Vi har haft en riktigt mysig morgon jag och mina barn. Vi har dansat, busat och kramats. Elias är fortfarande sjuk, med snorig näsa och hosta, är lite osäker på hur vi ska göra inför morgondagen om jag blir hemma eller inte, men det visar sig under dagen. Felicia är dock pigg och glad så henne skickade vi till förskolan, eller rättare sagt så ville hon dit själv. Tänka att hon säkert har det bra mycket roligare med sina kompisar i några timmar och så hämtar jag henne direkt efter lunch. Dom skulle ut i skogen nu på förmiddagen, passar fröken F väldigt bra och jag var så glad över valet av ytterkläder till henne. Stod nämligen och velade mellan fleecefodrat galonställ och skalkläderna, jag valde galonstället.
Vid lämning var pedagogen väldigt irriterad på barnen, svarade mig väldigt kort och det var i allmänhet en ganska så otrevlig stämning i kapprummet. När jag sedan ser dem gå iväg går Felicia och hennes kompis sist, det är också dom som är minst. Dom ska inte gå långt och det är väldigt lite trafik i närheten, men ändå, tänk till kände jag! Som förskollärare har man inte direkt rätt att ha en dålig dag på jobbet precis som jag inte har det mot mina kunder i kassan. Mina kunder är minst lika obstinata, uppkäftiga och förvirrade som barn kan vara men jag måste fortfarande sköta mitt jobb.
Det kändes därför inte helt okej att lämna henne och jag är så glad att jag snart ska få hämta hem henne igen!!
Nej, det är inte okej att det blir så. Punkt.
Men sedan vill jag också säga att vi förskollärare inte är mer än människor heller. Just vid påklädningen är det ofta en extremt stressig situation för oss pedagoger på många olika sätt, och det kan hända att tålamodet tryter ibland. Så är det. Ärligt och sant. Och jag skäms lite över att erkänna det. Är det något som upprepar sig och att det är så ofta när du lämnar tycker jag absolut att du ska ta upp det och vara tydlig med att du inte tycker att det känns tryggt att lämna ditt barn till någon med dålig attityd. En öppen dialog mellan personal och föräldrar är superviktig!
Men tillbaka till att det tyvärr,i stressade situationer en dålig dag kan hända att en brister i sin professionalitet: Det viktiga för mig är att i dessa situationerna be om ursäkt till barnen. Att förklara varför jag gjorde som jag gjorde, det vill säga lät arg, höjde rösten, blev irriterad… Förklara att jag precis som dem har känslor och att ibland kan inte jag heller riktigt hantera dem på ett bra sätt, men att jag försöker mitt bästa. Precis så som jag tänker att föräldrar ibland gör när deras tålamod tryter.
Som sagt, vi är alla människor,och ibland, i vissa situationer händer det att vi inte är professionella. Undantagsfall kan jag tycka är okej, men inte om det är en vana. Då bör man se över sitt karriärval och sin livssituation och se vad det är som påverkar och skapar den dåliga attityden. Den hör inte hemma inom ett sådant yrke!!
Oj, vad långt och flummigt det blev. Vill bara ge en liten bild av båda sidor. Men som sagt, föräldrarnas känslor och barnens trygghet står främst. Pedagoger är människor, liksom alla andra, men vi har otroligt hög press på oss att bete oss som goda förebilder och vårt jobb är att vara en trygghet för barnen. I det uppdraget ingår att vara en bra förebild och inte vara irriterade om dagarna. För barn gör ju som vi gör, inte som vi säger. Så enkelt är det.
Hej och tack för bra kommentar!
Jag kan absolut förstå att man har sämre dagar, men ibland måste man bita ihop och kanske speciellt när en förälder är där för att lämna sitt barn. För mig skulle lögnen ändå ge ett sken av trygghet 🙂 Jag har dock också jobbat inom förskolan och har absolut förståelse för att det kan bli fel ibland, därför ger jag alltid alla en andra chans, har alltså inte tagit upp detta med förskolan men skulle definitivt göra det om det blev en vana. Ibland är det bara skönt att skriva av sig och klaga lite på bloggen 🙂
Kram
Som du skriver så är det inte ok att ha den attityden. Tycker du ska säga till om det, allra helst om det genomsyrade alla pedagogerna..
Då försvinner ju tryggheten och en del av det sunda tänket.