När väckarklockan ringde imorse var det bara snooze som gällde (liite för många gånger tyvärr) så det blev bara extra stressigt sedan. Jag är så trött. Har varit extremt trött sista veckan, hela kroppen skriker efter sömn. Är kanske en kombination av slutspurt på graviditet och höst kanske. Jag äter mina järntabletter men det hjälper inte.
Sedan ringde en snäll person (som jag ej är vän med på facebook) och berättade att min hotmail imorse skickat ut en FB vänförfrågan till alla jag någonsin mailat sedan 1998! VA?! KUL! (not). Vad var det där då? Har liknande hänt någon av er?
Det var då jag kände det, något som jag förträngt hela morgonen en fruktansvärd huvudvärk.
Bara att bita ihop och slänga på sig kläder. Göra frukost till Lille M, klä på honom, ut med hunden, skicka iväg bonussonen, slänga in en maskin tvätt, stressa på den lille drömmaren som inte ville äta frukost och sedan iväg till dagis.
I bilen satt jag och förberedde Lille M på vad som komma skulle och påminde honom om vad roligt och mysigt han haft det på dagis igår. Allt gick bra. Han träffade bästa kompisen på gården (som går på annan avd) och sedan skuttade han glatt mot dörren till sin avdelning. Kanon! Tänkte jag.
MEN, direkt vi öppnade dörren så började underläppen darra och hans små fingrar gräva sig in i mina kläder. Jag försökte vara peppande och positiv. Vi kikade på hans bricka som han fått igår och pyssel han skapat. Försökte få honom att sluta gråta och inte ha sån panik men tillslut fick fröken hålla honom från mig och han bara gallskrek. Jag verkligen hatar dessa uppslitande lämningarna…
Har försökt olika metoder men inget verkar funka. Stålsatte mig men lipade när jag körde iväg med bilen.
Nu, lite vardagströst. – En STOR kopp Valencia-kaffe och en hönökaka till det (Gott).
