Halloj!
Nu på morgonen har jag sökt att studera två kurser, Redovisning och beskattning och Miljöjuridik 
(mest för att jag måste plugga ett visst antal poäng för att kunna få CSN, men det är ju faktiskt väldigt roligt att lära sig nya saker).
Redovisning och beskattning är ju bra för mig att ha, då jag ändå kommer att plugga ekonomi i tre år (förhoppningsvis).
Jag är så fruktansvärt nervös att jag inte ska komma in… åh, om jag bara kunde VETA att jag skulle komma in!
Jag ska sätta mig och söka fristående kurser nu, som utbildningen inleder med. För jag SKA påbörja min utbildning i höst, oavsett om det är i ett paket eller kurser. Jag bara ska!
Barnläkare, BARNLÄKARE… ekar det i mitt huvud… men alltså… åh… jag kan inte hålla på och plugga i 10 år eller mer… med ”villa, volvo, vovve”- livet… (eller?).
Nä, nu satsar jag på Civilekonom! Det är stabilt.
Man vill ju inte göra ”fel”. Alltså jag ser det såhär. Jag VET att jag har kapacitet att bli barnläkare om jag vill. Och jag tycker att man ska använda sin fulla kapacitet i sitt liv, för man lever bara en gång och då ”måste” man gå all-in när det gäller att satsa på utbildning, arbete mm. Annars kommer man (jag) ständigt undra om jag hade klarat det.
Men samtidigt är ju Civilekonom inte fy skam, det är riktigt bra! Och det är brett så jag kan jobba med lite av varje. Dock är jag mest intresserad av en Junior controller tjänst när jag väl känner mig redo för arbetslivet (igen).
Man ska ha mål och man ska ha drömmar. Mål = Civilekonom, dröm = barnläkare?
Hmm…
För något år sen visste jag inte alls vad jag egentligen ville bli… och nu finns flera alternativ.
Fast jag börjar känna mig tillfredsställd… jobb, plugg och nu arbeta med Lilla Barnets Fond, lediga stunder – det känns som en så bra balans. Jag får liksom hålla på med alla bitarna. Det gör mig lycklig!
Sen att det blir ett tight schema då jag fortfarande kommer att vara hemma med Stellan, hämta från skolan osv är en annan femma 
man ska känna att man lever och det vara inte föralltid. Det är bättre att bara vara positiv än att hitta det jobba i situationer. Det är ju bara jag som bestämmer hur jag vill leva.
När jag ska dö, vill jag inte känna att jag har levt för lite… att jag inte gjort det jag ville osv.
Man har bara ett liv och en ”ungdom” (ja jag kallar mig ”ungdom” i alla fall ett år till ), det är nu jag har energin, det är nu jag ska göra detta.
Nu ska jag gå och duscha. Vill ni få kortare updates från mig, hittar ni mig på twitter också @PaulinaWallde.
Ha en fin dag alla!
Kram på er!
//Paulina
men what to Do? Imorgon blir det en superkort dag istället. 
