolverket gör när dom granksar lundsberg och mycket bra.om inget händer där då kommer nog inget ont komma från att dom blir lite granskade.skulle vara kul om nån bloggare kunda våga skriva att dfom faktiskt tycker det skolverket gör är bra,och att mobbning som försigår på lundsberg är allvarligt och inte rätt.vet inte vad du menade med det här inlägget.
men dina vita reebok skor har inget med mobbing att göra.
och dom som blir mobbade går hem till sina föräldrar och säger vad som hänt i skolan sen kanske dom anmäler det elr pratar med det med nån som kan skolan så avgör dom om det är så pass allvarligt att det måsa anmälas.
tror absolut inte det missbrukas och att folk på nåt sätt skryter om att dfom blir mobbade.
Gud.
Det värsta jag vet är en person tror att de innerligt vet allt.
Mobbning är något som faktiskt fortsätter även i vuxen ålder. -Anitha även du blev utsatt -på din egna blogg, och så pass mycket att du inte ”orkade” längre.
Jag undrar om även det var något du överdrev med…?
Dessutom är NÄT MOBBNING något helt annat, du kan stänga av datorn eller helt enkelt stänga ner din blogg..
nät-mobbningen är utav mildare grad än den som finns ute i ”det verkliga livet” arbetsplatsen, skolan, bussen etc. Där ute kan man inte stänga av verkligheten, den följer ens varje steg. Jag har följt din blogg, mest för att jag tycker om att läsa och begrunda detta fenomen ”blogg”. Men för att vara ärlig så verkar du vara en förvuxen tonårig som fortfarande försöker förgäves att bli accepterad, du vet vad jag menar. Du har enda sedan barndomen försökt att passa in och det gör du fortfarande, försöker. Att sätta sig på mobbarens sida och tycka att du på något sätt är ”cool” för att du vågar säga något överhuvudtaget. Kom igen, det svider även hos dig.
Jag börjar ana att du var ungen i klassen som aldrig stod för något utan mest bara va -lagom.
ungen som såg på och tyckte att det var skönt att det inte var hon, som blev mobbad. För innerst inne vet du att det kunde ha gått jävligt illa.
Jag hoppas du nästa gång tänker innan du skriver.
Paula
Amatörpsykologer – LÄGG AV!
Ungar är kränkta dagligen – det liksom tillhör barndomen. Att inte få sin vilja. Att bli nekad. Att inte få ta ansvar. Att inte vara jämställd.
Att vara retad och att vara mobbad är en milsvidd skillnad!
Jag känner så här, rent spontant…
Vi flyttar till nytt område och mitt barn ska börja ny skola.
Baserat på vad föräldrarna hittills valt att dela om sin människosyn och barnsyn…vill jag att mitt barn ska börja i samma klass som Anithas Penny eller Lady Dahmers Ninja?
(jag vet att dom inte är lika gamla)
Jag skulle på ren instinkt välja Ninja alla gånger.
Hon blir uppfostrad med en människosyn jag delar.
Moa-Jag tror ett barn kan ha oerhört bra självkänsla i grunden och BARA DÄRFÖR bli mobbad av de med mindre.Skulle ett barn med en bra självkännedom och en känsla av att tycka om sig själv vara skonad för att bli utsatt? Knappast. Snacka om att skuldbelägga de som utsätts för kränkningar. Sedan tror inte jag att någon oavsett utbildning kan säga; så här är det! så enkelt är det inte. Det finns ingen av mina med studenter eller professorer på psykologprogrammet som skulle säga ”så här är det” eller på något sätt hålla med dig. TACK OCH LOV!! Den starkaste,svagaste, klokaste, sötaste, snällaste, längsta, kortaste, mest blonda, rödhårigaste….vem som helst kan bli mobbad…..
År ditt syfte enbart att skapa reaktioner? Om inte, hjälp!
säger lärare, mamma och vanlig tänkande människa, allt i ett.
Åsa, du får tro och tycka som du vill men det är så det är helt enkelt. Mobbning uppkommer därför att en hierarki skapas där de med lägst självkänsla och självförtroende blir utsatta av de med lägst självkänsla och bra självförtroende. Du kanske ska satsa på de 300 poängen i alla fall eller åtminstone läsa dig in på ämnet.
Jag har mobbat en hel del, tror inte folk som mobbar nödvändigvis är onda människor, barn förstår inte bättre helt enkelt och de kan vara väldigt elaka. Idag ångrar jag mig som fan, mobbing är bland det värsta jag vet, inget barn ska behöva gå och må dåligt. Synd att det är så svårt att göra något åt saken personligen, skolan borde kunna stoppa det tycker man, men tydligen inte. Men om mitt barn mobbade någon så hade jag sätt till att det aldrig upprepades, den makten har man väl endå som föräldrer.
Fattar faktiskt inte vad du menar!
Mobbing, trakassierer, utfrysning, att håna och retas är alltid oacceptabelt, särskilt i skolan där eleverna är tvingade att närvara.
Kungsholmens folkskola läsåret 69-70: Rar tjej i 7:an trackades hårt av killlarna i klassen. Rektor B. R. informerades med hon brydde sig inte. En dag gjorde de något mot henne så att hon bröt armen. Rektor B. R.s kommentar var att tjejen fick allt skylla sig lite själv, hon hade tydligen fel attityd.
Så, precis så, kan vuxenvärldens svek se ut.
..du hade antagligen(och förhoppningsvis) en bra tanke med denna text.Det visade sig att du nog tänkt fel.
Det vore på sin plats att du förtydligar vad du menar.Så att alla vi som bara blivit”retade”kan få lite frid i lördagssoffan.För det här var bara bedrövligt formulerat och skrivit…
Men vad vet jag…jag kanske bara ”retas” lite…
MvH mia..
A: Jag borde ha skrivit ”skolpersonalen i mina barns skola”. Sorry. De var verkligen ett bottennapp. Jag är mycket medveten om att många inom skolan jobbar ihjäl sig med de här frågorna. Men jag har också upplevt och hört om många incidenter där lärare/pedagoger faktiskt inte gör någonting utan bara skyller på att ”barn är barn”.
Snälla, ta inte åt dig. 🙂
Men, ärligt talat! Jag trodde faktiskt mer om dig, speciellt med tanke på vad du blev utsatt för när du bloggade som nybliven mamma! Mobbing ligger inte i betraktarens öga utan den som blir utsatt för det! Säg till den personen att mobbing är ett missbrukat begrepp. Tänkt om!
Så du menar att alla kränkta Lundsbergare ska hålla käften och inte tycka så jävla synd om sig själva? Vad gör du när din egen dotter kommer hem en dag och har blivit retad, förfölj eller förlöjligad? Värmer ett glas mjölk och säger att det hör barndomen till? Skärp dig och väx upp.
Usch får obehag av att läsa texten. Den landar så fel. Så onyanserade slutsatser. En kränkning är framförallt någoy som en människa upplever. Finns ingen som kan generalisera och förminska den för då förringas känslan och det gör saken ännu värre. Tomtigt skrivet hela alltet. Detmåste vara nolltoleransmot att folk blir kränkta. Går ej att lägga in på en skala och jämföra med ”riktigt” mobbing som du gör för då hamnar ickeschyssta beteenden i ett bättre ljus. Du kan ju tycka som du gör, men det lämnar en fadd eftersmak att läsa din text.
Malin: Jag jobbar i skolan och känner inte alls igen det du skriver om att vuxna bara står bredvid och tittar på. Om du var det minsta insatt i hur det är i majoriteten av skolorna så skulle du se pedagoger som sliter sitt hår och arbetar otroligt hårt för barnens bästa. Snälla dra inte alla över en kam.
Moa- barn med bra självkänsla blir inte mobbade???!!!!!!
Det var ungefär det mest ogenomtänkta (för att uttrycka mig milt) jag någonsin hört. och jag behöver inte mina 300 poäng i psykologi för att tycka så….
Jag får en känsla av att du förringar mobbing och jag håller inte alls med dig med om barn i skolan idag. Jag tycker att acceptansnivån i skolan av kränkningar, språk och våld bara har höjts.Visst jag känner igen dig i vad du själv har upplevt. Men på den nivån som min tioåring och hans klass har konflikter har jag själv aldrig upplevt. Det är bitch, sug min kuk, din mamma är en hora. En tjej blev slagen i magen förra veckan då hon ”störde” när hon dansade fult. Jag kan fortsätta…
Att ha ett barn som är uppfostrat till empati, vårdat språk känns fan som en miss….skulle uppfostrat honom till en skitstövel som tycker det är Ok att trycka ner andra. Jag tyckte debatten om Lundsberg var skrämmande att se. Som en sekt av penalism och hierarkier. Det syndes så tydligt att eleverna ville tillfredställa sin rektor. Människan och dess värsta sida visade sig tydligt. Den förra husmodern var i mina ögon en hjätinna. Fler sådana behövs på skolorna.
Håller helt med dig Anitha! Du skriver ner mina tankar på pricken.
Över huvudtaget är vuxna alldeles för flata och fega. Skolpersonalen klarar inte av att skydda sina elever och står bara bredvid och tittar på när barn utsätter varandra för allehanda kränkande saker. Jag tror helt enkelt att de har blivit avtrubbade.
Tänk dig om samma saker skulle hända i vuxenvärlden. Om du kommer till jobbet och de som jobbat där längre slänger sig på dig och doppar ditt huvud i toan och slänger mjöl på dig och tvingar dig att sitta i konstorsmaterialförrådet hela dagen. Skulle inte du anmäla det då? Skulle inte du anse att det var ett övergrepp?
Jag vet vad som pågått på Lundsberg i alla år. Jag vet att alla vuxna vet om det och jag vet att de inte gör något åt det därför att de barn som går där har föräldrar som sponsrar elljusspår, tennisbanor och en massa andra saker. De har inte råd att göra något åt det. Därför fortsätter man blunda när tjejer och killar blir utsatta för övergrepp och misshandlade och kränkta under både nollningar och under fester ute i skogen.
Jag förstår inte vad du menar när du skriver att mobbning är ett missbrukat begrepp i dag. Får en känsla av att du tycker att ”lite får man väl stå ut med” men jag hoppas verkligen att jag har fel. Och jag hoppas att du aldrig någonsin kommer behöva uppleva hur det känns när ditt eget barn kommer hem och berättar att hon blivit utsatt för mobbning.
På min skola införde vi välkomstfest i stället för nollning. Hur skoj som helst och vänskapsband knöts mellan de olika åldrarna. Kunde vi, så borde vem som helst kunna men det anser jag är upp till bl.a. lärarna att uppmuntra. Jag begriper inte hur lärare och föräldrar kan acceptera minsta lilla form av nollning, oavsett hur ”mild” den är.
Jag blev aldrig retad, däremot snackades det skit bakom ryggen i perioder. Jag tror också att det vore bra om föräldrar la ner lite extra tid på att ge barnen en bra självkänsla, barn med bra självkänsla blir inte mobbade eller retade och de retar inte heller. Föräldrar måste sätta sig in i barnens värld men också införskaffa kunskaper i tex genusvetenskap, psykologi, socialisering m.m.
Sen finns det även vuxna som mobbar och det är bara för skamligt.
Jag tror att mycket av mobbingen i svenska skolorna skulle försvinna om man införde skoluniform. Jag är så glad för att vi bor i UK, inget tjafs på morgonen om vad man ska ha på sig, och ingen som sticker ut, varken åt den ena eller andra hållet. Jag vet själv hur otroligt viktigt det var att ha Filippa K t-shirts, Replay jeans mm… Uppvuxen i Örgryte i Gbg.
Det där låter ju inte klokt. Menar du att man ska acceptera att de äldre barnen är elaka mot de yngre för att det liksom ska vara så, för att det alltid har varit så? Det är ju det som är penalism, det är den åsikten man har på Lundsberg. Vilken otroligt pessimistisk människosyn, och ett fett svek mot alla barn som råkar illa ut.
Hej! Älskar eran inredning. Så skönt att få se något annorlunda än alla dessa vita lantinspirerade hem som jag personligen tycker är så tråkiga. Tycker det är kul att du gör mycket själv också! Kan du inte ge oss ett bildregn över lägenheten? Vet att Calle visade lite för ett tag sen men det räcker inte för mig 🙂 kramar