Jag brukar sällan hitta på saker utan min son. Jag tar med honom på det mesta (på gott & ont). Det gör mig absolut inget. För han är mitt underbara barn och oftast funkar det eller ger krydda till vardagen
Men någon gång hade det varit avkopplande & avstressande att göra något helt själv.

Det blir ofta att jag hoppar över tillställningar som inte funkar med barn.
Nu för tiden Unnar jag mig sällan utekvällar, konserter eller tjejiga-Shoppingrundor.
Mannen & jag ger varann egentid ibland och vi hittar på saker på varsitt håll.
Det händer aldrig att mannen och jag får (kan ta) en kväll på tu man hand & se en bio eller liknande. För vem skall vara barnvakt?

Men så imorgon skall jag unna mig egentid. Jag skall på Madonna helt underbart men mannen är på
jobb i Stockholm, panik!

Hur har ni andra föräldrar det med barnvakt, ställer folk upp för er?
Jag ser på Face Book hur alla andra verkar ha syskon, vänner, föräldrar och alla möjliga som rycker in och passar i tid och otid (även när föräldrarna inte ber om det). En sån lyx. Gäller att inte ta sånt föregivet.

Ibland tänker jag jag på ensamstående föräldrar som kanske inte har någon familj som ställer upp och då blir jag tacksam över de änglar (mina föräldrar) vi har som hjälper med Lille M när det krisar.

Vi är inte bortskämda med barnvakter men jag är grymt tacksam över att vi i alla fall har mina föräldrar (fast de bor 17 mil bort) som alltid ställer upp när det behövs (Tack!).

Imorgon skall jag som sagt på Madonna (lycka) och mina fantastiska föräldrar åker 17 mil enkel väg för att passa Lille M när jag är på konsert.
Till dem vill jag verkligen ge en stor röd ros!