Idag för tre år sedan gjorde jag ”det” – Jag tog mina första trevande tangenttryckningar ut i etern och började blogga.
Bloggandet blev min egentid, min ventil och det har bara fört med sig massor med positiva saker.
Här nedan är mitt allra första blogginlägg:
LÄNK 
Förlovad förlorad och frierier 
Jag har alltid haft en drömbild av hur min ”prins” skulle fria till mig (vilken flicka har inte fantiserat om både det och ett framtida bröllop). Vissa är lite mer romantiker och drömmare så de håller kvar den där bilden av en ”prins på en vit häst” (jag) andra kanske är lite mer realistiska (inte jag).
Mina vänner har alltid sagt phuu för när du skall gifta dig du kommer bli en sån där bridezilla!
Och det har nog legat nått i det. Fast nu blev det ju inte så.
Jag har varit förlovad en gång tidigare. Efter 10år tog jag tag i saken. Laddade hela dagen för att fråga honom om vi skulle förlova oss (dagdrömde om hur det skulle gå till) efter lite annorlunda omständigheter slutade det med att jag frågade honom om han ville förlova sig med mig samtidigt som han satt på toa och gjorde nr 2!! (det viktigaste var ju svaret och han sa ja). Efter det var vi förlovade i ett år sedan tog det slut =/
Så när jag träffade min då blivande make ville jag verkligen att det skulle bli annorlunda och att han skulle fria till mig på sina bara knä och så vidare.
MEN ibland blir inte saker som man tänkt sig… fast det kan bli ganska bra ändå…
När jag var höggravid fick jag för mig att mitt barn inte kunde komma till världen utan en mamma och pappa som inte var gifta (hormoner!). Här gällde det att agera snabbt!
Ca tre veckor före vår son kom så styrde jag upp ett litet frieri (mycket oromantiskt, men, men) Jag i rosa mysbyxor, osminkad och enorm mage. Han svettig o trött i arbetarkläder. Jag hade beställt förlovningsringar på nätet i smyg (i fel storlek visade det sig också)
Lyckades lurade ner min blivande man på knä framför mig och sedan räckte jag över asken. Han fick faktiskt tårar i ögonen och skrattade. Så frågade han om jag ville gifta mig med honom. JA
Vissa saker får man liksom bara se till att de händer om man vill få det gjort (han sa att det var jag i ett nötskal).
Vi gifte oss borgerligt utan gäster och jag med så svullna gravidfötter att jag fick ha på mig sneakers!
Inte alls vad jag fantiserat om, men ganska bra ändå!
