Hade lovat Julia redan imorse att vi skulle pyssla spöken inför hennes kommande Halloweenparty nästa vecka. Vi skulle ha använt oss av vitt tyg och gjort spöken av dem men tyget var som bortblåst så det fick bli en nödlösning.
Men att pyssla med barn behöver inte betyda ett perfekt resultat, utan vad är det för vits att pyssla med barnen om man ser att det är en vuxens om har gjort jobbet. Minns tydligt flera exempel från när både Elin och Julia gått på förskolan och kommit hem med fantastiska verk vid två årsålder. Konstigt tycker jag, vad lärde sig barnen och kände de verkligen någon skaparglädje under tiden? Varför skulle jag som förälder vilja hänga upp ett alster som så tydligt är gjort av en vuxen?
Eftersom spökpysslet var beställt fick vi ta en vit strumpa istället, finns rätt många omaka strumpor i vår tvättstuga. I den knölade vi ihop papper, knöt en knyt under och målade på papper.
Vi klippte nederdelen i remsor sen som en avslutning och hängde upp ett gäng i köket!
