Ja nu ligger han där och trynar och jag stirrar i taket som vanligt. Han har precis börjat sova i en egen säng på nätterna (halleluja) som just nu befinner sig i fotändan av vår säng. Jäklar vad arg han var första natten men nu verkar han trivas i sin egna binge. Upplägget är nu att han somnar ca 18.30 varje kväll. Då har han en förmiddag och en eftermiddagsvila.
När vi går och lägger oss så matar jag honom med en välling till (i sömnen) och byter blöja. Då vaknar han första gången vid tretiden. Jag tror det mest är en kontrollvakning. Att vi är där. Då vill han kanske ha en slurk till och nappen sedan somnar han om. I värsta fall vaknar han en gång till, då flyttar jag över honom till vår säng. Varje morgon vaknar han sharp 06.00. Då går Calle upp med honom så jag får en och en halv timmes djupsömn.
För det är just det jag kan inte sova. Min sömn har sista året utsatts för så många övergrepp va – nattetid, att jag känner mig helt ”sömnvåldtagen”. Brutalt uttryckt.
Alltså jag fick tillbaka min djupsömn strax innan Penny fyllde tre år. Sista månaderna i graviditeten sov man ju inte många fulla nätter. Sedan i mars – dvs snart ett år sedan, har jag nog aldrig sovit mer än just 1,5 h i sammansatt tid. Även om T.A. inte är vaken så vaknar jag. Jag somnar sällan före ett halv två och sedan sover jag i någon slags intervall. Lätt sådan.
Grundläggande är det ju tur att mitt sömnbehov inte är superstort. Men shit mad jag sovit lite sista året i mitt liv kan jag konstatera. Jag har svårt för att sova på dagarna, vet inte hur ni har det. Men gud vad härligt det vore att sova i tre timmar i sträck, någon gång. Det hjälper liksom inte att jag sover i ett annat rum eller som vi vid två tillfällen under hösten lämnat barnen och checkat in på hotell. Jag sover lika dåligt ändå.
Jag vill ju inte gärna ta sömntabletter men någon gång kanske det inte vore så dumt tänker ja…
Hoppas verkligen att spjälsängen kommer göra susen. Att det blir ”sömntjuvens fängelse”. Då kanske vi kan ställa in den i Pennys rum inom sinom tid?! Hur har det funkat för er med två barn och sömn och hur lägger ni upp det?
(Barnsängen kommer från Lekmer.se och säljs just nu på 60% rabatt)
Även jag har haft problem med att vakna på natten och inte kunna somna om. Det började när dottern föddes, sömnrutinerna blev ju så klart rubbade, som för de flesta andra föräldrar. Mitt problem var att jag liksom sov på vakt, i beredskap, så jag vaknade av minsta knyst och kunde sen inte somna om. Så även om dottern successivt började sova bättre så fick jag ändå ingen sammanhängande sömn, vilket jag tror är jätteviktigt. Min lösning blev öronproppar (som stänger ute småljud som jag ändå inte behövde reagera på) samt melatonin, alltså sömnhormonet. Jag tog en tablett innan jag skulle lägga mig och den hjälpte mig både att somna snabbare och även att somna om snabbare på natten. För mig räckte en svag dos under en relativt kort period, 2-3 veckor, för att kroppen liksom skulle ”lära om” och komma in in nya rutiner. Det räddade mig verkligen!
Hoppas du får sova snart! Jag har ju bara ett barn (snart två) men vi har börjat med l-glycine. Det är ett kosttillskott i formen av aminosyran glycin. Den sänker kortisolet (stresshormonet) i kroppen och hjälper i alla fall dessa två småbarnspäron att sluta sova ”i beredskap” hela tiden. Kan vara värt att testa? Handlar mitt på mmsports, 69 spänn för typ 2 månader (om man tar en tsk i teet innan man lägger sig).
Om du inte redan testat -Spikmatta! Trodde aldrig jag skulle kunna sova igen men spiken är numer min snuttefilt. Testa!
5-åring sover i vår säng 19-07. 15 veckors bebis sover i vagga sen födsel 19-07 vaknat för snabb amning 1-2ggr natt (15min är jag vaken). Sover 5-6h på dagen.. (4-5h i sträck)
Jag fick en förlossningsdepression när min pojke (född 2011) föddes. Fick medicin och blev bättre. Sömnen är HELT förstörd.:(.:( sover lika illa som dig. 2 nätter i veckan tar jag theralen, tacka gudarna för det, min räddare. Tar man hjälp av tabletter någon gång är det ingen fara. Maila gärna om du vill utbyta tankar.
Mvh Therese.
Jag hade ju absolut tagit insomningstabletter ngn gång emellanåt, typ Stilnoct. Vad gäller småbarn och sömn så har vi haft tur, men ändå så kan ”skräcken” över hur natten kommer bli stressa mig ngt oerhört. Älskar att sova (som de flesta) och tror alltid att jag skall gå sönder om jag inte får sova. Tror att det för mig hade hjälpt att försöka att förstå att man klarar sig på rätt lite sömn och om man får tre-fyra sammanhängande timmar så är det ingen katastrof. Men jag har inte lyckats med det tänket. Sen har vi lagt våra barn senare just för att jag är så rädd för tidiga morgnar, men det vette fan om det varit så smart för då får man ju liksom ingen egen tid på kvällen… Ja, har uppenbarligen inget vettigt att säga i frågan men det är helt klart ett ämne som engagerar!