goteborgsmamman

Göteborgsmamman

Annons

Det är ett bra tecken när det inte finns vykort.

Hej på er godingar!

Hur mår ni? Här är det stekhett och vi kom precis innanför dörren efter att ha sprungit runt och letat vykort till familjerna där hemma. Eller, jag lämnade barnen och skulle ‘bara springa över gatan’ till souvenirbutiken för att köpa korten, men blev hela tiden lotsad längre och längre in mot centrum där jag till slut hittade 4 vackra bilder att skicka vidare. Jag tycker det är ett gott tecken när det är näst intill omöjligt att hitta en gammal hederlig souvenirbutik – det tyder ju på att staden i sig inte är alltför turistig och i bästa fall rätt så orörd, inte sant?

Vid lunch tog jag på mig löparkläderna och gav mig ut i hettan, därför är det Fredricks tur för ett sista cykelpass om en liten stund – imorgon åker vi nämligen vidare mot en ny destination. Vart vi åker får ni veta först imorgon – vi har nämligen inte riktigt bestämt oss än, hehe. Impulsresan kan ni kalla den här!

Till lunch blev det Caprese och nu sitter jag med en islatte i handen. Kan livet bli mycket bättre än såhär? Sol, bad, god mat och en massa kärlek. Som jag älskar livet.

Hoppas ni mår fantastiskt. Jag längtar tills inläggen blir fler – har så mycket jag vill berätta för er – men för nu så hoppas jag att ni nöjer er med mycket bilder :)
Dags att skriva vykort!

Kram finaste ni.

DSC05258 DSC05256 DSC05255 DSC05222 DSC05218 DSC05242 DSC05163DSC05257 DSC05246 DSC05248 DSC05252

// Slänger in lite bilder från en marknad vi besökte igår. Halva staden var full av stånd :) Mysigt! //

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Mardrömmar och frukost på sängen.

God morgon vackra ni.

Hoppas ni sovit gott och mår bra. Elise vaknade inatt och grät av ingen anledning – jag gissar dock på mardrömmar. Det är läskigt hur jag inte kan få kontakt med henne vid de tillfällena och trots att jag lyfter upp henne, försöker prata med henne och går fram och tillbaka så är hon alldeles borta. Drömmer era barn mardrömmar? Har de gjort? Hur har reaktionen varit? Spännande att se om någon upplevt samma sak.

Hursomhelst, nog om mardrömmar och över till drömmar. Imorse när jag vaknade så stod en full frukostbricka på sängbordet och Fredrick låg vaken bredvid. Han har precis satt sig på cykeln och hämtade upp frukosten så att jag skulle slippa gå ner själv med båda barnen. Snacka om att jag har världens mest omtänksamma och bästa kille <3
Igår testade vi en nyöppnad restaurang här nere – Pizza & Burgers – som serverade just precis det, men som också hade mycket annat på menyn. Jag tog en mozzarellaburgare sänd från himlen, medan Fredrick satsade på en dubbel orginal.
Det blir verkligen så-håå mycket mat här nere, men det finns så mycket gott och mängder med rätter man vill testa och då får det vara så :)
Dagen bjuder inte på några speciella planer. Jag ska ta mig ut och se om jag inte kan hitta något fint till de där hemma.
Vad ska ni göra? Jag hoppas ni får en underbar söndag – snart är det ny vecka! :)
Miljoner kramar till varenda en av er.
DSC05202 DSC05204 DSC05191 DSC05183
DSC05197
Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...
Annons

Vart ska vi åka härnäst?

Hej på er!

Det var mörka moln som låg över Torbole imorse och den SUP-lektion som jag och Fredricks svåger skulle ha fick därför bli inställd. Istället har jag och Elise picknick på balkongen medan Julia sover och Fredrick är iväg på cykeltävling. Det är ju inte fy skam det heller! :)

Och på tal om picknick så hade vi en underbar kväll igår med pizza, vin och glass på filtar nere vid stranden igår. Det var underbart att få höra vattnet röra sig mot stenarna och bara få umgås så som bara vi kan. Vi har träffat en fantastisk familj här nere där frugan är löpare (som jag), mannen är cyklist (som Fredrick) och dottern är barn (som Julia och Elise), hehe. Supertrevliga och bor bara 30-40 minuter från oss hemma i Sverige. De gjorde oss alla sällskap igår och vi kändes som en enorm familj. Nästa gång ska vi se till att få med oss min sida också!
Jag, Fredrick och tjejerna körde förfest i lobbyn där vi fick testa en massa snacks och goda drinkar som hotellet bjöd oss på – underbara personal!

Idag händer det nog inte så mycket här nere. Regnet öser ner och åskan mullrar borta från bergen. Det är både skönt och otroligt mysigt att bara få vara i sånt här väder. Istället ska vi sätta oss och planera vart vi ska åka härifrån. Vi har bokat hotell tills på tisdag och sen är det oplanerat igen. Har ni några tips till städer vi kan besöka på hemvägen?

Hoppas ni har det gott där ni är!

Kram.

DSC05099 DSC05105 DSC05095 DSC05107 DSC05093 DSC05110 DSC05121 DSC05127 DSC05128 DSC05133

Kommentera (8)

Kommentera

  1. Alexandra

    Vad härligt att ha det lite oplanerat. Jag har tyvärr inga bra tips men är också väldigt sugen på att köra söderut nån gång och se helt nya platser :) Hoppas ni hittar nåt kul/ fint ställe att åka till.

  2. Mia

    Har åkt den vägen några gånger och kam rekommendera Strasbourg, Reims, Lyon och Epernay i Frankrike och i Tyskland Regensburg, Bremen, Hamburg, Göttingen, Lübeck… Kör ni genom Österrike är Salzburg och Innsbruck fint! finns såå mycket att se i Europa! Kram

  3. Johanna

    Verbier och Montreux. Montreux är bland de finaste ställen jag varit på och Verbier är ju heeeelt underbart. Kanske en liten omväg men helt klart värt det om ni inte har bråttom hem.

    1. goteborgsmamman
      goteborgsmamman

      Det låter som två underbara platser! De flesta skidorter är ju alldeles fantastiska även på sommaren. Ska kolla in dem – vackra ställen är absolut värda omvögen som du säger :) Tack för fina tips! Kram <3

Se fler...
Annons

15 km till fots i Italien.

Hej på er älskade vänner.

Hoppas ni har haft en alldeles underbar dag. Fredricks bror och hans man har kommit ner hit ett par dagar och det betyder träning, träning, träning! Haha, skämt å sido, men de älskar att röra på sig och vad passade då inte bättre än en promenad upp i bergen.
Fredrick visade vägen och väl uppe på toppen åt vi lunch och knäppte ett par bilder. Allt som allt lyckades vi knåpa ihop 15 km för att sedan kasta oss i vattnet efteråt. Fantastiskt!

Vi har precis avslutat dagen med en picnic på stranden och glass till efterrätt. Livet är verkligen så himla, himla härligt och jag är så lycklig för allt det ger mig.

Dags att sova.

Kram fina ni.

DSC05084 DSC05066 DSC05065 DSC05059 DSC05056 DSC05050 DSC05046_1 DSC05042 DSC05033 DSC04990

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Vad gör jag om mitt barn gör sig illa?

Attention alla mammor!

Jag måste få öppna mitt stora mammahjärta lite grann.
Igår när jag och Elise var på den större lekplatsen här i närheten så hände det jag är rädd för kommer vara mer regel än undantag på dagis när hon börjar där i september.

Elise gick runt och lekte, var superglad och testade varenda leksak parken hade att erbjuda. Lyckan lös i ögonen och det var så få barn där att vi inte behövde köa till någonting. Elise har inte alltid varit såhär ‘öppen’ om man kan kalla det för det, utan har mer tagit avstånd och iakttagit än utforskat. Under den här resan har hon verkligen tvärvänt och känns mer vågad på ett lagom sätt.

Men rätt var det är så hör jag ett gnäll när jag kollar till Julia. Jag tittar upp och får se en liten kille – antagligen i samma ålder – som släpar iväg henne i armen så att hon faller och glider framåt på knäna. Jag springer fram och tar bort hans hand som håller ett stadigt grepp om hennes, blickar runt och får inte se en enda förälder i närheten. Ingen som kommer fram eller ser vad som händer. Den stackars pojken förstår inte ett ord av vad jag säger och jag reser Elise upp och borstar av smutsen för att se små, röda skrapsår.
Nu har ju inte detta hänt förut som ni förstår och det är ju inte själva barnet i sig jag reagerar på (även om jag undrar vart dennes föräldrar var) utan tanken på att jag ska släppa iväg Elise till dagis där jag inte kan göra någonting. Jag kan inte trösta, bära, pussa eller blåsa, utan kommer i bästa fall få höra vad som hänt när hon kommer hem.

Det är en jobbig tanke kan jag tycka och självklart ändå en del av livet. Här släpper man ju på ett av banden som sker under livet, men jag kan inte låta bli att försöka hålla kvar.

Hur ska jag tänka? Ni som har barn på dagis – hur är verkligheten egentligen? Någon som delar eller har delat dessa tankar med mig? Jag är väl inte ensam?

Kram bästa ni.

DSC04980

// Hon kommer få en underbar tid på dagis, det är jag alldeles säker på. <3 Det syns på henne att hon börjar bli stor och att lekplatsen är roligare än alla prutt-ljud mamma hittar på där hemma, haha. //

Kommentera (4)

Kommentera

  1. Frida

    Jag arbetar som förskollärare. Och ser verkligheten dagligen. Även om man inte älskar barnen så tycker man väldigt mycket om dem. Vi finns där för dem och tröstar osv när inte ni föräldrar är där. Det som är oroväckande är alla stora barngrupper. Som pedagog blir man lätt sleten tyvärr. Väntar mitt första barn och har faktiskt redan ångest för den dagen jag ska lämna bort henne på förskolan. Men det kanske blir dagmamma istället. Din tjej är Elise är i en bra ålder att börja på förskolan. Tycker personligen att barn som skolas in när dem är precis ett eller ett par månader äldre är för små för att vistas på förskola. Det händer så mycket på bara ett halvår i deras utveckling.

    1. goteborgsmamman
      goteborgsmamman

      Underbart svar! Tusen, tusen tack! Nu blev jag lugnare i själen, även om du själv tycker det skulle vara jobbigt med förskola. Känns som om vi här hemma har bra förutsättningar för att sätta Elise på dagis nu – så får vi ta det därifrån. Tack snälla älskade du <3

  2. Annica

    Min mellantjej har blivit biten en del gånger. Och då har de alltid varit snabba med att tala om det och att de också visat att hon då fått tröst, fått ha sin snuttefilt en stund osv. Jag är trygg med i hur de hanterar det och hur de kommunicerar det med mig som hämtar. :)

    Men givetvis känns det fel att inte vara den som tröstar.: :-(

    1. goteborgsmamman
      goteborgsmamman

      Ja, men så känner jag också – att det känns fel att inte ‘finnas där’, förstå mig rätt. Undra varför barn biter? De jag har hört som är föräldrar till barn med vassa tänder säger att det nästan är omöjligt för dem att få dem sluta. Elise bet mig en gång när hon var runt året, men det har aldrig hänt efter det – skönt! Har dina barn bitit någon gång? Kram <3

Se fler...