Varje morgon när Lille M skall iväg till förskolan vill han veta vad de kommer få för lunch. Det är jätteviktigt för honom att få reda på det (även om han befinner sig i en period där han är riktigt ointresserad av mat & att äta) Men jag tror att det ger honom en trygghetskänsla.
Appen ”Skolmaten” är perfekt för oss (finns för hela landets kommunala skolor). När Lille M frågar vad han skall få öppnar jag bara appen och får hela veckans matsedel. Enkelt och supersmart 
Ville bara tipsa er om ett riktigt fynd.
Denna veckan kan man köpa Regnställ på ICA Maxi för 199:- (nästa vecka är det odinarier pris igen).
De finns i rosa, svart och blått.
Perfekt på förskolan 
Usch, idag fick vi en sån otroligt dålig morgon och förmiddag. Känner mig som en misslyckad urvriden trasa just nu 
Lille M vaknade på fel sida och jag tror att han har sin trots-peak nu (3,5 år). Vi gick upp klockan 06.00 imorse och ändå kom vi jättesent till förskolan (09.20). Allt var fel, frukosten, kläderna, tandborstningen, Lillebror, dagis, skorna, humöret… inget funkade.
Samtidigt så skrek en hungrig liten Lillebror efter sin mamma, Vovve sprang oroligt omkring och morfar kom mitt upp i allt kaos och skulle lämna växter.
Tillslut tappade jag tålamodet vilket fick mig att känna mig som en hemsk mamma och allt blev givetvis ännu värre.
Jag var så nära på att bara ställa in alla dagens möten och bara åka till något lekland med mitt älskade ”trotsmonster” och äta skräpmat. Men så samlade jag ihop oss och övertygade Lille M om att dagis var kul och med nya sneakers skulle han kunna springa snabbt 
(ursäkta gnället är så trött bara).
Mammas arga ÄLSKLING
Är så trött på ”mig och mina biläventyr”! Imorse när jag körde Lille M till dagis frågade han
- Mamma varför ryker det från bilen?
- Det är avgaserna som ryker svarade jag och slängde ett stressat öga i backspegeln utan att notera något ovanligt.
Bilunderhållning i väntan på hjälp
När vi kommer fram till dagis och jag kliver ur bilen ser jag hur ett svart moln ryker från bakre delen av bilen. Tror för någon sekund att bilen brinner och rusar runt för att slita ut killarna men känner sedan den starka lukten av lamell. Bakdäcket på Lille Ms sida (brinner nästa) och jag förstår att något är fel med bromsarna…
Som tur så är det inte mannens ”resvecka” denna veckan så jag kunde ringa honom för backup
Nu skall bilen vara fixad så jag får hoppas på det bästa när jag ger mig ut i trafiken igen om några timmar.
Igår var jag nära att bli påkörd av en ”galen kvinna” i röd kombi och idag försökte ett rådjur springa in i bilen. Tur att man har bromsar på bilen i alla fall
Min tröja blev en succé när jag skulle hämta Lille M nu på eftermiddagen. Barnen blev väldigt intresserade och ville peta på ”bebisen” på magen.
Köpte tröja för den var ganska så kul och så ville jag att älsklingen skulle få en bild av att hans bror verkligen var där inne i den tjocka magen. Budskapet hade gått fram
Lille M förklarade mycket stolt för sina kompisar
- Det där är min lillebror
När väckarklockan ringde imorse var det bara snooze som gällde (liite för många gånger tyvärr) så det blev bara extra stressigt sedan. Jag är så trött. Har varit extremt trött sista veckan, hela kroppen skriker efter sömn. Är kanske en kombination av slutspurt på graviditet och höst kanske. Jag äter mina järntabletter men det hjälper inte.
Sedan ringde en snäll person (som jag ej är vän med på facebook) och berättade att min hotmail imorse skickat ut en FB vänförfrågan till alla jag någonsin mailat sedan 1998! VA?! KUL! (not). Vad var det där då? Har liknande hänt någon av er?
Det var då jag kände det, något som jag förträngt hela morgonen en fruktansvärd huvudvärk.
Bara att bita ihop och slänga på sig kläder. Göra frukost till Lille M, klä på honom, ut med hunden, skicka iväg bonussonen, slänga in en maskin tvätt, stressa på den lille drömmaren som inte ville äta frukost och sedan iväg till dagis.
I bilen satt jag och förberedde Lille M på vad som komma skulle och påminde honom om vad roligt och mysigt han haft det på dagis igår. Allt gick bra. Han träffade bästa kompisen på gården (som går på annan avd) och sedan skuttade han glatt mot dörren till sin avdelning. Kanon! Tänkte jag.
MEN, direkt vi öppnade dörren så började underläppen darra och hans små fingrar gräva sig in i mina kläder. Jag försökte vara peppande och positiv. Vi kikade på hans bricka som han fått igår och pyssel han skapat. Försökte få honom att sluta gråta och inte ha sån panik men tillslut fick fröken hålla honom från mig och han bara gallskrek. Jag verkligen hatar dessa uppslitande lämningarna…
Har försökt olika metoder men inget verkar funka. Stålsatte mig men lipade när jag körde iväg med bilen.
Nu, lite vardagströst. – En STOR kopp Valencia-kaffe och en hönökaka till det (Gott).
Imorse när jag bakade med Lille M tjatade han om att han ville ha pappelurer på sina muffins?
Vi var påväg till hans bästis och då ville han att vi skulle ha med oss
- fiiina muffins med pappelurer!
Tillslut lyckades jag luska ut vad han menade – paraplyer
Tillslut kom vi iväg och hade några mysiga timmar hos fina C.
Det är så härligt att se små barn leka, resonera och fundera tillsammans (gulligt också).
Det är ju något som man som förälder annars aldrig får se när ens barn är på förskolan.
Har just lämnat av Lille M på förskolan och mitt mammahjärta blöder.
Det har gått bra de andra dagarna, så jag tänkte att nu är han nog stor nog att tycka det ”bara är roligt på dagis”. Men idag kom bakslaget. Det var inte frågan om några små snyftningar utan total panik, ångest och massvis av gråt. Känner mig hemsk.
Såna lämningar sätter igång så många tankar: Trivs han inte? Är det någon som är dum? Är det något som inte står rätt till? osv. Ja, ni vet säkert.
Kommer ha den där molande känslan i bakhuvudet tills jag hämtar plutten och får krama om honom igen…
Gör som jag och anmäl dig idag och få denna härliga påse!!
Network-wide options by YD - Freelance Wordpress Developer