Tänk om man skulle våga tala om det här med raser utan att göra det hudfärgsbetingat. Det hade nog kunna gjorts ganska intressant forskning om inte nazister etc. hade gjort det till en hudfärg, etnicitet och statusfråga. Vilket är helt sinnessjukt och fel.
Ponera att vi skiter i det här med etniciteter och hudfärger då vi alla är människor/Homo Sapiens utan pratar om det här med attribut istället. Skulle man inte då kunna mer lägga upp det som i djurriket?
Katter har ju cirka 40 olika raser och det har ju mycket med deras lynne och attribut att göra. Människan har säkert betydligt fler. Tänk om vi alla föds med en personlighet eller ”ras” i denna teori. Visst kan, arv och miljö påverka, men de grundläggande elementen är vad du tillhör för ras. Detta betyder då exempelvis att två föräldrar utan diagnoser inte behöver bli frågande ifall de får ett barn med. Då den ”rasen” kanske finns längre bak i deras DNA. En diagnos är alltså en sorts ras och inget annat. Vad avdramatiserat det skulle bli, eller hur? Även om ordet som vi känner det när det kommer till människor är laddat. Men tänk utanför det och tänk att vi skulle prata om oss som katter eller hundar.
Efter så otroligt många år som människan trots allt funnits så måste vi ju ha utkristalliserat massa olika personlighetstyper. I den här teorin – raser. Vet att det talades om att Neandertalaren var mycket mera emotionella och lynniga än Kromanjon.
När man jobbar på stora bolag, får man ibland göra någon slag psykologiskt personlighetstest för att ta rada på vilken typ av medarbetare jag är. Detta för att optimera arbetsgrupper likt en vildhästflock. Där det handlar om att ha rätt ”färg” på rätt plats. Det driver ”flocken” framåt. De är fyra färger som man kan bli klassificerad som är lite kortfattat:
Röd: Målfokuserad, handlingskraftig och initiativrik.
Gul: Positiv, nyfiken och lösningsorienterad.
Grön: Serviceminded, empatisk, lojal med mycket tålamod.
Blå: Systematisk, metodisk och logisk.
Därför kan det bli lite fel ifall blå och röd ska ta sig an en uppenbart grön uppgift. Man ska heller inte bara ha medarbetare med samma färg i en grupp för då blir det bråk och lite gjort. Utan man måste kunna koordinera och sätta rätt person på rätt plats. Att ha alla de här personligheterna i sitt team är en optimal rekrytering och man kan åstadkomma mycket bara de inte alla har samma titel eller jobb. Exempelvis en bra produktionsledare ska vara grön, en bra tekniker är oftast blå, en bra projektledare röd och en kreatör gul. Självklart kan man vara rödgul och grönblå. Men man är oftast mer utav något. Nog om det.
Men visst är tanken intressant att en personlighet är en ras snarare än en personlighet? I HBT kulturen blir ju också superlogiskt ifall man får tala i rasbeteckningar motsvarande som i kattvärlden ”en Burma” etc. Förstår att det är ett känsligt men det är inget banaliserande bara ytterligare ett perspektiv fritt från fördomar. Tror på riktigt att världen skulle bli en intressantare och lite snällare plats ifall vi alla var en slags personlighetsras. Även om det kanske vid det uppenbara låter precis tvärtom.
Riktigt intressant tanke! Man märker ju verkligen hur laddat ordet ras är i detta ämnet och jag får flera gånger tänka på att det inte är negativ klang i det. Om inte ordet varit så negativt hade det ju precis som du säger gjort att man hade haft en helt annan förståelse för andra människor, exempelvis då homofientlighet, eller ja vilken fientlighet över huvudtaget, om man bara hade jaha men ja du är en skogskatt liksom! Nä det här kommer jag spåna vidare på 🙂
Sorry men fattar inte, trodde vi kommit fram till att vi människor trots allt är ganska lika. Spelar ingen roll om jag vuxit upp i Amazonasdjungeln bland urindiander eller på Östermalm, Stockholm, Sverige bland modemaffian. De grundläggande behoven är lika, skrämmande lika. Det är vi som behöver påminnas om detta. Klart man kan jämföra sig men utvecklingen hos katter/hundar är ju främst gällande utseende/förmåga (fel uttryck jag vet, men menar jakthund, kamphund/sällskaps etc). Plus att det är oftast vi människor som styrt den, Personlighet är ju en HELT annan sak. Personlighet finns hos alla ”raser” alla sorter, alla labradorer är inte lika, eller hur? Å Du de här färg ”testerna” va moderna för 15 år sedan, jag blev grön-gul, men för att sammanfatta. Vi är alla olika men ändå lika, i det mesta.