Kände igår att det var dags. Lille M skulle klippas. Befann mig i mitt ”skapande-humör” så jag tog saken i egna händer och friserade lilleman. Det är svårt att klippa en 2 åring. Hela tiden protesterade Lille M högljutt och skrek
- Neeeeej mamma INTE Sass! (sax)
Var halvsvettigt att klippa runt öronen när han satt och slängde med huvudet hela tiden. Knepet var att han fick kolla motorcykel filmer på you tube 
Resultatet blev väl sådär MEN bättre än innan jag klippte honom i alla fall J
Vissa saker funkar helt klart bättre i fantasin än i verkligheten.
Jag tror jag ger upp min vision av att Lille M skall ha en tjock, lång kalufs.
I min värld skulle hans hår alltid ligga sådär snyggt, aldrig vara tovigt, inte ha några virvlar och vara ganska lätt stylat.
Så här såg Lille M´s hår ut imorse (före & efter bilder). Ser ni ingen skillnad?! Nej just det, det blev ingen skillnad vare sig jag använde borste eller kam.
Inser att jag får släppa min ”Skorpan bild” alias Lejonhjärta (i alla fall för den här gången). Lilleman får nog klippa sig.
Här har ni Lille M, alias ”Harald hårfager”
Jag kan inte bestämma mig.
Skall jag klippa honom eller inte?
Jag tycker han är så söt i sitt hår. Samtidigt är det en fin linje mellan att ha en härlig kalufs eller bara vara ovårdad i håret….
Många tycker jag skall klippa plutten nu.
Men jag vet inte. Tycker ju hans hår är så fint men vill ju inte att han skall uppfattas som ovårdad ….
Vad tycker ni?
Network-wide options by YD - Freelance Wordpress Developer