Styrelsen von Helvete – Anitha Schulman
anithaschulman78

Anitha Schulman

Styrelsen von Helvete

Nu ska jag berätta vad som fick oss att lämna Odenplan kanske lite tidigare än vad vi tänkte…

Vi stod inte ut med bostadsrättsstyrelsen. Alltså vi älskade lägenheten men man väljer som sagt inte sina grannar. Många i huset var snälla men de som gjorde livet surt för oss i två års tid var Styrelsen.

När vi skaffade lägenheten så berättade förra ägarna att det fanns ett påbörjat bygglov att bygga en altan och även ett godkännande att bygga detta från styrelsen. Då vår lägenhet linjerade med gården. Det var en av de stora anledningarna varför vi valde lägenheten. Att bo i stan med barn och ha liten altan på en innergård med liten sandlåda var ju perfekt. Det betyder att man under halva året inte maniskt behöver gå till en park på helgerna. Vår lycka var gjord, dessutom var lägenheten fantastik med sin takhöjd på 3,45 m, stora panoramafönster och vackra oljade trägolv.

Vi påbörjade bygglovpappersarbetet efter ungefär sex månader efter inflytt. Vi informerade styrelsen att bygglovet snart var klart och vår ambition var att nu få bygga en altan som de förra ägarna informerade att styrelsen godkänt.

När detta kom upp ställde sig styrelsen frågande och vi var tvungna att ta ett extra möte med styrelsen. Styrelsen var emot att vi skulle öppna upp för det kunde uppvigla de två andra lägenheterna som hade fönster mot gården att vilja samma sak. Vi såg inte riktigt problemet då resten av huset hade balkonger. Vissa till och med två stycken. Det enda gården nu användes för var som förvaring av cyklar och det var på gården sopnedkastet fanns.

Grannhuset, som var samma hus som vårt (men en annan förening) hade tre altaner byggda och gården var urtrevlig med uteplats och grillar och ett rikt socialt liv. Styrelsen även internt kallad “Herrklubben” (då det bara var män över femtio år som var medlemmar), kallade granngården för “ett misslyckande”. Vår egen gård var totalt oaktiv trots att det fanns utemöbler och grillar där. Däremot hade en liten trädgårdsgrupp i föreningen planterat ganska fint. Men det var också det enda charmiga med den.

Vårt bygglov blev godkänt av Stadsbyggnadkontoret men styrelsen ville inte låta oss bygga. Jag kontaktade en jurist då jag kände att det var lite byalags stämning. Kunde ett utskott på sju personer verkligen besluta en sådan grej? Borde inte det vara hela stämman som en gång i tiden hade klubbat igenom ett balkongbygge. Då borde det rimligen finnas med något i det beslutet vad som gällde gården. Juristen bekräftade detta och jag begärde ut det gamla protokollet från balkongbeslutet och det stod det ju svart på vitt att även vi fick bygga utgång på gården. Gissa vilka som hade signerat det avtalet. Jo alla som satt i befintlig styrelse och några till. Så de försökte helt enkelt mörka det.

Styrelsen ville först häva det beslutet eftersom de tyckte det var “för gammalt”. Jag upplyste då styrelsen att det hade dem inte befogenhet att göra utan att det måste hela föreningen/stämman rösta emot. Alltså lika många som en gång sa ja till balkongbygget skulle också rösta emot det. Detta skulle eventuellt kunna äventyra det gamla balkongbeslutet.

Styrelsen kände sig då trängda till att gå med på detta då de inte hade någon juridisk rätt att säga nej till bygget. Men skrev in en egen klausul att altan inte var tillåtet men en utgång. Dessutom rekommenderade de oss (då en i styrelsen var pensionerad brokonstruktör) att vi inte skulle påbörja bygget förrän efter ombyggnationen av Odenplan var klar år 2017, då sprängningarna (som slutade förra sommaren) kunde påverka huset bärighet ifall en dörr öppnades upp i fasaden.

Vilket igen var total bullshit då Stadsbyggnadskontoret noga väger in sådana argument i sin bedömning. Men styrelsen meddelade att brokonstruktören stod över Stadsbyggnadkontoret kompetens. Vi belyste då att huset var fullt av “hål” dvs balkonger och öppnar man upp under och mellan balkar så är det ingen fara för någon bärighet. Sagt och gjort styrelsen backade.

Vi öppnade upp vår efterlängtade dörr för två somrar sedan. Ingen altan men åtminstone en passage ut. Hälften vunnet. När hantverkarna började öppna upp insåg man att det fanns en järnbalk i väggen som inte var synlig på fasadritningarna men huset är över 100 år gammalt och det är tydligen vanligt att allt inte är så exakt som på ritningarna. Så vi tvingades välja en 15 cm smalare dörr än den planerade. Vi skickade in kompletteringar om detta till Stadsbyggnadkontoret. Vi fick även skriva på något extra avtal med styrelsen att vi aldrig i helvete skulle processa ett altanbygge. För att gräva ner stridsyxan (trodde vi skrev vi på avtalet). Allt var frid och fröjd, ett tag.

Styrelsen dröjde ett halvår innan de satte igång och anmärkte att dörren var en mindre dörr än den som var ansökt i bygglovet och den avvek nu estetiskt från resten av balkongdörrarna. De ville att vi skulle byta dörr.

Vi förklarade att det fanns en järnbalk i väggen och att det inte gick att öppna upp mer. Alternativet var att söka ett nytt bygglov och installera en bredare dörr som då skulle hamna lite snett under balkongdörrarna och därmed vara mer ännu mer avvikande. Vi föreslog att sätta upp en list och bygga en panel på dörren som kunde ge illusionen om av att det var en dubbeldörr. I och med att dörrarna på balkongerna skymdes av just balkongerna så var det verkligen inget som stack ut.

Men känslan av lycka med lägenheten och altanen som aldrig blev av hade fått en dimmig ridå. Så vi tappade suget för lägenheten. Nästan samtidigt blev en lägenhet i föreningen bredvid (samma hus) blev till salu. Vi tänkte att det kanske vore läge att sälja vår och försöka köpa den. Under visningen gick alla i styrelsen i samlad trupp och kollade in vår lägenhet samt att en kvinna anonymt ringde vår mäklare och sa “att hon var gift med en i styrelsen” och ville upplysa vår mäklare om att våra skorstenar inte var sotade så vi kunde inte sälja. Vi var närmast i chocktillstånd. (Vi hade varit på utlandsresa när skorstenarna sotades men kontaktade samma sotningsentreprenad själva och sotade samt bekostade det själva när vi kom hem. Detta i samband med föreningens sotning något år innan. Vi mailade in fakturan och besiktningunderlaget till styrelsen och mäklaren.)
Parallellt med visningen kommenterade en styrelsefru i huset lägenheten på Instagram som en typ “bluffaffär” men tog sedan bort kommentaren.

Under vår visningtid får vi reda på att styrelsen sett sin chans här och valde att processa ärendet mot oss hos Stadsbyggnadskontoret. Vilket de gjorde. Nu började vi bli riktigt trötta på dem. Detta var ett principbråk inget annat. Allt handlade om att de i grund och botten inte gillade oss som personer och inte ville att vi skulle bygga en utgång. De hade nog inte räknat med att stöta på patrull och nu gjorde de allt som stod i sin makt att göra livet surt för oss. Kanske i brist på annat?

Lägenheten vi ville ha i huset bredvid hade redan blivit såld och vi tappade hoppet med att få denna såld då “bråket” eller ärendet inte var avslutat hos Stadsbyggnadskontoret. Så vi återkallade försäljningen.

Nu började styrelsemedlemmar sitta på gården, demonstrativt utanför vår utgång och “markerade sin närvaro”. Under de två somrarna vi hittills spenderat på gården hade det varit ca sex stycken grillningar och noll dagsaktiviteter. I en vecka höll de på. Vi lät dom hållas.

En sådan energitjuv detta var, vi hade försökt möta styrelsen trots att vi redan hade deras, Stadsbyggnadskontoret och juridisk rätt på vår sida så fortsatte farbröderna nafsa oss i hälarna, för egentligen millimeter principer.

Vår arkitekt hade upptäckt att balkongerna i huset var en halvmeter större än godkänt bygglov så det fanns “fler avvikelser” på fasaden om det var det som var problemet.

Jag kontraanmälde det till Stadsbyggnadskontoret. Vid det här laget var jag jäkligt trött på revirpinkandet från styrelsen. De ska inte tro att de är ofelbara. De ville verkligen göra livet jävligt helt klart. Ingen hälsade längre i huset på oss och stämningen var allmänt dålig. Vi hade dessutom erbjudit att köpa gasolvärmare till uteplatserna på gården. För att försöka göra stämningen bättre. Men vi var totalt ignorerade.

Nu var det min tur att djävlas. Vi hade haft problem med ventilationen sen vi flyttade in och belyst det från början. Men inget hände och ventilation är föreningens ansvar. Vi lät Miljöförvaltningen ta sig an ärendet. Helt plötsligt tog det fart och ventilationen åtgärdades på mindre än ett halvår.

För två månad sedan fick jag besked från Stadsbyggnadkontoret att vi “vunnit igen” och att de godkänt vår befintliga dörr. Jag informerade då styrelsen om detta igen och föreslog åter igen en panel. (Som vi nu faktiskt inte behövde bygga utan bara för att vara schyssta). För vi hade ju såld lägenheten, men ville inte avsluta ärendet oschysst mot de nya ägarna.
Då godkände styrelsen det.

Två års bråk avslutas härmed.

Men gissa vad styrelsen gjort för att hälsa de nya lägenhetsägarna välkomna i huset? Jo placerat ett en trädgårdsgrupp två meter från “vår” dörr. Myzigt. Tänk att välden är full av så stora strider men det här är det vissa väljer att lägga all energi på.

I guess the saga continues…

 

Berätta om era Bostadsrättsstyrelser?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
anithaschulman78
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maria

    Man blir så arg! Jag tycker att det känns rätt vanligt, tyvärr. Ibland inbillar jag mig att det helt enkelt har att göra med ursprunget till den mesta vardagsskiten – bitterhet. Jag/vi och många med mig har känt oss ovälkomna och motarbetade då man i deras ögon varit för ung för att bo där, det svider väl i deras ögon på ngt sjukt vis. Visst, i min första br var jag ung, men vart ska man bo, blir det bättre av svartkontrakt och grejer? Nu är jag 30 år GAMMAL, men stöter på samma beteende… Orkade inte med skiten, efter liknande balkongtjafs som er så vi flyttade också. Här är dock bara trevligt, än iaf! 🙂

  2. Julia

    Om det är till någon tröst så blir det liksom inte bättre av att bo i hus… :/
    Vi har grannarna från helvetet jämte oss. Allt började med en dränering som vi var tvungna att göra och som då inkräktade på deras tomt. Jag var inne hos dem i över 2h och förklarade varför, hur det skulle påverka dem och hur lång tid det skulle förväntas ta innan allt var återställt. So far so good. Samma dag som de sätter igång och skall börja gräva kommer grannkärringen ut och skriker och hotar med att ringa polis eftersom de inte blivit informerade om detta. Och därefter har det fortsatt. Det visade sig att deras buskar grävt sig långt in i vår fasad och var en av anledningarna till våra fuktproblem – man kan ju tycka att man kanske skulle bli lite mer ödmjuk då men icke. De har fått oss att betala ny garageuppfart till dem, målat om VÅRT hus eftersom det störde dem att det såg så dåligt ut, planterat nya buskar åt dem osv.

    En dag fick jag nog och bad dem dra åt helvete och att de aldrig mer skall sätta sin fot på vår tomt. Vi kommunicerar nu via brev i brevlådan. Eller rättare sagt – de kommunicerar, vi får extra bränsle till vår öppna spis. 🙂

  3. Caroline
    Caroline

    Jamen det är väl fullkomligt jädra underbart hur människor som inte har något eget liv kan göra andras liv surt. Gamla fossiler. Fantastiskt.

    Jag sitter själv med i vår styrelse för vårt radhusområde och precis när jag började så var jag den enda under 55 år och dessutom enda kvinnan. Stack rejält i ögonen på gubbarna. Jag ignorerades totalt när jag kom med åsikter och förslag på förändringar. En annan granne till oss, kvinna 40 år, sa bara att jag skulle ge mig. När hon satt i styrelsen så fick hon inte en j-vla syl i vädret så hon gav upp gubbmaffian. Dom sågs bara en gång i månaden för att fika gott. Inte ett skit hände i föreningen.
    Jag har iallafall stått på mig och gett dom riktiga små duster, hehe. Några av dom har till och med kommit fram efter mötena och berömt mina idéer för barnen i området. Helt sjukt egentligen, att jag kan ha bra idéer, trots hål mellan benen.
    Nu är halva styrelsen utbytt och friskt blod kommit in. Föreningen går bättre än på 30 år och vi har gjort många roliga saker i området för alla familjer och äldre. Nu är det riktigt kul att sitta i styrelsen!

    Härligt att ni inte bara kastade in handduken och njut av nya lägenheten nu!

  4. Åsa

    Ursäkta språket, men jävla gubb-styre!
    De borde bytas ut mot lite yngre människor med sympati och lite framåtanda!

  5. Marie

    Men jösses vilket helvete ni har haft, egentligen borde ni gå ut med namn på vilken förening det är i avskräckande syfte! Bra att ni orkade strida så länge, tummen upp för det! Har bott i flera brf genom åren men den som tar priset var den första, jag var med i vid ombildning till brf och vi köpte huset, hur alla stred just för sin sak för att gagna sina egna renoveringar etc, helt sjukt! Balkonger, öppna upp kakelugnar, avsätta vind inför eventuell försäljning för lgh så att vissa blev av med sitt förråd osv! Folk var som galna! Bor i en liten förening nu, 13 lgh. Alla känner varandra och det är en trevlig stämning! Hoppas ni kommer att trivas i er nya lgh!

  6. eva

    🙁 ojojoj… vilka IDIOTER! Bra att du berättar för jag hoppas de läser och skäms över sitt beteende.
    Fast sådana människor brukar inte ha vett att skämmas. Det verkar som att de gjorde allt för att motarbeta er och till och med sluta upp med att hälsa!

    Kan inte vara annat än avund som ligger bakom för är det inte det så måste de lida av ngn störning.
    Varför ställa en trädgårdsmöbler så nära utgången bara för att markera sin ovilja för de nya köparna?
    Tragiskt… förbannat tragiskt.

  7. Loppan

    Fullkomliga idioter. Moter dem overallt. Funderar pa att flytta till skogs sa man slipper dessa inskränkta, ointelligenta, sma manniskorna med mindervärdeskomplex som ar sa bittra pa livet. Villa verkar vara enda alternativet.

  8. Jennifer

    Gubbjävlar! Rent utsagt. Jag har bott i hus i hela mitt liv och aldrig behövt oroa mig över vad grannarna tycker på samma sätt som om jag skulle bott i lgh. Jag kan tom bli lite irriterad på “det ska vara tyst efter 22” när jag pratar med kompisar som bor i lgh, för i min naiva värld så är det ju mitt hem och jag gör väl vad jag vill i mitt hem? Inser såklart att det inte fungerar så när man bor i någon annans hus så att säga och det är väl just det jag inte skulle klara av, att känna mig som en inneboende i det som ska vara mitt hem så att säga. Bra att ni stog på er, sånna där småaktigheter och typer klarar man sig ju utan, jäkla sandlåde fasoner från vuxna människor. Usch!

  9. Ellen

    Jävla idioter. Jag har bott i flera olika föreningar på Östermalm och har blandade erfarenheter. I mina tre första föreningar så funkade allt helt ok, principen var att alla tar ansvar för sitt och ev problem tas upp i samband med stämma eller om man sprang på någon i styrelsen i trappen. Allt funkade kanon och folk var generellt toleranta och trevliga mot varandra. Nu har jag tyvärr precis flyttat till en förening där Vi har en riktig Ove Sundberg-typ som ordförande. Det sitter lappar med olika förhållningsregler överallt och “Ove” missar aldrig en chans till att framföra olika order gällande de cykelställsfrågor han driver. Vi flyttade in i maj och funderar redan på att flytta… Mitt liv är faktiskt för kort för att hålla på att tjafsa med en vuxen man som uppenbarligen inte har något bättre för sig än att göra livet surt för oss andra.

  10. Erika

    Jag har haft lghr i innerstan , omväxlande br o hr, sedan jag tog studenten 1986. Har märkt ett tydligt attitydskifte hos brf- styrelser sedan ungefär 2005: småaktighet som gränsar till stalking/ terror typ det ni utsatts för. (Vad beror detta på tror ni?! Att d finns fler brf numera bara -eller annat? ) Småpåvar som inte får bestämma hemma eller på jobbet sitter i styrelsen i vår förra brf o tog bl a beslut om att vi som hade vindsetaget inte fick grilla på vår balkong ” eftersom det var orättvist” fast vi inte hade mgr andra än oss själva ovanför, s a s. (Vill då även påpeka att styrelseordf på balkongen under oss, själv grillade o f t a…)Ej heller fick vi bygga om gästtoaletten f att få en extra dusch ” för vi hade ju redan finare lgh än alla andra”. Okej att styrelsen nekade, men hur relevanta var besluten t detta.?Nä, precis..
    Sålde o bor nu i hr tre kvarter bort- o stortrivs!

Comments are closed.