För fjärde året gick idag Sydkustloppet, Trelleborgs halvmarathon, av stapeln. Det är ett fantastiskt vackert lopp på 2,1 mil längs Sveriges sydligaste del via fyra hamnar. Väl värt en tur för vem som helst som springer. Jag frågade arrangören Chrille Hallgren hur könsfördelningen var på loppet och han svarade blixtsnabbt 27% tjejer i år. Han fortsatte att det var viktigt för honom, och att han gärna hade velat ha 30% i alla fall med mål att det ska bli 50%, och så berättar han intressant statistik som visar att ju kortare lopp, ju fler tjejer (och tvärtom). På 500m är det nästan bara tjejer.
Jag påminner mig om alla gånger jag hört tjejkompisar beklaga sig över om de verkligen ska orka att ta sig igenom en halvmil. Men hallå, det gör ju varje fullt frisk människa utan att ens behöva träna för det. Varför detta dåliga självförtroende? Eller är det duktiga-flickan-syndromet som tar sig ut även här? Att man måste prestera om man ska vara med? Kan man inte bara ställa upp och sen ta det som det kommer, man kan ju faktiskt gå där man inte orkar springa. Det är kul med löpartävlingar! Inte sällan blir det folkfest som hela städer sluter upp bakom.
Jag har en kompis som är seglarinstruktör. Han berättade en gång att ”tjejer kan ha segelbåt men anmäler sig ändå till nybörjarkursen eftersom de inte tycker sig kunna segla. För killar räcker det med att ha sett en båt på ett vykort för att de ska anse att de kan grunderna och anmäla sig till fortsättningskursen”.
Jag hoppas att ni som läser inte fegar utan anmäler er nästa år. Det är kul!
Jag fjantar mig vid inskrivningen.
Klart killen ska ha ett startnummer!
Chrille och Caspian.
Jeanette smörar för arrangören.
Löp- och regnmode à la Fredsson.
Kids, don’t try this at home!
Snygg still minst lika viktigt som bra fart.
Familjen funktionär flinar fåfängt.
Forza Bajen!
Bajen vann faktiskt, om inte just den här killen utan en kille från Svedala som sprang för Hammarby Friidrott och kom in på 1.16 (!). Men vi var först framme och grattade, såklart.