Åh vi hade en helt fantastiskt härlig jul. Liten och nätt men helt i egen regi och vi gjorde saker som vi gillade. Ja visst lite ego. Men det var dags att ta tillbaka ”familjeflaggan”. Vi är vuxna nu och med egna barn då är julen vårt ansvar. Vi började morgonen med klappjakt och frukost. Sen gick vi faktiskt och la oss igen. Bra det för annars hade inte någon njutit av dagen då alla vaknade i svinottan och var allmänt morgonsura.
Efter det gjorde vi oss ordning och åkte traditionsenligt till Calles pappas grav och la en grandekoration och tände en marschall. Sen åt vi lunch på Sturehof. Precis som jag trodde funkade Kalle Ankas Julafton sådär. Pennys attentionspan höll genom Musses husvagnssemester. Blev väldigt illa berörd att det ”var så stökigt” på slutet. Haha. Den stora favoriten den här julhelgen är helt klart Dora. Sen åt vi en julmiddag med traditionell och modern mat som vi själva gillade. Alltså varken jag eller Calle gillar Jansons Frestelse så varför ska vi då laga det liksom? Sen var ju vår stora behållning och hennes med att hon ”köpte” jultomten.
Hon hade varit lite ambivalent hela eftermiddagen. Hade mycket funderingar om tomten. Vad han skulle göra, om han var farlig eller snäll. Sen gick Calle ut och ”köpte tidningen” och helt plötsligt så stod han där. Tomten i full mundering bredvid kyrkan med en ljuslykta och en fårskinnscape. Hon började skaka som ett asplöv i kroppen. Grät och upprepade ”inte Tomten, inte Tomten. Han får inte sitta i soffan”. När han knackade på dörren så gjorde hon på sig i ren förskräckelse. Så vi fick snabbt springa in och byta blöja så tomten fick vänta artigt i vardagsrummet. Sen gick presentutdelningen helt ok. Paketen vägde upp chocken.
Efter det gick tomten och ”vi såg” hur han flög upp på himlavalvet med sina renar. När Calle kom hem återberättade hon allt för honom. Att hon var rädd, att han knackade på dörren. Att hon bajsade på sig, att han hade suttit vid bordet och gett henne paket. Sen satt han flugit iväg. Så fint. Hon köpte det så härligt. Lite senare på kvällen gick vi hem till goda vänner och grannar och firade vidare.
Är bara lite nyfiken på hur resten av släkten tagit emot att ni vill vara själva. För om jag tolkar inlägget rätt var varken din eller Calles familj med. Jag hade tyckt det varit väldigt skönt att skippa släkten, men jisses villket liv det skulle bli! Vågar inte ens tänka tanken. 😉
/Linda
Låter som ni haft det mysigt! Min lille verkar redan ha genomskådat det där med tomten. Är hans farfar som är tomte på julafton och varje gång vi sett en tomte det sista har han sagt ”farfar”. När julklappsutdelningen var klar på julafton och farfar kom tillbaka frågade han honom ”Mera tomte?” Inget magiskt över detta fenomen tydligen… Det positiva är att han inte blir rädd. God fortsättning!