VAB kallas det väl, det vi håller på med idag. Sjuka barn är ju ganska lätthanterliga. Men semisjuka barn. Ni vet sådana som klassificeras för sjuka för att gå till förskolan – i och med att de snorar och har puttelite feber. Men egentligen är för friska att vara hemma. De är inte helt lätta. I natt körde T.A. ett riktigt race så jag har inte sovit överdrivit mycket. Var tvungen att agera ut frustrationen på gymmet i morse och då hade Penny slarvat bort mina hörlurar. Höll på att få tuppjuck. Men fem kilometer i kraftig uppförsbacke och lite plankor gjorde mig from som ett lamm. Perfekta ”skiturladdningen”.
Gud vi måste prata om det här med förskolor. Vi började ju på en ny förskola med Penny för ett par veckor sedan. Alltså på pappret var den perfekt. Fina lokaler, egen stor gård, egen kock, nära och helt okej betyg etc. Det var svårt att motivera för sig själv att behålla den gamla förskolan när vi i princip flyttat till andra sidan stan. Det var för många fördelar med denna, framför allt läget och tillgängligheten. Men det är tyvärr inte där det sitter. Allt handlar om pedagogerna.
Jag antar att för några som inte har något annat att jämföra med så är det där en fantastisk förskola. Men älskar man inte barn utan ser det som ett jobb, alternativt ett extrajobb då fattar jag att andras barn, i klunga. Kan vara något av de värsta man kan tänka sig.
Vid inskolningen var hon extremt klängig. På morgonen ville hon aldrig gå och sa att hon hade ont i magen eller var sjuk och det var en kamp att få dit henne. Väl där gick det trots allt okej men hon lekte mest för sig själv eller med mig eller Calle. Alltså vi vet ju att inskolningar aldrig är smärtfria och om vi hade varit egoistiska kanske vi bara skulle ignorerat hennes missnöje. Men vi fick ett samtal (som från ovan) att vår gamla förskola har en skola till relativt nära våra kvarter och de hade en plats kvar för en född 11, dessutom hade hon varit där flera gånger. Så vi bytte igen.
Ja kanske låter helt sjukt och den ligger egentligen åt helt fel håll för oss. Men En halv dags inskolning sen var hon ”hemma”. Så skönt. Har ni samma erfarenhet eller vad tycker ni?
Jag fick också en knäpp och flyttade ifrån stan. Bytte förskola och det var det värsta jag någonsin gjort. Jag klarade knappt av att se min dotter i ögonen pga det vi utsatt henne för. Precis allt på den nya förskolan var fel för henne. Extremt dåliga pedagoger, på den gamla förskolan hälsades hon varje morgon med sitt namn och verkligen såg henne. Här, när jag lämnade så kom de inte ens fram till henne på gården. Jag fick själv hitta en aktivitet till henne innan jag gick…Man var tvungen att lämna före 8 eller efter 8.30. Inte alltid lätt med bussar osv. Både hon och jag bemöttes kyligt om vi kom några minuter efter 8. De tyckte det var extremt konstigt att hon inte drack mjölk utan vatten. Nej, fy. Jag får ont i magen bara jag tänker tillbaka. Behöver väl knappast säga att vi flyttade tillbaka till stan till vår lgh som vi hyrt ut i andra hand, som tur var!!
…eller så har man sitt barn hemma när man själv ändå är hemma. Så gjorde jag och visst är det lite jobb, men de är ju MINA barn! Dessutom har syskonen en så fantastiskt fin relation som de inte får om de är i från varandra hela dagarna. Sist men inte minst – tycker skattepengar kan gå till viktigare saker än förskola till barn vars förälder är hemma.
Skönt att alla är olika. Hanna. Väldigt olika. 🙂
ALLT handlar om pedagogerna. Fick en knäpp för 1 år sedan och flyttade ut från stan (flyttade tillbaka igen efter 6 månader!) men vi lät våra två barn gå kvar på sin förskola på södermalm. Min man säger att det var för att jag omedvetet inte ville flytta (han kan ha en poäng där) och jag hade det nog lite som en ursäkt att den är så himla bra och att man inte vet vad man får. SÅ glad idag över att vi pendlade med dem det där skitjobbiga halvåret. Vi älskar deras förskola, de älskar sin förskola. Guld värt att kunna lämna det värdefullaste man har, gå därifrån och inte oroa sig på hela dagen för man vet att de har det toppen. Förstår dig med andra ord till 100 procent. Kram
Jag jobbar som förskollärare och har sett många förskolor från insidan. Tyvärr är det ofta som bilden utåt inte stämmer med hur det verkligen är. Fina hemsidor med löften om pedagogisk dokumentation, projektarbeten, spännande gård och hemlagad mat, barns lärande i fokus osv, visar sig vara tomma ord när man väl är på insidan. Dessutom är det så att i slutändan är det i princip BARA hur pedagogerna är som betyder något. En pedagog som börjar eller slutar kan både sänka och höja en hel förskola. Och oengagerade, trötta pedagoger som ivrigast viftar med handen när det kommer till att få sitta utanför barngrupp och göra pappersarbetet finns det tyvärr gott om.
Jag bor på en liten ort där det endast finns tre förskolor, jag satte förskola 2 räknat i avstånd hemifrån som val nummer 1 eftersom den hade fräschast lokaler och stor gård. Sonen fick dock plats på den närmast hemmet och jag valde att acceptera platsen eftersom jag var tvungen att gå tillbaka till jobbet. Först var jag ledsen men nu efter 2 år där så känner jag att jag inte kunde vara nöjdare. Lokalerna är OK, gården har allt som behövs men pedagogerna är helt underbara.
Ni gjorde så jäkla rätt i att byta. Har arbetat som vikarie under min lärarutbildning (och även varit ute mycket på praktik) och kan ju säga det att herregud vilka vidriga pedagoger jag har stött på.. Så otroligt sorgligt är det… Första magkänslan stämmer nästan alltid. Det är sällan jag blivit positivt överraskad efter ett dåligt första intryck. Dessutom så kan ju ett barn vara extra mycket inkännande. Eloge till er som såg det hela ur Pennys perspektiv. Det är sånt bra föräldrar gör.
Tycker ni gör helt rätt! Man ska alltid gå på sin magkänsla och ni gör ju vad ni tycker är bäst för penny och er! Fantastiskt att ni våga och orka! Inte alla småbarnsföräldrar som har modet, tänker att det känns säkert bättre sen! Tummen upp!! 🙂
Jag avbröt inskolningen (för ett år sedan) och bytte förskola några veckor senare till en ur och skur som låg på bilavstånd från vårt hem men SÅ värt det. På den första förskolan kände jag ganska omgående att det inte var rätt. Min annars så framåt lilla tjej (skolades in vid 1.5 år) hängde mig i hasorna och ville inte alls utforska det nya stället. Till det kändes pedagogerna bara fel på alla sätt och vis. Inte alls den känslan som jag hade vid besöket innan hon började… Inskolningen på den nya förskolan gick toppen och hon var sig själv från start och pedagogerna där är helt fantastiska! Är så himla glad att vi bytte. Det är nog många som kör på trots att det känns fel för barn ”ska” ju vara ledsna vid inskolningen. Lita på magkänslan och byt om det inte känns rätt.
Vi har 1,5 mil till vår förskola med magiskt fina pedagoger. Fick nu efter 2 år plats på förskolan 500 m från vårt hus, men valde att inte byta – man vet vad man har men inte vad man får.
Det är ganska stora krav du ställer på pedagogerna. Det är ett jobb och inte ett kall. Älskar alla lärare sina elever på alla stadier?
Förutsätter jag inte. Men jag tror att ser man vad som helst som något jobbigt eller bara temporärt så brinner man aldrig för det man gör.
Min lilla tjej började i förskola förra veckan (inskolning) och lagom till helgen blev hon sjuk, oxå här lite snorig och lite febrig… Suck. Så nu börjar vi denna vecka med att stanna hemma då. Jag hoppas förskolan kommer kännas bra, håller med om att pedagogerna i slutändan är det som är nästan viktigast. Och då min tjej är jätte mammig osv så hoppas jag de kommer se till henne lite extra såhär i början så förskolan blir en bra upplevelse för henne och inget hon kommer avsky att behöva gå till om mornarna…
Vi håller på att skola in vår 2,5-åring. Vi flyttade under sommaren och han fick byta förskola. Alltså satan vad jobbigt det varit. Förskolan är toppen men min son är helt emot nästan allt, trotsig så in i Norden. Verkligen en annan grej att skola in honom nu jämfört med första gången för ett år sen… Puh, jag är helt känslomässigt SLUT!