Paulinas

Jag sitter här och funderar på människor och hur olika människor är varandra.

I bland glömmer jag hur det är att bo i en småstad. Men det går snabbt att minnas när jag kan läsa mig till och hör hur folk är mot varandra. Det är helt sjukt! Det känns så rätt att inte hänga på Öppnaförskolan osv för det blir så mycket äckligt skvaller och skit och jag vill inte ha med den typen av människor att göra. Tragiskt.

Vissa kan inte växa upp och ur den där rollen eller vad man nu ska kalla det! Dom vill hellre hitta fel och negativa saker i andras liv och prata om det med andra som är likadana! Varför? Varför gör man så? Man måste må så oerhört dåligt om man beter sig så som vuxen. Vilket svart hjärta man måste ha. Och vilket enormt EGO!

När man bloggar så blir inläggen en enda lång eller kort monolog, det blir aldrig avbrutet av andra, det är alltså ingen diskussion. Det är subjektivt och man pratar oftast om hur man själv ser på saker och ting och varför. Det har oftast ingenting med ANDRA att göra riktigt.

Tex, ”jag älskar att bara vara hemma med familjen” – betyder just att jag tycker om att vara hemma med familjen, inte att jag tycker att andra mammor/pappor som inte känner så är idioter och dåliga föräldrar.

För min del dömer jag inte människor på det sättet, för det finns ingen som bara gör rätt hela tiden och som är felfria och perfekta. Jag strävar inte själv efter att vara perfekt för jag vet inte vad det är och ju äldre man blir och ju mer man lär sig och samlar på sig nya erfarenheter  desto mer förändras begreppet perfekt. Det blir ju för jobbigt att leva efter det.

När människor tar åt sig av enkla texter där man liksom ursäktar det man skriver lite för att INTE trampa på någons tår eller få någon att känna sig dum eller liknande, så är det läsarens ansvar att analysera sig själv och fråga sig varför man tar åt sig om något som bara är snällt och varmt skrivet. Oftast tror jag att det handlar om att man själv skulle vilja göra så, vara så, känna så – men man orkar inte eller vill inte av någon anledning. Och det får ju vara upp till var och en!

Men personligen tror jag att om man är säker på sig själv och att man verkligen känner att det man gör är rätt osv, då skiter man ju i att andra gör något annat! Eller skriver om hur man kan göra osv. Jag förstår inte hur någon kan bli provocerad av att jag eller någon annan skriver att ”jag vill inte lämna bort mitt barn” eller ”jag vill mest vara hemma med barnen”, inte så pass att man tar sig tid att lämna snorkiga och väldigt konstiga kommentarer. Om jag läser sådant som jag inte tycker gäller mig eller som jag inte tycker likadant om så skiter jag bara i det och ”går vidare”.

Men ofta läser jag saker som jag kan lära mig av, det är väl därför man läser oavsett om det är blogg, bok, artiklar, forskningsrapporter. Man kan ju också lära sig på olika sätt. Jag menar jag kan läsa bloggar om tjejer som har det väldigt svårt och på ett uppenbart sätt för alla utom dom själva mår dåligt och då kan jag lära mig saker även om jag och bloggaren inte kan mötas som personer eller har något gemensamt alls. Men jag skulle ALDRIG ta mig tid att skriva en halvt som halvt elakt kommentar! Tvärtom. Skulle hellre skriva något snällt.

Mognad har ofta inte med ålder att göra, vissa står helt enkelt still i utvecklingen oavsett hur gamla dom blir.

Jag kan bara skriva om hur det är för MIG, jag kan inte skriva om hur det är för DIG.

Tex det laddade ämnet – att vara mamma – är ju olika för olika personer. Vissa blir mammor (tex sätter barnet före sina egna behov) från det att dom får reda på att dom blir gravida, vissa kan inte knyta an med sitt barn förrän flera dagar efter att det fötts, eller för vissa kan det ta månader för. Det är subjektivt. Alla känner inte likadant.

Jag bloggar om hur jag känner och vad jag tycker är rätt och fel, om ni tycker att det är rappakalja men läs då inte min blogg, speciellt inte om ni bara är ute efter att hitta fel i det jag skriver. Jag får många väldigt fina kommentarer av människor som blir berörda av det jag skriver och det gör mig så himla glad! Det är för er jag skriver! Sen finns det dom som uppenbart LETAR fel i mina texter, bilder mm.

Jag och min vän pratade om det här med att blogga och trots att man har en hel del läsare så kommenteras det inte så mycket, och när det väl görs så är det negativa kommentarer. Nu tycker jag inte att det varit mycket negativt här i min blogg på sistone men hennes blogg får ofta trista kommentarer trots att hon skriver på ett väldigt varmt och försiktigt sätt. Varför kommenterar inte samma människor positivt?

Man får liksom inte ha egna tankar om dessa råkar trampa vissa på tårna? Så j-la löjligt.

Dagens råd till alla och en var: Skapa dig ett rikt eget liv, med åsikter baserade på fakta och erfarenhet, ha dina åsikter även om dom går emot mina! Stå för dom. Var snäll mot era medmänniskor och ha respekt för andra. Förstå också att andra som gått igenom tuffa perioder i livet, har ett annat synsätt än du. Respektera det och försök förstå varför! Ta inte saker och ting personlig om dessa inte uttalat är riktade mot dig! Det handlar oftast inte om dig, utan om den som skriver. 

I dag får man inte säga ”åh, jag tycker att det är så underbart att amma” för så trampar man mammor på tårna som valt bort att eller inte kan amma. Men när någon säger ”jag struntar i att amma för jag vill hellre att alla ska kunna hjälpa till att mata bebisen och för att jag vill festa” då är man så himla stark och duktig.

Varför är det så att man är så provocerande för att man väljer att amma, vara hemma länge, inte lämna bort barnen när dom är små, laga egen barnmat, köper bra kläder (Pop, Kavat mfl), inte låter barnet se på tv fr tidig ålder… mm.

Jag väljer ju detta för att det är dokumenterat det bästa för barnen och det känns som det mest naturliga i hela världen för mig! Nja, märket på kläderna skiter väl barnen i  men det andra. Jag vet varför jag står för detta, detta är mina åsikter och jag vet varför jag har dessa!

Ha nu en riktigt fin dag allihopa, trots att det regnar!

Alla väder har sin charm tycker jag

Kram på er!

//Paulina