Fyndigheter

Jag ogillar egentligen bloggare som ursäktar dåligt uppdaterande, men nu gör jag det själv: hjälp, vilken usel bloggare jag är nu! Livet tågar liksom på och tiden är knapp. Men andra tider kommer kanske. Hoppas. So long!

Pausbild:

Ja, nu är hon döpt, lilla Sonja Allis Hildur Thelin. I grön Lindexklänning (!) och med ett sjusärdeles gott humör skötte hon sig föredömligt; inte ens vattnet på huvudet orsakade missnöje. Hon är väldigt solig och lätthanterlig just nu, lillsyrran, medan treåringen är just tre år. Mycket vilja och mycket bajskorv, ja, ni fattar.

Bilden längst upp visar min systers urfina Sonjapyssel – visst är girlangen ljuvlig?! Hon ”bara klipper och prickar lite” säger hon, men jag vet att jag då aldrig skulle kunna åstadkomma nåt liknande med bara sax, papper och penna. Genbanken fördelade inte talangerna riktigt rättvist i det avseendet, enäggstvilligskapet till trots.

Potatispremiär: check! Inte för att jag tror att hon fick i sej speciellt mycket – lilla tungan gick ut och in i ett och puttade nog ut det mesta (som synes). Men ändå: mat! Till min bebis! Känns stort. Och skönt. Amning i all ära, men det börjar bli rätt segt att vara the sole provider när det gäller utfodringen alltså. En kväll utan sugpropp hade liksom inte gjort ont.

Snödroppar! Såna där gula! (Kabbelekor?) Rullgrus på gatan! Kids utan jackor! Sommarkläder i affärerna! Lite mer energi! Vääääälkommen våren! Stanna ända till sommaren nu är du rar. Vi behöver dej.

Jag tycker att det låter så himla härligt med folk som är flexibla i sin inredning. Som köper nätta små satsbord som placeras om med jämna mellanrum, som skapar nya stilleben i hyllorna titt som tätt och som ser hemmet som en LEVANDE ORGANISM. Jag tänker ibland att jag är lite sån. Fast egentligen är jag inte det. Alls. Jag hittar den enda mattan/soffan/stolen jag kan tänka mej och ställer den på en fast plats och sen fixar och tetar och pillar och placerar jag ut mina stilleben en gång för alla, och sen sitter jag nöjd. Bra länge i alla fall. Lite trist, men så är det i alla fall.

Undantaget: tavellisterna. Jag har redan ställt upp nya prylar på Doris lister. Mest för att kylan inte är så bitande längre och behovet av ljuslyktor har minskat, i och för sej. Men ändå. Jag är kanske lite skönt organiskt flexibel ändå.

Så här. Så här ser baske mej hela vårt hem ut i olika versioner just nu. Prylar till förbannelse, högt och lågt, och så allt detta j-a DAMM! Vårsolen är helt  lovely, jag är den första att skriva under på det, men satanigatan vad skoningslöst den avslöjar dammråttorna. Pust. I morgon är maken ledig och då ska det baske mej fejjas.

En av Doris dagiskompisar har en sjusärdeles cool morsa. Hemma hos dem är inredningsstajlen nån slags rockabilly-bohem-hybrid som funkar ypperligt. En rackare på pyssel är hon också. Kolla vilken läcker pärltavla hon gjort! På baksidan hade hon limmat en magnet och sen satt fast den på köksväggens ”anslagstavla”, som helt enkelt är en kvadrat målad med mörkgrå magnetfärg. Riktigt snyggt. Jag ska härma pronto. (Pärlplattan alltså, kanske inte magnetfärgen, just nu i alla fall.)

Även Doris fick sej ett par tavellister när vi ändå var igång. Hennes rum är ofta lite kallt så just nu är en av dem fylld med kivisar (fråga inte hur många jag har, jag vill knappt veta själv) och på den andra tronar två snygga böcker, en kaninnattlampa och favvokillen Långa Farbrorn. Nallehängaren slog jag till på i somras när Village reade ut den på 70 procent – visst är den lovely? Och så äntligen Dorisbokstäver på dörren. Hepp!

Nu går skam på torra land – tre tavlor till på plats! Kära nån. Är lite chockad själv. Men det blev fint tycker jag. Färg piggar upp. Den här beigegrå (greige?) industritrenden är SÅ inte min kopp te; inte heller den pastelliga shabby chic-stilen. Snarare vit-bas-med-massa-secondhandshoppade-färgklickar-stilen (om det är en stil?). Mycket inspiration hittar jag på nätets alla fräsiga inredningsbloggar, som till exempel den här, den här, den här, den här och den här. Lätt att surfa bort några timmar där.

Väggen i trappan har intagits av en stilig karl, fiskkargubben Harald. Älsk på honom.

Förälskad som jag? Hans brorsor är till salu här. Vill man ha honom bakom glas och ram rekommenderas den här.