Älska att baka

Jag rensar förrådet i källaren. Jag rensar alla garderober. Jag rensar alla leksaker i kidsens rum. Slänger, säljer och luftar ur, skapar space. Jag gör samma sak med mig själv just nu. Det finns inte ett endaste utrymme som kommer undan!

Jag känner mig energifattig och slut i kroppen. Kanske beror det på ljuset som äntligen kommit till Svedala? Jag har lärt mig att vi nordbor går på sparlåga hela mörka perioden av året och vår hormonproduktion snålar med att göra nytt. Så när våren kommer och med det ljuset, då öppnar hela systemet upp sig som en gigantisk knopp och tokproducerar hormoner. Det är en påfrestande process för våra stackars kroppar som längtat så efter ljuset och det här gör oss trötta. Sjukt trötta. Men det är ganska skönt att veta varför man känner sig tröttare än någonsin just nu när det mest logiska vore att känna sig fylld av energi! Våra kroppar knoppar 😉

Men…det är inte hela anledningen till min trötthet. Jag har för många järn i elden och måste börja sålla bort för att få energi. Precis som med förrådet och garderoberna. Ta bort för att få utrymme. Utrymme är frihet och frihet ger energi. Jag har några tuffa beslut att ta och jag tänker så det knakar. Jag vänder och vrider på för och emot och lever mig in i situationer efter en ev förändring. Det blir bra till slut. Men jag måste ta tag i prylarna för att det ska hända nåt. Ingen annan kan göra det åt mig. Säga nej till roliga saker för att jag innerst inne vet att det inte ryms i familjelivet och säga ja till saker som funkar realistiskt.

”Kill your darlings” sa en vän till mig.

En annan klok vän sms:ade mig igår och skrev ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.” 

En liten grej som jag bär med mig och använder mig utav ofta har en kund till mig lärt mig. Hon jobbar som psykolog och sa att när man står inför svåra beslut och val i livet eller om man har en känsla i kroppen av att nåt är fel, då ska man ta fram en bild av sig själv som barn och fråga ”Förtjänar hon det här? Vad tror du hon skulle må bäst av att göra? Vad brinner hennes hjärta för? Vad tycker den här tjejen om?”

Det här är min bild och jag har till och med satt upp den i en liten ram på väggen. Jag fyller 7 år på bilden och är ute på landet hos mormor och morfar. Jag kommer ihåg att mamma hade hjälpt mig att våffla håret som jag älskade.

Jag får svar varenda gång. Kloka svar. För innerst inne vet man vad som är bäst. Om man bara lyssnar på sin kropp.

God natt!