En sak som har gått upp för mig under graviditeten är hur mycket jag tycker om att pressa kroppen och ta i ordentligt under träning. Jag saknar känslan av mjölksyra i benen, av kämparglöd och snabba andetag. Jag saknar känslan av att vara härligt trött i kroppen efter träning för att en stund senare känna mig stark och energirik.
Imorse var jag och Glenn och körde ett cykelpass på Sats Hötorget. Under klassen när jag trampade på i mitt gravidtempo reflekterade jag över känslorna som jag beskrev här ovan. Kanske kan jag vända det här till något positivt under förlossningen? Det blir ju faktiskt första gången på flera månader som jag får ta i allt jag kan. Jag ser inte ett dugg fram emot smärtan i kroppen, men jag ska försöka tänka positivt och föreställa mig att jag tar mig igenom ett marathonpass när jag ska pressa ut bebisen. Tror faktiskt att denna bild kan hjälpa mig.
Vet precis hur det känns! Är själv i v. 24 med mitt tredje barn och bara längtar efter riktigt hård träning.
Känner så igen mig i vad du skriver! Jag saknar också den där härliga känslan man får av att träna riktigt hårt. Har också tänkt att jag förhoppningsvis har lite nytta av att vara van att träna och pressa mig själv ganska hårt när den lille ska ut.
Been there, done that – dette kommer til å gå bra, du er jo i knallform!
Du kommer klara förlossningen galant med den inställningen. Något som hjälpte mig vara att tänka på att smärtan inte är farlig (precis som när du tränar).. 🙂
Ha en trevlig midsommar! Kram
Go Tess!
Ingen dum idé!
Och tack för hjälpen via facebook :)! Glad midsommar på dig med! Stor kram!