Jag såg härom dagen på FB att det var någons barn som går upp kl 05:30 för att åka till dagis och skola, och föräldrarna till jobbet. Jag reflekterade över det därför att jag undrar om dom föräldrarna får frågor om hur deras barn orkar med dagarna.
Det får jag!
Orkar Melker att pendla?
Varför skulle han inte orka åka bil eller tåg och spela en stund?
Han situation nu är betydligt bättre med kortare dagar än någonsin!
Jag har pendlat med honom till dagis alltid, under ca 6 månader bodde vi på gångavstånd till dagis på söder. Annars hade vi alltid MINST 30 minuter med byten innan vi nådde till dagis.
Vad är skillnaden?
Är det okej i sthlm men inte här för att han går i skolan i sthlm? Eller jag fattar inte.
När någon frågar så får jag aldrig frågan: Hur hade ni det innan?
Innan jobbade jag heltid, vi gick upp supertidigt, iväg till dagis, där han var i minst 8 h och sen hämtade jag honom och vi tog tunnelbanan hem, handlade, åt middag osv.
Nu har vi mer kvalité och mer tid tillsammans. Henrik åker med honom till skolan, och jag hämtar honom efter hur MELKER och jag kommer överens. Vill han bli hämtad sent får han det, vill han bli hämtad tidigt får han det. LYX!
Vi har mer tid tillsammans sen jag var mammaledig med honom!
Ett tag, när han var tre år hade jag ett jobb där jag aldrig någonsin fick gå tidigare. Det var 08-17 som gällde. Inte 08:05 och inte 16:45.
Jag bodde i Kristineberg, han gick på dagis på söder och jag jobbade i Fridhemsplan. Fattar ni stressen?
Han var på dagis minst 9 h per dag, men han mådde hur bra som helst. Vissa barn klarar det, jag hade nära diskussion med hans fröknar som var dom bästa i världen. Dom lugnade mig och försäkrade mig om att han hade det toppen och mådde bra. Och jag märkte ingen skillnad förutom att han var lite tröttare vissa dagar, men aldrig ledsen. 8 månader hade vi det så, sen orkade JAG inte mer.
Det är alltså FYRA år sen. I dag är han sju år och lider inte direkt av att åka till skolan runt 07-08 på morgonen och spela NintendoDS under tiden 
Att vi bor här och han går i skolan i sthlm är noga genomtänkt. Om det är något jag gör så är det att känna min son Melker. Och hans pappa har aldrig ställt frågan, för vi känner vår son.
Och sen för mig att hämta honom i skolan är inget problem heller, jag har årskort på Junibacken så jag och Stellan kan ha massa kul där innan hämtning eller museum eller träffa vänner, eller så åker jag bara fram och tillbaka och hämtar. Inget konstigt alls.
Jag klagar inte på mitt liv! Jag har ett väldigt bra liv och jag väljer att göra det bästa för mina barn. Han har kompisar i sthlm, han har kompisar här. För man kan ju skaffa vänner på olika ställen. Vi bor 37 minuter från sthlm city, okej? Inte längre än så.
Vill han leka med sina klasskompisar efter skolan får han det, då hämtar jag bara honom senare eller så hämtar Henrik honom efter jobbet. Man behöver inte konstla till saker och ting. Man gör efter bästa förmåga och i vårt fall räcker det mer än väl!
Detta är vad vi har valt och ja, vi har tänkt igenom detta noga och vi blir bara mer och mer nöjda med vårt val av boende och plats att låta barnen växa upp på.
Jag är och förblir skild med Melkers pappa, så det blir ju alltid någon form av olikheter i hans vardag oavsett var vi bor. Alla är nöjda såhär 
Jag blev ett frågetecken när någon sa : Men det är väldigt dyrt med pendlingskortet väl (på ett sätt det det framgick att det inte var av oro personen sa detta, mer hitta alla möjliga fel på vårt då nyvalda liv).
Skulle jag då sagt: Jaha! Men det hade vi inte tänkt igenom, vi får flytta tillbaka igen.
Vi hade kanske inte flyttat hit om vi inte fixat det ekonomiskt och på andra sätt
Vad tror folk egentligen.
Nej, nu ska jag laga middag. Barnen har ätit rester, jag ska äta när Henrik kommer hem tänkte jag.
Vi fortsätter att trivas, Melker får fler och fler kompisar här och Stellan njuter av friheten på altanen. Jag njuter av allt, naturen, tystnaden, goda vänner, barnens frihet, att kunna grilla hur enkelt som helst, motionen jag får av promenader in till byn, ja alltihop faktiskt!
Småbarnsåren är tuffa oavsett, jag tycker att vi har ordnat det väldigt bra för oss
Du och jag Melker, du och jag
Mina älskade älskling!
Ha en fin kväll alla!
(märks det att jag har PMS?)
Kram på er!
//Paulina
Idiotkommentarer får man alltid. En del människor tänker liksom inte! (jag har en mental ångvält som jag kör över dom med
)
Ni gör det som är bäst för era barn! Det behöver du inte försvara.
<3 Kram Stina
Ja det är ju så och oftast så bryr jag mig inte, men så ibland så blir man irriterad!
Folk tänker bara ”so far” och ställer helt fel frågor och inga följdfrågor som är speciellt smarta. Men jaja…
Nä, dumt egentligen att skriva ett sådant inlägg men jag ville ge lite svar på tal
Du är bäst!
Kram fina! <3
Det ni har valt att göra är ju samma sak som många gör här i Stockholm…bor i en del av stan men har barnen i skolan på andra sidan stan…vilket kan betyda att de har en resväg på 1 timme till skolan/förskolan enkel väg. Bara för att man bor i en annan stad och pendlar in till stan behöver inte betyda att restiden blir längre eller att barnen lider. Tvärtom, ni ger er killar en underbar uppväxt i en urmysig småstad (mina svärisar bor förövrigt på samma område som er upptäckte jag för en tid sedan när jag var in och hälsade på i bloggen.
)Man gör det som är bäst för sin familj, jag tycker bara det är så konstigt att så många orkar bry sig över hur andra lever sina liv. Vi bor på Värmdö och min mans dotter går i skolan i stan sedan ett par år tillbaka, hennes resväg är 45 minuter.
Kram
Jenny! Tack för din kommentar! Exakt så är det ju! Inget konstigt liksom. Det tar som sagt 37 min till sthlm central, jag förstår inte problemet.
Vad kul att dom bor här det är verkligen ett toppen område, om ni går förbi och vi är ute får du gärna ge dig till känna
Tusen tack igen!
Ha en underbar dag!
KRAM