KLICKA PÅ LÄNKEN!
Ja, ungefär precis såhär resonerar jag när jag försöker att uppfostra mina pojkar till ansvarsfulla, utbildade, kompetenta, ödmjuka, kärleksfulla, jämställda individer.
Melker har från tidig ålder fått hjälpa till hemma, med att tvätta – han har tex fått ”ansvara” för en maskin där han först ska sortera tvätten efter färg, stoppa in tvätten och starta maskinen – och sen även plocka ur den och stoppa in i torktumlare mm.
Han har uppgifter hemma – plocka bort sin tallrik från bordet, slänga sopor, lägga sin tvätt i tvätten, lägga fram morgondagens outfit, packa gympapåsen, stoppa ner frukt i väskan och viktigast av allt – hans läxa som består av att vi ska fylla i hur ofta vi läser eller jag läser för honom och han läser för mig.
Även Stellan får uppgifter tex när vi handlar får han hjälpa mig/sin pappa att plocka varor och lägga i vagnen, han får uppgifter hemma också som passar honom, tex slänga saker i soporna eller att flytta något från punkt A till punkt B.
Därför att jag tycker att det är liksom grunden för en individ att få lära sig att:
- tvätta kläder
- städa
- laga mat
- diska
- sköta sin hygien
De ska kunna detta när de flyttar hemifrån men också när de flyttar hemifrån och/eller hamnar i en relation.
Även sport anser jag är mycket viktigt att få testa på.
Jag har läst att på fyra år har antalet unga män som läser minskat till hälften. Mina söner ska inte bli en del av den statistiken – så vi pratar mycket om vikten av att läsa och att kunna saker – hur många valmöjligheter livet bjuder på när man kan mer mm. För det är ju faktiskt så, like it or not. Tex Melker han vill bli bla ”djungelveterinär” men om han inte går i skolan och lär sig det han ska lära sig – kan han inte bli djungelveterinär – han går då miste om den möjligheten. Jag vill att mina killar ska bli välfungerande medborgare i den värld vi lever i.
Vi pratar om våld, att tex om någon gör något dumt i skolan och slår någon annan, så kan vi prata om det ur flera perspektiv – hur personen som blev slagen kände, hur personen som slog kände men också vad det innebär för en vuxen att slå någon annan, att man tex kan hamna i fängelse.
Jag tolerar inget våld, inga våldsamma lekar eller spel hemma heller – och detta pratar vi om och jag förklarar varför. Han köper det. Eller rättare sagt, han kan skillnaden mellan rätt och fel – för han är uppfostrad så. Vi fokuserar istället på andra värden som tex hur man är en bra kompis, hur viktig familjen är osv.
Jag tycker att artikeln tar upp väldigt bra poänger, mainly – pojkar och flickor ÄR olika! Så har det alltid varit och vi kan inte radera det nu.
Min mamma har alltid sagt till mig att jag kan bli vad jag vill och jag har aldrig känt några begränsningar som skulle ha att göra med att jag är kvinna och att män skulle ha en större rätt till karriär/högre lön etc. HA! Säger jag bara! Jag funderar inte ens på det. Jag ser min väg och kör hårt. Jag har ”bara” haft min mamma – hon adopterade mig och min syster själv, medan hon hade eget företag – och uppenbarligen så är jag inte rädd för att ta i och jobba jag heller – tack vare min mamma!
Hade jag haft en mamma som inte var så stark som min mamma – hade jag troligen varit väldigt annorlunda. Min mamma har visat mig så många viktiga saker som alla unga kvinnor borde få växa upp med. Hon är en do:er – jag är en do:er. Det fanns bara hon när jag växte upp, hon fick göra allt – och så försöker jag också göra för att visa att man måste jobba hårt med allt för att komma dit man vill. Det tror jag är viktigt för barn oavsett kön att se.
Jag bryr mig inte om vilken färg mina söner har på tröjan eller om de leker med dockor eller traktorer – tycker att det är helt oviktigt. Ibland kör Stellan runt med sin rosa dockvagn och ibland leker han med lastbilar – precis som Melker. Jag tror inte att man kan styra pojkars empatiska förmåga med dockor – utan det tror jag att vi som föräldrar visar dem mycket bättre 
Vi har så många medfödda olikheter, statistiken talar sitt klarspråk också vad gäller våld, vidarestudier, psykisk ohälsa mm som ni kan läsa i artikeln. Vi ÄR olika.
Det viktiga för mig är att som sagt uppfostra mina barn till bra människor, bra personer och det gör jag genom att bla prata mycket med dem och ge dem bra värderingar och i ännu större utsträckning visa dem i handling hur jag tycker att man ”ska” leva. Hur det än är så tycker jag ju att jag lever rätt/bra – jag har ju valt mitt liv ;-) Arv och miljö gör oss till dem vi är – se till att ge era barn en bra miljö att leva i så länge ni/vi kan påverka dem!
Läste någonstans att det funkar fram till de är 12 år, sen blir det väldigt mycket svårare.
Barnuppfostran är inga lätta saker, det vet vi alla som är föräldrar – men jag tror att man tjänar på att ha ett tänk om varför man handlar som man gör och vad för mål eller bild man vill nå.
