Fråga barnpsykologerna om barn, föräldraskap och relationen

Fråga barnpsykologerna

Foto: Petra Kyllerman/kyllerphoto.com

Här kan du ställa frågor kring t ex anknytning, konflikter hemma, matsituationen, sovrutiner, symtom hos barnen som väcker oro, syskonbråk, relationsproblem mellan föräldrarna etc. Kort och gott allt som har med föräldraskap och lyckan och oron över de små att göra!

Välkommen att ställa frågor till Vimedbarns psykologer Emma och Charlotte från FUNKA Psykologi, fråga barnpsykologerna online ››

 

Min son, 7 år, är ofta orolig och vill inte gå till skolan

Fråga: Min son, 7 år, är ofta orolig och vill inte gå till skolan på morgonen. Om han väl kommer iväg ringer han mig flera gånger om dagen och vill komma hem. Jag är arbetssökande och därför hemma på dagarna. På kvällen är det svårt att natta honom; han vill också somna i min säng. Får panik vid tanken på att sova över hos någon, t o m hos sin mormor och morfar vilka han har en nära relation till. Tacksam för råd om hur jag ska hantera hans oro. /Anna-Karin

Svar: Hej Anna-Karin!

En första tanke som dyker upp är om något förändrats i dins sons personlighet, eller om han alltid varit lite ängslig så som du beskriver. Om en förändring skett, fundera över om något hänt i er/hans miljö som kan ligga bakom. Fråga honom själv vid ett lugnt tillfälle, när han inte är orolig. Hör gärna med hans lärare också. Det gör om inte annat att uppmärksamheten från personalen stärks och de kan bli mer medvetna om eventuell utsatthet från andra elever, svårigheter med skolarbetet eller liknande.

Du skriver att du är arbetssökande. För många är det en period då man själv kan bli mer orolig och grubblande. Kanske din son känner av detta och vill vara hemma för att kunna stötta dig. Barn känner ofta av sina föräldrars oro och kan tro att det är upp till dem att bevaka sin förälder. Mår du själv psykiskt dåligt, vänd dig till din vårdcentral och be om stöd, t ex från psykolog där.

Om din son alltid varit lite orolig kan det vara bra att stötta honom vidare till att i små steg lära honom att utsätta sig för det som väcker obehag. Detta är principen bakom KBT (kognitiv beteendeterapi) och leder till nya erfarenheter av att klara av det man är rädd för, vilket är bästa sättet enligt forskning att ta sig ur ett orosbeteende. Om utvecklingen inte skulle vända, rekommenderar vi hjälp av psykolog med inriktning på barn och KBT. Lycka till!

Behöver du också bolla något du funderar på? Ställ din fråga här ››