På måndagar jobbar jag i stan och åker både bil, pendel och tunnelbana. Om jag skulle ge alla tiggare 10:- var så skulle den resan kosta mig ca 600:- tur och retur. Jag räknade antal människor som tiggde på den sträckan och kom upp till 30 pers. 30 personer, 30 människor som sitter både ute i kylan inlindade i filtar och inne på centralstation på tidningspapper.
Det hugger fan i hjärtat när jag möter deras blick. För jag tycker iallafall att man kan säga hej och le mot dom även om man inte ger dom pengar. Hur gör ni? Känns så jävla dumt att bara ignorera! Jag gav alltid en slant förut. Sen började rykten gå om att det var kriminella ligor som man ABSOLUT INTE skulle sponsra och att folk hade två friska ben men tog på sig en plastprotes innan dom satte sig tillrätta och började sin dag. ”Hur har dom råd med en ny iPhone6 om dom tigger på gatan?” Frågorna cirklar omkring i min skalle. Går pengarna till deras familjen? Går pengarna till droger? Har dom verkligen familjer varav ett barn är svårt sjukt i leukemi? Är det bättre att ge dom en macka eller frukt? Sponsrar jag det här levernet nu så dom aldrig kommer ifrån gatan? Är det ärliga människor? Ska jag bara ge till kvinnor? Har hört att många resonerar så..
Suck…det liksom kryllar av dom överallt och det är ju självklart människor med lika värdefulla liv som oss. Det dåliga samvetet gnager i mig varje gång jag ser dom.
Jag kom stressad till Coop häromdan och en kvinna som typ bor utanför entrén säger ”Tjenna tjenna tjejen! Du ge mig! Du ge mig nu fina flicka! Du ge mig, jag köpa mat, inte svälta! Tjenna tjenna!” Och så skramlade hon med pappmuggen och hängde över mina fötter så jag fick ta ett stort kliv över hennes armar för att ens komma in i affären! Jag blev så jävla arg så jag bara satte upp handen och bet ifrån ”NEJ! Jag har bara kort! Tar du kort eller???” Och så stegade jag vidare in i affären och kom ut med 2 proppade påsar. Mötte inte hennes blick utan slängde in kassarna i bilen och rivstartade därifrån och tänker ”jag kan faaaaaan inte ens åka ensam till affären utan att få dåligt samvete för människor som kräver saker.” Och vips så kommer jag på mig själv…hon vill väl för fan inte sitta där. Hon måste väl? Eller? Äh, ni hör ju…. Jag blir tokig!
Hur gör ni? Hur tänker ni?
jag ger inte alls till turisttiggarna. Jag ger gärna pengar till våra hemlösa som säljer Situation Stockholm. För det mesta tar jag inte tidningen utan de får en slant. Tidningen kostar 50 kr varav 25 kr går till de hemlösa så de kan skaffa härbärge för natten. turisttiggarnas tidning kostar 100 kr o 75 kr går till dem. För min del skulle jag aldrig köra en ointressant tidning för 100 kr, de skulle satt samma pris som för Situation stockholm…
Men näe.. aldrig nånsin tänker jag ge till turisttiggarna. De borde få hjälp i sitt land – inte här. Sverige tar ju knappt hand om sina egna – men nu när romerna kommer hit så startas det insamlingar o hjälp överallt och fixas en massa för dem och massor av folk ger dem pengar. Men hur gör (gjorde) folk innan när de såg en hemlös – struntade i dem? Vem bryr sig om våra egna hemlösa nu. De är bortknuffade från sina ställen där de stod o försökte sälja sin tidning.
Har också irriterat mig på tiggarna men kommit fram till att det är det arbete dom utgör som vilket annat utomhusarbete som helst.
Därav finns det två alternativ.
1. Maj tycker att dom gör ett bra arbete där dom sitter. Att dom är en tillgång till stadsbilden och då ger man dom pengar =Lön för gott arbete.
2. Men anser att dom INTE gör ett bra arbete och att dom INTE tillför någonting positivt till stadsbilden = inga pengar.
Enda platsen vi/dom kan ändra deras situation på är i deras hemland.
Alla pengar vi ger dom behåller dom och för ut ur landet utan att betala skatt.
Så utan att vara rasist eller skrika åt dom så väljer jag personligen alternativ 2.
jag ger aldrig till tiggare. Har varit runt här i Malmö och tittat på deras kåkstäder. Sophögar och avföring överallt. Vi ska inte ha tiggeri i Sverige överhuvudtaget. Ger man pengar blir vi aldrig av med dom. Politikerna står helt handfallna och vet inte vad ska göra. Men det kan inte vara sveriges problem.
Åh, du sätter ord på mina tankar! Jag tycker att det är superjobbigt att åka till affären som oftast för att man hela tiden behöver ta ett aktivt beslut. Ska jag ge? Ska jag inte ge?
Men, jag ler och säger hej! Men, några pengar får de inte.
Jag håller med de andra som kommenterat… Det dåliga samvetet skriker i min kropp när jagser alla dessa människor, men jag ger aldrig något till dem. Hälsar på dem ibland men inget mer.
Detta ämne är så sjukt svårt att ta ställning till! I min familj diskuterar vi ofta det men ingen har nåt bra svar på det hela. Vissa ger pengar, andra inte, och en tredje i familjen blir nästan arg och upprörd bara ämnet kommer upp!;)
Jag önskar att det hade blivit något bra bestämt om alla tiggare, för som det är just nu så känns det ohållbart! Jag förstår att de lever under svåra förhållanden i sina hemländer, men det känns inte som en bra situation att tigga i Sverige heller… Tills att det beslutas nåt så fortsätter jag väl att hälsa på en del utan att ge pengar, men fortsätter plågas av det dåliga samvetet när jag går ut från affären med fulla kassar…
jag säger hej men ger dom inte en spänn…
Hemma där jag bor en bit utanför Stockholm så sitter det en tant och tigger utanför våran mataffär.
När jag och dottern stod i närheten av henne hörde jag att hon pratade på sitt språk.
Efter ett tag förstod jag att hon hade en mobil i sjalen som hon hade över huvudet.
När vi hade handlat klart i affären och var på väg hem så ser jag henne längst bort på parkeringsplatsen..hon står och smyger och tittar runt.Helt plötsligt tar hon fram en bilnyckel och öppnar upp dörren till en Mercedes personbuss!!!!!Jag får ögonkontakt med henne och hon vågar inte titta på mig.Hon åker inte i väg fören jag har gått därifrån.. Det var ingen gammal skrot eller rost hög till bil hon hade.. Så nej jag ger inte pengar till tiggare.
Nej, jag ger inte. Det finns andra kanaler där man kan ge och veta vad det verkligen går till. Det känns mycket tryggare. Man behöver inte känna dåligt samvete. Och ärligt talat så borde alla göra så för annars kommer det inte bli någon förändring ,det blir ju bara fler och fler som tigger på det här sättet…
Jag jobbar i en matbutik i en mindre stad och det sitter flera tiggare utanför butiken varje dag. Det är oftast samma personer som sitter men ibland dyker det upp någon ”ny”. Jag är precis som du väldigt osäker, ska man ge eller ska man inte. Visst är det synd om dom, självklart vill dom väl inte sitta ute i kylan dag ut och dag in, men när dom kommer in i butiken och köper cigaretter, godis, lotter och mycket andra onödiga saker för stora summor varje dag, då börjar jag tvivla. För om jag hade haft en sjuk familj i mitt hemland så hade ju inte jag valt att lägga pengar på cigaretter och annat onödigt.
Finns även dom som har iphones och sitter inne och kollar Facebook osv. Så ja, jag tvivlar.
Nej jag ger inte. I min stad har det gjorts undersökningar på hur mycket pengar tiggarna får in på en dag. Det var mellan 400-600kr oskattade pengar.
Hur mycket blir detta på ett år? Jo ganska så mycket!
Alla som bor i sverige betalar skatt när man tjänar över ett visst belopp, är inte helt hundra men tror att det nu ligger på typ 20-25000kr per år?
Yes, då måste vi skatta på den inkomsten.
Alltså, tiggarna tjänar rena oskattade pengar varje dag av att göra ingenting.
Ungdomar med dåligt betalda sommarjobb sliter för sina ynka kronor som de då dessutom oftast måste skatta för.
Ja, ungefär den logiken är det jag använder.
När jag flyttade till Stockholm för att börja plugga skänkte jag pengar till några tiggare men insåg snabbt att jag inte skulle ha råd med det som student. Mitt sätt att minska mitt dåliga samvete blev att mer eller mindre ignorera dem, även om jag vet att de uppskattar ett hej och leende mer. Men då känner jag mig dum för att jag inte ger dem något. Jag tycker att det är otroligt jobbigt för samvetet att se alla dessa tiggare. Jag brukar hellre skänka en slant till dem som kommer och berättar att de är hemlösa, kanske berättar något mer om sig själv. På något sätt känns de mer ärliga även om man aldrig kan veta vilka som behöver pengarna mest. Annars tror jag det är bättre att ge något ätbart, vilket jag har sett mer av på senare tid.
Jag ger ibland mat. Köper en fralla eller något och ger dem. OM det nu är som jag läst någonstans att de måste ”ge hälften till någon för att sitta där” , slipper de det. Och så får de något i magen.
Jag ger inte pengar till tiggare och jag tycker att det är jätte jobbigt att ha dem sittande utanför i varenda mataffär i stan. Förra året gick jag och köpte hamburger meny till en gammal tiggare. Han hade en skylt med texten jag är hungrig. Han tackade och gick därifrån. Efter 20 min senare ser jag han sittande utanför hemköp igen med samma skylt jag är hungrig! Visst det har det inte lätt men här i Sverige finns redan ensamstående mammor med dålig ekonomi,pensionerär som får vända och vrida på varenda slant för att få ihop det…
Ger inte. Förr när det var någon enstaka kunde jag tänka mig, men nu när det sitter någon vid varenda affär, nej jag vägrar. Det kan inte vara oorganiserat när de sitter vid minsta lilla byaffär i hela landet, jämt utspridda. Blev ännu mera anti när jag hörde hur en kvinna jagade svärmor in i affären för att hon skulle ge henne pengar.
Jag har ärligt tjänat ihop mina pengar och betalat skatt för dem, ger till välgörande ändamål i andra sammanhang, men inte till alla tiggare. Jobba för pengar och betala skatt i stället, någonting måste det finnas att göra, inte bara sitta och tigga.
/surkonan
Jag ger ibland när jag har kontanter på mig. Jag bryr mig inte så mycket om de får betala för att sitta där eller så, de som sitter där är människor som mår dåligt helt klart.
Ingen sitter ute i detta väder och tigger i många timmar om dagen för att det är kul.
Sen förstår jag din reaktion när du nästan blir påhoppad, hade jag också reagerat på.
Och man kan inte hjälpa alla, men ge någon något ibland iaf.
Samma här i Västerås, gick en sträcka på 100-150 meter i centrum och räknade det till 15 stycken som satt på olika strategiska platser.. Jag ger varje månad X kronor till ex. UNICEF, WWF, vi har en familj som vi är värd för, via jobbet så hjälper vi Stadsmissionen osv – visst de kanske inte är ”rätt” för andra, men själv känns det bra och jag ger aldrig till tiggare på stan… Men nog skär det i hjärtat allt, varje gång jag ser dom, varje gång
Visst är det hemskt! Jag ger också till WWF, har ett fadderbarn, stödjer Situation Stockholm… Tycker det är så himla svårt… Nu har jag börjat ge igen och tänker att vad fasen, mig gör det ingen skillnad att ”förlora” 10:- men för dom kan det betyda så mycket mer…äh, jag vet ärligt inte vad som är rätt och fel i frågan men helt klart påverkar det vardagen. Många människor lider. Kram till dig Viola!