Jag borde väl fattat att jag med det förra inlägget skulle springa in i missunnsamma-Arne & få gliringar från Bitter-Britta.
Varför är det så jävla svårt att vara lite bjussig? Att vara lite schysst & tycka det är kul att hjälpa någon annan att nå sitt mål?
Nä men då kommer saker som ”Ameh, det där ska jag också göra för jag vill också växa min blogg” & sedan vägra hjälpa mig, för dom vill ju också nå samma mål.
Så himla o-charmigt beteende tycker jag. Avundsjukt & tråkigt.
Och som om fler personer inte kan nå samma mål? Eller som att jag vore någon slags farlig konkurrent?? Vi kan väl hjälpa varandra?
Sedan finns det de som inte vill hjälpa till för man ”inte har någon lust”. Så KONSTIGT?!
Jag förstår mig inte på er som tänker så. Tycker ni är snåla med snällhet.
Eller!
Folk som man känner väldigt väldigt väl som ba ”jag har ingen aaaning om hur man delar på Facebook/har inte sett ditt meddelande där du bad om hjälp” när MAN SER att dom läst/dom delar annat varje himla dag. Och efter de sagt det första, så hjälper de fortfarande inte. ”OOOOJ jag glömde!”. Yeah right..
Men det elakaste jag fick var ”Genom att hålla upp en skylt på samma sätt som små barn med cancer eller som önskar sig nåt stort..?”
AMEN ÄRLIGT!??
Får man inte försöka? Är det någon som har patent på att försöka uppnå ett mål via Facebook?
Den Svenska Avundsjukan i ett nötskal.
Ett sätt som verkligen inte klär en enda människa.
Missunnsamhet deluxe.
Fet tumme ner på den.
Intressant ämne tycker jag! Detta med ”nationella särdrag” och varför de uppkommit. Det påstås ju om svenskar att vi är ängsliga (alla gillar samma mode, inredning etc) och missunnsamma. Det finns ju säkert en hitorisk/geografisk orsak till det, att man varit beroende av människorna i sin by t ex och därför inte kan avvika för mycket från gemenskapen. Den svenska avundsjukan är väl ett gammal begrepp men kan tänka mig att den gamla socialdemokratiska politiken, den starka fackrörelsen förstärkt just detta, att alla har rätt till allting. Alla ska ha hög lön, oavsett ansvar, utbildning, arbetsinsats. Alla har rätt till minst 2 utlandssemestrar per år, även om man struntade i skolan, aldrig vidareutbildade sig, kanske aldrig riktigt orkade skaffa sig ett jobb… Men fan ta dem som faktiskt gjorde allt det där och har hus, villa, vovve och åker på utlandssemester. Nu handlar inte allt om materiella saker och det finns visst de som kämpar jättehårt varje dag och ändå inte lyckas, men livet är ju inte rättvist, vilket man verkar ha svårt att förstå i Sverige. Sedan tycker jag att alla ska få samma förutsättningar, med utbildning, socialt stöd för utsatta, grundvård etc men hur du själv tar tillvara på detta är faktiskt ett eget val. Som utlandssvensk får man säkert ett annat perspektiv på det svenska. Sedan har väl alla nationaliteter sina särdrag, negativa som positiva. Har t ex hört att fransmän är extremt gnälliga och ofta har attityden, ”varför ska detta drabba just mig?” 🙂 Som sagt, intressant ämne, sen kan jag känna att just missunnsamheten tror jag försvunnit lite, tycker folk är bra på att peppa och stötta.
Hittade hit genom att Cissi wallin skrev nåt i sin blogg om dig. Tänkte att det var ett kommentarsfält fullt med hat – blev förvånad när inte ett enda inlägg i negativt betonat. Sen så lackar du ut bara för att folk inte delat ditt högst mediokra inlägg bara för att du ber dom – att dom då är ”objussiga” eller lider av ”typisk svensk avundsjuka”. Tror inte du väljer rätt väg om du vill att bloggen ska få mer besökare. Nä, jag har i alla fall kikat in men kommer inte att göra det igen, lycka till med ditt livsprojekt.
Hej Jenny!! Jag gillar din blogg och DIG. Jag tycker dina inlägg tar upp saker, högt som lågt, och jag gillar det!
Här känner jag dock att jag hamnar i en rävsax. Jag delar väldigt sällan saker på min blogg och min insta. Jag vill gärna ha en anledning när jag delar. Som att det är något jag tycker är väldigt viktigt eller kanske nåt skoj. Som när jag delade ett av dina inlägg när du skojade om att du var full (alltså skrattar fortf åt det då och då)!
På det sättet skulle jag tycka att det var superkul att vara med och bidra till att din blogg blir en av Sveriges största. För att jag får dela inlägg som jag tycker är extra bra.
Det var väl det som var målet? Att bloggen skulle växa? Då måste det väl vara ok att dela när man vill och vad man vill?
Är målet att vinna tävlingen så hoppas jag självklart att du gör det, men det är inte en sådan anledning jag delar saker på min blogg för. Det är inte för att vara missunnsam, det är för att min blogg inte handlar om tävlingar. Jag är inte heller avundssjuk, även om jag tycker din blogg är toppen!
Jag gillar inte att hamna i ett läge där jag ska välja mellan att dela ett inlägg jag inte vill dela eller anses vara ogin, missunnsam eller avundssjuk. Det måste ju finnas massa andra vägar.
Jag håller tummar och tår för att din blogg blir så stor som du vill, du förtjänar en massa läsare, och om du vill vinna tävlingen så hoppas jag så klart på det också! Och så delar jag gärna på mitt sätt, när jag vill, för att jag tycker att du är alldeles extra bra just då och där.
Hoppas du förstår hur jag tänker!
Kram!
Louise, hej hej vardag
hahaha, jag hör till delar sen och sen har inte blivit av. Men nu du ska den delas:) min skön böna. Kramar
TACK <3
Jag tror du har bra möjligheter att få din blogg till en av de större men jag skulle säga att inlägg som föregående och detta är mer till din nackdel. Du har tidigare publicerat så klocka inlägg och roliga som i sin tur fått stor publicitet. Med sådana tänkvärda inlägg tror jag du kan nå riktigt långt. Du blandar humor, ironi men också viktiga frågeställningar. Sen har du en stor krets läsare inklusive mig som älskar att läsa om ditt liv i USA och allt som följer. Nu har inte jag sociala medier men hade jag haft hade jag säkerligen delat dina inlägg som jag tyckt varit viktiga och läsvärda men jag är också rätt säker på att jag inte delat bara för att bloggaren ber mig så hon/han uppnår sitt mål. Det har inte med avundsjuka att göra (svensk avundsjuk är ett begrepp som är gammalmodigt och borde gå ur tid) utan med intresse för vad bloggaren förmedlar. I övrigt tror jag att språk i en blogg är viktigt. Personligen tycker jag att det är svårt att läsa text som är skriven i affekt eller med dålig meningsuppbyggnad.
Lycka till med ditt mål! (Väntar fortfarande på ett gästinlägg från din mamma!)
Ja vi får väl se 🙂
Mammas inlägg kommer!
Men SUCK på folk. Bloggare blir överlag tillsagda hela tiden att de minsann inte ska sägs ifrån. Säg ifrån för fan säger jag. Folk som kommenterar har tydligen rätt att skriva vad de vill men när en bloggare säger ifrån tillbaka, nej då blir det surt från (en del) läsare. Trist.
Har varken instagrsm eller fb, men önskar dig lycka till åtminstone 🙂 skulle ju kunna slänga in någon kommentar någonstans här och där också att folk borde titta in här 🙂 det är ju faktiskt inte alls svårt heller!
Alltså om folk kommenterar och länkar min blogg i andra bloggares kommentarsfält (särskilt bloggkommentatorerna) så blir jag AS GLAD!! <3
Trist med den dåliga responsen. Vet du, när du reagerar över den dåliga responsen/avundsjuka osv så känner jag bara att det är fasen skönt att läsa en blogg där man får läsa om även dessa känslor och åsikter från dig. Så mänskligt och normalt tycker jag och IGENKÄNNANDE! En blogg som bara är rosa och fluff fluff vore så trist och platt och..falsk. Never change! <3
Åh vad skönt att någon inte blev så upprörd över att JAG blev upprörd, haha
Japp… det är så det är… ingen får sticka ut!
Men jag delade 😉 Och min gamla mor på Island förstod min svenska och även hon delade! Hon vet hur man gör :p
Ha det gött 🙂
GULLOSAR <3
Om din blogg blir Sveriges största… blir det inte krävande och jobbigt då att
behålla läsarsiffrorna? Inlägg ska ju inte tvingas fram för då försvinner ju charmen med det hela. Jag älskar att hjälpa andra människor och missunnar ingen något, så missförstå mig inte här. Hoppas dock att du behåller båda fötterna på jorden.
Det är ju det som är spännande, att se om det finns en himla massa människor som skulle älska att läsa min blogg men som bara inte hittat hit än 🙂 Jag är jag & får nog inte något storhetsvansinne 😉 Är trygg i mig själv! 🙂
Heja dig!!
Strunta i surpupporna.. Läser din blogg varje dag och tycker om din blogg.. Jag har delat på fejjan. Lycka till och hoppas du uppnår ditt mål.
TACK <3
Delat. Tror dock inte det är ”den svenska avundsjukan” så mycket som det bara är att folk är…ja. Lite trista ibland (milt sagt), oavsett nationalitet. Fast jag har iofs inte erfarenhet av att bo och leva i något annat land. Får dock lite panik på när ett helt land/folk osv buntas samman till ett (OBS förstår att du inte menar så). Tror alltför många går igång på att vara jävliga och småelaka.
Fast det är väldigt svenskt. Kanske andra nationaliteter också är lite sådär svåra ibland, det vet jag inte såklart. Men verkligen inte här i USA. Givetvis pratar jag inte om ALLA i Sverige & ALLA i USA. Men det är en stor skillnad på att vara missunnsam etc.
Kanske är så. Låter trist. Inte upplevt så mycket missunnsamhet här. Aja. Får lite dålig känsla bara av såna uttryck.
Det var någon (bosatt i USA) som hade en teori om att folk är så trevliga, särskilt i södern, för att det alltid finns en risk att bli skjuten.
Dock vet jag, från när jag pluggade på paykologprogramnet, att det finns stora problem i bland annat USA att dolk står nedanför höga byggnader och ropar åt folk att hoppa (om någon står där och ska behå självmord). Tänker att näthat är lite samma sak, det är avståndet till den andra som gör det.
Sen tycker jag absolut inte att du ska sluta skriva om alla känslor! Skönt med lite normalt familjeliv (aka däremot inte är är så rosafluffigtmysigt).
Gah! Man slutar aldrig förvånas över folk. Att hitta negativa saker i andra människor verkar vara en del personers största uppdrag här i livet. Suck. Jag håller tummarna, för din blogg är GRYM! Kram
tack tack tack gulle gulle <3
Jag har delat på Fejjan Instagram vet jag inte hur man delar på, hihi, har inte så många följare o är privat där, så jag tror ändå att Facebook var bättre
Klart att man ska hjälpa när man kan
Förresten, jag köpte jordgubbsklänningen i stl 74 och den blev perfekt till min lilla korv som är en månad yngre än din
Åh vad kul att den passade! SÅ SÖT 😀 Och tack för delning <3
Heja dig Jenny!
Så jädra spot on!!!! Jag kommer ALDRIG att fatta varför vi inte kan hjälpa varandra att nå framgång!!!!
Förstår precis vad du menar med gliringar och tråkiga kommentarer.
Vi fortsätter att stötta varandra och sprida kärlek.
Kram Jossan PS kolla in Emelieholst på Insta! Hon har spridit kärlek genom att promota oss!!!
Ah så tråkigt!! Ska kika in! <3 Kärlek!
Men seriöst, fan vad trökiga fölk det finns!!
Säger som tjorven ”far ända in i baljan med er!”
Jag hejar på dig Jenny.
Du är nog ändå en av de positivaste bloggerskorna med båda fötterna på jorden!
hahaha ja det var gulligt!! 😀 Och TACK! <3
Jag är fullt medveten om att jag inte behöver dela. Också fullt medveten om att livet inte alltid är en massa rosa moln. Också medveten om att det är din blogg och att du får skriva vad du vill. Så tack så hjärtligt för dessa upplysningar. Nu vet jag ju inte exakt hur många ”otrevliga” kommentarer du fick men du får det att låta som om det var några stycken dvs inte allt för många. Sätt det i relation till hur många positiva du fått och fundera på om du fortfarande tycker ett otrevligt inlägg som sprider en massa negativ energi är rätt sätt att handskas med det. Tycker visst man kan skriva om annat än rosa fluff men att vi alla ändå har ett ansvar när det kommer att använda sociala medier till våra ventiler. Nu är jag väl iof säker på att du både räknar min/mina kommentarer till dessa otrevliga (märks på ditt svar ovan so to speak). Men tack och hej, nu slipper du mig.
Tack o hej!
Här tänkte jag gå in och dela när jag nu sitter vid större skärm. Inte för att jag egentligen tycker det är så mkt att sträva efter men för att du bad om hjälp. Men ser då detta inlägg? Varför denna ilska? Inte första inlägget heller med denna ton? Ser inte heller att någon kommenterat otrevligt eller ohjälpsamt på ditt förra inlägg? Och jag ändrar mig faktiskt, tänker inte själv stå för en blogg (så som man ju gör om man delar) där man möts av otrevligheter. Har haft uppehåll tidigare (utan att kommenterat) pga av sådana hör ”utbrottsinlägg” och tar bog ett nytt.
Jag fick en hel del riktigt sura gliringar, fast inte här på bloggen. Och vet du vad? Ibland när man får en himla massa sånt, så blir man trött & irriterad. För jag är bara människa. Och jag har rätten att säga ifrån om jag vill, för det är min blogg. Här inne får jag ventilera om jag är glad, sur, irriterad, överlycklig & precis allt däremellan. Jag är inte en solskensmänniska med rosafluff 24/7, verkligen inte! Jag blev riktigt irriterad i morse när ett par personer började hacka & då säger jag ifrån. Du behöver inte läsa, du behöver inte dela & tack så hjärtligt för dina härliga ord.
Nä jag håller tyvärr med, har hajjat till några gånger över dessa utbrott på oss läsare. Känns konstigt och olustigt, men tänkt att alla har rätt till dåliga dagar. Verkar dock inte riktigt vara så, utan mer att läsarna måste dansa efter din pipa för att hålla dig nöjd. Att bli sur för att alla inte delar ditt inlägg? Inte så himla härligt… Gillar annars att läsa din blogg, men känner att det får räcka nu. Tack å hej.
Näe jag blir inte ett dugg arg på er läsare! Inte det minsta. Inte en enda av mina trogna fina läsare har upprört mig. Och läsarna måste aldrig dansa efter min pipa. Jag har ofta många fina diskussioner med olika åsikter & vi pratar sansat. Man behöver aldrig tycka 100% som jag. Jag om någon är väldigt öppen med att folk får tycka & tänka vad dom vill! Det jag blev jävligt trött på nu är den där girigheten som kommer fram när man ber om något, för jag ber er då aldrig om något utan bjussar på läsning HELA TIDEN. Det är inte bara när JAG ber om något, utan när andra personer ber om någon liten tjänst. MÅNGA hjälper inte. Och det är jag så trött på. Tycker alla ska bli mer bjussiga, snälla, givmilda (obs ej med pengar/gåvor jag menar!) & liksom.. HJÄLPA varandra. Men om du tröttnade så tack för dig & tack för mig!
Så himla trist. Jag förutsätter att det är tjejer. Tyvärr. Vi borde hjälpa varandra istället.
Kram på dig. ♡
Jamen visst är det det! Så tråkigt! Älskar när vi hjälper varandra! <3
Men att det är först tjejer som kommenterar (både positivt och negativt) beror väl på att det är flest tjejer som läser? Hur många killar har hyllat dig och delat ditt inlägg? Så trist kommentar! Vi brudar är väl svinbra på att stötta varandra??? Jag hittade hit då en vän delat ditt inlägg men att sedan mötas av åsikter att svenska tjejer är missunsamma och avundsjuka känns ju inte jättehärligt? För övrigt gillar jag verkligen bloggen och tycker ditt initiativ är underbart! Så bra att säga rakt ut att en vill ha en stor blogg! Varför inte liksom. Och jag delar verkligen din humor. Kommer inte säga tack och hej för tycker resten av bloggen har roligt innehåll!
Främst tjejer ska det stå i första meningen…