Jag har varit ledig (som det kallas) med barn i nästan 2,5 år. Jag var inne och gästspelade på halvtid i tre månader mellan Ärtan och Majsan. Men jobba ”på riktigt” har jag inte gjort sedan mars 2012. Eller förresten, när man går runt och vaggar i korridorerna de sista månaderna, då de enda tankarna i huvudet är bebis bebis bebis förlossning förlossning mat mat mat mat…räknas det som att jobba?
Hur som helst! Det är lite läskigt att tänka att man nu ska börja använda de där omlott-korvarna, ja alltså hjärnan, igen. Kommer den att få en chock när det ska börja användas andra ord än mellis, flaska och bajs? Kommer den att få mig att stryka kollegorna ömt i pannan? Böja mig ner och sniffa på deras rumpor? Plocka fram våtservetterna och putsa deras fingrar?
Eller tänk om den inte fungerar alls längre? Jag kanske är så här trög som sömnbristen fått mig att verka!?
H j ä l p.
Jag slits mellan att vilja bli självförsörjande hemmafru och att få vara på jobbet ihop med andra vuxna. Fjärde barnet var jag aldrig föräldra”ledig” med eftersom SGI saknades pga studier….det var ganska vilsamt. Är nu inne på femte föräldraledigheten och jobbar 20%….ganska lagom. Hjärnan funkar också trots att det känns som om jag aldrig sover längre…
Femte föräldraledigheten? Wow! Vad härligt! Hur gammal är minstingen?
Ja visst är det fascinerande hur hjärnan kan fungera trots all sömnbrist?? 🙂
Var hemma i fyra år med våra två. Kan säga att det här första arbetsåret har snurrat till det rejält i hjärnan. Kul att jobba igen men det var riktigt tungt i början med att få allt att gå ihop.