Amning är en het potatis, har varit och är det fortfarande. Jag tror även att den kommer att bli ännu hetare, för att jag tror att andelen mammor som vill avstå amning eller göra det en kortare tid kommer att öka. Jag får väldigt ofta frågor kring att jag inte ammat, både vänliga och ovänliga för det här både intresserar och upprör.

Jag har inte direkt skrivit om det innan, vill inte propagera för varken det ena eller det andra. Det här är så upp till var och en men är nu lite trött på hur okej det verkar vara för präktiga…..morsor att anmärka på detta. Fick även nyligen en fråga från Linnea som jag vill svara på, och sen är kortfattat och sakligt tydligen en skrivteknik jag inte behärskar

Frågan lät så här.

Hej! Är en trogen läsare som dock aldrig har lämnat någon kommentar… förrän nu! Tar tacksamt emot alla tips som har med små bebisar att göra. Har en liten dotter på två månader som jag för tillfället ammar men som jag snart ska börja introducera ersättning. Måste sluta amma pga ett medicinskt ingrepp och sörjer det. Uppskattar att läsa om bebisar som inte ammar just nu för att inte känna mig som en dålig mamma och skulle gärna höra lite mer om varför du inte ammar. Amningen är så oerhört känsloladdad och jag tror inte jag är ensam om att känna så! Tack för en fin blogg!

Hej Linnea!

Nej,nej,nej! Dålig mamma får inte ens nämnas i den meningen. Inte på något sätt är du en dålig mamma för att du inte ammar, det har inte med saken att göra. Den här frågan är så stor för så många. Störst verkar den vara för amningsförespråkare som blir så arga av att se nappflaskor till spädbarn. Jag har vid ganska många tillfällen fått både försvara och förklara mig. Våra barn är friska,tjocka och glada, det borde vara det viktigaste.

Jag har inte ammat, varken Elsie eller Bibbi eftersom jag har en sjukdom, och läkarna har avrått mig. Jag har inte skrivit något om den innan, fast flera har undrat lite. Jag har en diagnos på SLE, förenklat kan man säga att det är en reumatisk, autoimun (när immunförsvaret angriper den egna kroppen) sjukdom.

Ännu mer förenklat kan man säga, den är med i nästan varje avsnitt av House, heter Lupus på engelska, så alltså en konstig sjukdom. Jag äter medicin, kontrolleras då och då och sjukdomen är tack och lov inte så aktiv hos mig, jag har en snäll variant helt enkelt. Den går i skov, och på mig märks det mest i form av trötthet, ledvärk och ibland utslag. Sjukdomen tål inte östrogen, varpå en graviditet är risk för försämring, och även att amma.

Det kanske låter som att jag tar det här med en klackspark, eller inte förstår allvaret. Jag har snarare valt att inte bli ett med den här sjukdomen, det är en diagnos, det är inte jag. Jag är lyckligt lottad att ha en snäll variant, det kan ändras eller förbli så, men så länge jag kan så tänker jag fortsätta att skita i den.

Gällande amningen så tycker jag att anledningen till att man gör det eller inte gör det är orelevant, det är ditt och/eller erat val och det skall alla andra pompösa mammor skita i, jo det är  mammor som har blivit upprörda. Nu får jag det att låta som att du skall kliva ut i ett minfält Linnea, så är det så klart inte. Det är först nu som det har börjat reta mig, att det har gått upp för mig vad mycket pikar jag egentligen har fått.

Jag tror att bröstmjölk som ”produkt” är det bästa för våra barn, men jag tror inte att ersättningen är långt efter. Det är konstigt att just den här biten plötsligt skall jämföras med gamla goda tiden, vi välkomnar de flesta andra hjälpmedel som introduceras i våra liv. Smärtlindring satt fint vid förlossningen, barnens vaccinering tar jag tacksamt emot och förskolan är ett bra ställe. Vill man tro att allt annat än bröstmjölk är förkastligt så borde man under sin amningsperiod gå på en diet av enbart naturlig föda, helt befriad från artificiella ämnen.

Eftersom jag aldrig ammat så har jag ju bara upplevt ena sidan av diksussionen,(och alltså har de som bara ammat det med). Jag blev också besviken när jag fick reda på att jag inte skulle amma, men efter den besvikelsen så har det nästan bara varit fördelar.

• Jämstäldhet – Patrik har varit involverad från första stund och vi har kunnat dela på allt jobb. Sen har vi inte gjort det för jag är föräldraledig och han jobbar.
• Både Elsie och Bibbi var ganska små, Elsie vägde bara 2100 när hon kom och Bibbi 2600, så det har varit skönt att veta hur mycket mat de har fått i sig.
• Man behöver inte utreda vad mamman har ätit om det skulle vara vara magont eller liknande.
• Du som mamma är friare på många sätt.

Mindre bra saker

• Det är dyrare, ca 70:- förpackningen som går 1-2 i veckan. Den mjölkfria ersättningen vi prövade nyss kostade 240/burk och gick två i veckan.
• Det är mekkigt att gå upp och mikra på natten, eller att hitta mikro när du är ute på vift. Trots att du gör det hela tiden lyckas det ändå bli för kallt, eller för varmt.
• Du diskar/kokar nappflaskor dagarna i ända.
• Det är jobbigt att inse när du skall gå och lägga dig att den var slut, det fanns visst inte en burk till som du trodde.

Sedan några saker som jag trodde att jag skulle gå miste om.

• Att jag och barnen på något sätt inte skulle ha ett lika starkt band – Joho!
• Att vi skulle missa alla dessa speciella amningsstunderna tillsammans – Nehe!

Sen menar jag inte att vi ska anamma några Hollywoodfasoner  utan enbart att det är upp till var och en att välja, och att man skall ta hänsyn till både sig själv och sitt barn. Linnea, hoppas att det hjälpte dig något, att det fanns något av värde och att det inte bara blev skitsnack om pompösa morsor. Lycka till med allt!

Titta vilka fantastiska rosor som kom idag! Tack fina Lovisa, Cissan & Theresa!

Hade jag varit onödigt rik så hade jag nog prenumererat på blomsterbud för det är inte klokt vad trevligt det är.

Vad juste att vi fick igång ett bajsforum. Tack så jätte mycket för alla tips!

Det är som småbarnsföräldrar och när man backpackade som man kan prata lite för länge om detta än vad som sig bör. Detsamma kan gälla lite om förlossning, jag försöker nog att fråga först om personen i fråga vill höra för det är ändå ganska vanligt med olika nivåer av förlossningskräck, och vill de höra så får de den hårda sanningen. 

Så för att förtydliga mina bajsfrågor så knäcktes min svanskota under förlossningen. Det till och med hördes ett knak, men tack vare epiduralen så kändes det faktiskt inte. Man gör inget åt det, och kan kanske jämföras med att folk bryter revben nästan utan att de märker det. Fast det här gör för jäkla ont, alla som någon gång har vurpat och slagit i svanskotan vet ju hur ilande ont det gör. Så bajsfunktioner är intakta, inga förstoppningar det är bara obehagligt helt enkelt.

Fick även frågan från Madeleine hur det var med Leif, och han och Bibbi verkar komma bra överens. Vi har ju kämpat för att inte Elsie ska känna sig utanför på något sätt, så ett kompistriangeldrama måste helt enkelt undvikas.

Måste även visa vad Bibbi fick från sin duktiga farmor idag, så himla söta virkade Sneakers.

 Nu, Pluras kök. Trevlig kväll på er!

De flesta som har barn vet att av 50% chans så är det inte ofta rätt fot kommer i rätt sko. Oddsen där är bara konstiga. Elsie har liksom tagit vara på det uttrycket, att det är fel fot. Fast det kan gälla vad som helst, det är liksom när det inte känns rätt, när livet krånglar lite. Min mormor hade oxå ett bra uttryck, att undertråden kärvar. Alla som har bråttats med en symaskin vet hur fruktansvärt irriterande den där jäkla undertråden kan vara, trots att man har trätt allt rätt så vill den bara inte ibland.

Idag är i alla fall en sådan dag, den kärvar liksom. För Elsie började det med krångel redan i morse när hon försökte bortsta tänderna i för små tumvantar, som även så klart satt på fel händer.

Och för min del så är det bökiga förvärkar som spökar, något är på gång, eller?

Under Elsies graviditet mådde jag prima hela vägen, medan Elsie var alldeles för liten och väldigt välkontrollerad. Den här graviditeten har handlat så mycket om mig, med fokus på att jag har varit sjuk, medan knodden i magen frodas och växer fint. Men jag tror inte riktigt att jag har fattat att vi närmar oss, att vi snart ska bli fyra, få en liten bebis.

Pyttelilla Elsie

Alla praktiska saker har inte ens kommit på tal, utan allt har handlat om att klara sig igenom denna tuffa perioden. Vi hade Leandervagga första halvåret, som vi kunde flytta med oss och hänga upp i takbjälkarna i olika rum, hur bra som helst. Ska vi skruva upp den i taket nu, eller köra på spjälsäng? Får spjälsängen plats? I vilken flyttlåda ligger alla bebisgrejer? Vad tog man med till BB? Det var ju inte så längesedan vi gjorde allt detta, och ändå känns det som om vi är helt vilsna. Stackars barn

Har nog förlitat mig på någon, beeen there done that-känsla, men det kan jag ju inte direkt säga om denna graviditeten så det kanske är dags att börja fixa lite.

Sen det här med att Elsie ska bli storasyster, hon står ju inför den största förändringen av oss alla. Finns det några bra sätt att förbereda henne på det? Vi försöker prata mycket om att det är bebis i magen, har försökt att hon skall få träffa  riktigt små knattar, samt har vi försökt att ta hand mycket om hennes docka Leif.

Leif är Elsies enda docka, han har långa ögonfransar, pussmun, gyllene hår och en snopp, vilket känns väldigt bra. Så honom tränar vi någon form av empatilekar med. Vad mer kan man göra? Ni som har gjort det här?

Sen kan jag inte låta bli att undra om det hade varit tvärtom. Vi ville verkligen att Elsie skulle få ett syskon, men hade detta varit den första graviditeten vet jag inte om jag hade pallat att att göra om det. Jag tror och hoppas det, men det är ändå skrämmande att det kan vara så olika.

Nu är det nog dags att börja riva i lite flyttlådor, och plocka fram lite små, små kläder för att att få mig att förstå vad som skall ske. Jag får väl provklä Leif eller något, det är nog inte bara Elsie som behöver träna lite.