Idag räddade vi en hund från att bli överkörd och dö.
Känns bra i hjärtat men det visade sig att något så självklart som att rädda en hund vara ganska krångligt (Otroligt nog).

Stressade på väg hem från bion i förmiddags (med fullbokat schema & ”hantverkar möte”).
Såg vi plötsligt en förvirrad hund som sprang fram och tillbaka över båda körfälten på en hårt trafikerad väg i ösregnet.

Gång på gång var den nära att bli överkörd av bilar som susade förbi (i 80-90 km)! Det knöt sig i magen. Det gällde att agera direkt.

Mannen körde snabbt åt sidan och jag hoppade ut ur bilen och fångade den stora förvirrade stackarn.

MEN, det är Krångligt att vara snäll!

Ingen av husen i närheten öppnade när vi knackade på. Vi ringde polisen som sa att vi skulle komma dit.

Så vi tog med stackarn till lokalpolisen. Efter lååång väntan (utanför) dök en polis upp. Men de ville inte ta emot hunden (sa att de skulle gå hem för dagen och inte kunde ta den!?).
Vi frågade vad vi skulle göra? (vi har ju en vovve hemma som inte skulle acceptera en annan hund). Polisen bad oss åka till ett hundpensionat sålänge…

Det var bara att (sena som vi var) stressa vidare till hundpensionatet som var fullbokat och undrade vart papperna från polisen var?..
Men några sådana hade vi inte fått.

Tillslut fick vi lämnat den snälla hunden och skynda oss vidare igen (2 timmar sena).

Nu känns det bra i mage och hjärta. Vi vet att vi gjorde det enda rätta…

Men många frågor har väckts;

- Hur kunde så många bilar bara köra förbi den stackars vovven?
- Vart kom den ifrån?
- Vad hade hänt?
- Varför skall det vara så krångligt att rädda en hund. Borde det inte finnas bättre rutiner?
- Skulle någon hjälpa min vovve om han sprang bort?…