Här sitter vi igen Lillskrutten & jag. I en & en halv timme har jag försökt att få honom att somna om nu…
Han är pigg & hostig. Jag är trött och halvsover.
Snart vet jag att jag kommer höra
- Maaamaaa (från Lille M’s rum). Varje natt/tidig morgon vaknar han och skriker så man får rusa in till plutten och bära över honom till oss.
Vill sova……
Flaskorna tonar upp sig på köksbänken. Det är ungefär lika många flaskor som mörka ringar under mina ögon. Det vill säga massor.
Men jag orkar inte diska en endaste nappflaska just nu. Jag måste ha kaffe!
Jag fungerar inte riktigt idag eftersom jag varit uppe så gott som hela natten och matat, tröstat och vyssat.
De få stunder som huvudet fått sjunka ner på kudden har störts av att Lille M kört in sina små vassa tår mellan mina 
revben! (smått obekvämt).
Så nu dags för lite ”mammamedicin” 
= KAFFE i mängder!
God morgon (för det är en god
Men knasig morgon). Har just vaknat upp i en 26c husvagn, till ljudet av en porlande bäck (efter en HEL natts sömn). Nej, jag har INTE tappat förståndet och rymt hemifrån. Faktum är att jag Är hemma! Ute på parkeringen hemma med -8c utanför vagnen.
Mina fina föräldrar körde upp från Skåne igår och kom till undsättning. De tog hand om kolik-lillebror, vilda 3åringen och tjurige 10åringen (& alla barnen hade varit som änglar!?)
Mannen och jag gick och sov efter sju igår kväll och nu har vi just vaknat. Utvilade och gladare 
GODMORGON
Är hemma själv med båda killarna idag och önskar jag vore en bläckfisk eller möjligen kunnat klona mig själv.
Tacka vet jag ”Dora” som ger mig en liten stund av ro.
När Lillebror blev bättre och vi trodde vi skulle få lite familjelugn att landa i så gjorde istället koliken besök hos oss. Självklart är det så många gånger bättre med en frisk ”kolik-bebis” men kunde vi inte fått slippa det den här gången? Tycker liksom att vi haft mer än nog redan. Och oron för att Lillebror skall bli dålig igen hänger över oss konstant.
Lördagsnatten var som tagen ur en tragikomisk B-film. Mannen och jag turades om med matningar, vandring och vaggning med skrikande stackars liten. Ingen av oss hade fått en blund. Så när äntligen Lillebror somnade av utmattning klockan tre på natten och mannen lägger honom ner, då bestämmer sig Lille M att han vill titta på TV i vår säng (han vägrar sova i sin egen säng nu för tiden!). Tvn sätts igång på hög volym och jag flyger upp i ren panik för att inte Lillebror skall vakna igen. Jag glömmer av att jag är nysnittad och känner hur det börjar ”brinna i magen” av smärta. När inte Lille M får ha på tvn får han ett raseriutbrott (kl 3 på natten!!??). Givetvis vaknar Lillebror upp igen med ett gallskrik och det är bara att glömma att sömn ens existerar. När vi äntligen lugnat ner Lille M och han lagt sig mellan oss, då kissar han i sängen. Vi orkar inte göra något åt det, vi bara sitter där som två zombies. Mannen har Lillebror över sin axel och vyssar magontet. Plötsligt så spyr Lillebror över Lille M´s huvud (kaskadspya). HUR ÄR DETTA MÖJLIGT, vem är det som skämtar med oss?!
Mammas älsklingar
Det är med skakig hand jag lyfter kaffekoppen och säger god morgon
Hjälp så trött (i kropp & knopp) jag är och ändå kan jag Inte sova! Funderar på om jag skall gå upp igen, men inser att jag är för trött för det. Funderar på att tända lampan och läsa lite bok, men nope. Finns inte en chans att jag skulle orka det heller.
Testar avslappningsövning, räknar får, lyssnar på bäcken utanför osv.
Hatar de här kvällarna när jag stupar i säng av trötthet och sedan bara blir liggande kvar i vakenhet. Kommer in i nått mellanläge…
Tur man har en iphone så man kan nattsurfa lite i väntan på John Blund
Har just haft dagens körning. Vårsolen bländade mig hela tiden, magen skrek efter frukost, huvudet skrek efter kaffe och ögonen avslöjade nattens brist på sömn (lilleman fick febertopp i natt).
Kände väl att körningen gick sådär. Men nu sitter jag Äntligen med en kaffe framför mig
Network-wide options by YD - Freelance Wordpress Developer