Är det inte konstigt vart barn får all sin energi ifrån?! På allvar alltså.
I natt har mannen och jag inte fått en blund. Lille M är sjuk och har skrikit, yrat, gråtit och mått dåligt. Vi har tröstat, servat, tempat och fixat hela natten lång. Idag är vi två levande zombier. Men Lille M är lika pigg och vild som vanligt. Som om inget hänt. Han kör på här hemma, fullt ös medvetslös (eller hostatack i hans fall, sedan fortsätter han igen).
Imorse när mannen gick till jobbet och jag skulle vara hemma med Lille M tyckte jag så synd om honom. Nu tycker jag nästan mer synd om mig själv 
och dagen har bara börjat, phew.
För snart fyra timmar sedan satte jag på fyra koppar kaffe. Av dessa har jag nu flera timmar senare endast fått i mig två klunkar.
Eftersom jag inte fått sova en blund i natt så var kaffet Just denna morgon extra heligt för mig. Men i detta morgonkaos vi haft här hemma så har alla kopparna gått till spillo.
Under en lugn stund då Lille M satt framför barnkanalen och tuggade på sina morgonmackor passade jag på att göra lite bankärenden och ringa viktiga samtal. Men min son har en inbyggd radar för när det verkligen inte passar att störa och då bara måste han göra det.
När jag satt i samtal med Ikano kommer han inrusande i köket. I ögonvrån hinner jag se hur han klättrar upp på bänken och får tag i müsliburken och börjar hälla ut den på golvet. Jag flyger fram genom köket och minimerar ”skadan” men får istället en ilsket skrikande son.
Försöker låta oberörd på telefon när Lille M snyftandes klättrar runt på mig och drar och slänger runt alla bankpapper.
Ber om ursäkt till killen i andra änden och försöker lugnt säga till min son att sluta.
Då hoppar han ner och börjar kasta ut bakpulver, mjölpaket och pasta från skafferiet (vi har barnsäkrat men det hjälper inte längre).
Vad hände med min gulliga lille son? Vem är denna demon som tagit över hans kropp?
Den unga killen på Ikanobankens support väntade tålmodigt men måste ha blivit väldigt avskräckt från att skaffa barn
Så tillbaka till telefon igen. Är helt inne i bankinstruktionerna jag får så fast jag ser att Lille M klickar i över 10! suketter i min kaffekopp så reflekterar jag inte ens över det utan ler mot min son och tar en klunk i godan ro (har ni smakat det någon gång?). Liten kopp kaffe med extremt många suketter i. Det smakar inte ens kaffe utan snarare giftig syra!
Så nu står jag här vid bryggaren igen: Höggravid, övertrött, stressad kvinna. I ett stökigt, kaosartat hem. Med en trotsig treåring att underhålla och massor med ”viktiga papper” och pluggande som skulle behövts göras (vilket jag bara kan glömma idag).
Kaffe är många gånger ”räddaren i nöden”, men idag behövs snarare ett mirakel!
- (eller en snickare, en städerska, en barnvakt, en organisatör, en kock, en tvätterska och en rogivande studieplats) hahahaha
