Satu mailade mig för ett tag sedan och hade lite frågor om igångsättning. Jag har ju blivit igångsatt 7 gånger så kan nog en hel del om det 
För mig har igångsättningarna alltid varit en positiv upplevelse och funkat jättebra men så är tyvärr inte fallet för alla. Satu har nu skrivit ett gästinlägg och jag hoppas att ni vill hjälpa henne, berätta om era upplevelser m.m 
Hej alla fina läsare!
Jag har fått den stora äran att gästblogga här hos Mirka, vilket gör mig jätte glad då jag vet att hon har massor av fina och kloka bloggläsare, så jag hoppas att ni kanske kan hjälpa mig och ge mig lite goda tips och råd också.
Jag är en glad och positiv tjej på 29 år som bor i Haninge söder om Stockholm med min man Andres och våra fyra småttingar- Nicole 4 år, Vanessa 3 år och tvilling pojkarna Jonathan och Danilo som är 2 år. Vi tänkte att vi var klara med bebis verkstan åtminstone för några år framöver då jag fött de 3 yngsta prematurt och jag varit orolig och rädd att det skulle bli samma sak med en ny eventuell graviditet. Ödet ville nog annorlunda eftersom jag blev gravid igen, fast jag åt p-piller. Det blev en massa blandade känslor där i början, men så fort den största chocken lagt sig var vi ju överlyckliga över den nya graviditeten. Vi såg detta som att det var “förutbestämt”, eftersom vi hade riktigt svårt att bli gravida med första barnet, gick igenom många missfall och missed abortion, operation, hormonbehandlingar osv för att få våran efterlängtade docka efter nästan 3-års kämpande.
Nu är jag gravid i vecka 34 + 2 och jag är otroligt glad att jag kommit såhär långt.
Vanessa föddes i vecka 34 + 3 med plötslig vattenavgång och tvillingarna kom redan i vecka 30 + 0. Vid denna graviditet fick jag gå på specialist mödravård och fick progestoron som ska göra livmodertappen hård och stängt, detta sänker risken att föda för tidigt igen med ca. 60-70 %.
Den 21 december ska jag iväg på samtal om igångsättning. Grunderna till att jag frågade min läkare om detta är för att jag har en tendens att “öppna mig tyst” och helt plötsligt, utan förvarning går vattnet, och därifrån har det gått med raketfart fram tills att bebisen/bebisarna är ute. De tre yngsta har kommit ut ca. 1 timme efter vattenavgång och jag är jätte rädd och orolig att jag ska vara hemma med våra småttingar alldeles ensam när förlossningen sätts igång, speciellt om det går så snabbt.
Dessutom fick jag nyligen veta att jag har GBS, så jag måste få dropp i ca. 4 timmar innan bebisen föds, vilket jag med största sannolikhet inte skulle hinna få.
Så nu till min fråga till er: Har ni blivit igångsatta någon gång? Hur går sådant till? Gör det mer ont än vid en spontan förlossning?
Jag har hört en massa skräckhistorier om dittan och dattan ang. igångsättningar, så jag skulle bara vilja höra andras åsikter och råd kring detta.
Jag inser själv att alla förlossningar är olika, och även med tanke på min bakgrund så behöver det inte betyda att jag kommer att föda jätte snabbt igen, eller att jag ens ska föda prematurt igen. Men eftersom det hänt flera gånger förut, så ligger jag i riskzonen för detta.
Och sedan till en annan fråga, min läkare sa att om jag ens kommer så långt som till en igånsättning så skulle dom kunna göra det under mellandagarna, eller om jag själv vill vänta till efter nyår.
Jag har pratat med vänner kring detta, och de flesta har åsikter om just December eller Januari barn. De flesta tycker att det är bäst att få en januari bebis just för att tidigt på året födda barn har ett försprång rent biologiskt, det skiljer ju ett helt år (nästan) emellan men det är fortfarande samma årskull och går i samma klass. De är i stort sett ett år äldre än sina yngsta klasskamrater när de börjar i förskolan, eller i knattelaget för barn födda ett visst år. Så december barnen “halkar efter”?
Är det verkligen så hemskt att vara en December barn?
Är det ”bättre” att få en Januari bebis?
Om du fick ”välja” skulle det bli en december eller januari bebis för din del?
Själv tycker jag inte att det spelar någon roll. Men ändå har jag ju lyssnat på allas åsikter. Ett barn är en gåva, oavsett när på året h*n kommer. Huvudsaken är väl att den är frisk?
Oj, nu blev det ganska långt, hoppas att ni inte somnade?
Nu tackar jag för mig och hoppas att ni kan hjälpa mig lite med dessa frågor, jag har sett att ni är super duktiga med tips och råd 
Här kommer några bilder på våra småttingar.
P.S Baby nummer 5 är en flicka
Kika gärna in hos mig också, det uppskattas verkligen <3 Jag önskar er en riktigt God fortsättning.
Kramar//Satu
