En gång i min ungdom så var jag lite förälskad i en kille, han var intresserad av mig med. Vi var i det där pirriga, nyförälskelsestadiet som är så fint. Det var liksom inte den här galna, jag kan varken äta eller sova förälskelsen utan småfjärilar som bara kittlade runt där inne i magen. Det här var på tiden när alla bodde i andra och tredjehandslägenheter, och han blev av med sitt rum (eller rättare sagt sin kvadratmeter bakom ett plyschskynke i ett vardagsrum) och hade ingenstans att bo. Så han fick bo hos mig ett tag, tills han hittade något annat.

Så pirret flyttade in, vilket blev himla pirrigt hela tiden. Det var ju något på gång, men det hade liksom inte hunnit utvecklats färdigt ännu. Att bo ihop med den man dagdrömmer om är konstigt.

Under några månader bodde vi tillsammans utan att direkt definera vad vi var. Vi bara lät det vara. Jag tror att vi bägge egentligen kände att vi var så olika så att det här antagligen inte skulle hålla i längden.Ljuvligt och pirrigt där och då, men nog inte så mycket mer.

Jag minns att vi jobbade om varandra så vi sågs inte så mycket. Sen skulle jag imponera och anmälde mig till Göteborgsvarvet utan att direkt fatta hur långt det var. Han hade sprungit det en gång och skulle hjälpa mig att träna, och eftersom vi jobbade så olika så var vi ute och löptränade en del på natten.

Att springa under stjärnklar himmel, i ett öde centrum eller med utsikt över en sovande stad – så jädra romantiskt. Sen skall tilläggas att jag är otroligt kvällstrött, så underskatta inte pirrets krafter. (Kan även tillägga att jag tog mig runt varvet, men fick gå av spårvagnen för att kräkas på vägen hem. Jag är typ mer en nattlöperska…)

Sen en solig dag i maj så lånade vi mina föräldras bil och åkte på en tur längsmed kusten. Ni vet frihetskänslan med bil (framförallt innan man hade en), bra musik, vackra landskap och sitt pirr på sätet bredvid. På den turen bestämde vi att från och med idag är vi ett par. Vi hade väl kunnat kalla oss det några månader tidigare, men där och då hade liksom alla bitarna fallit på plats. Det tog sitt tag, bitarna var nog inte perfekta för varandra men de hittade sin plats. Den dagen var den 15 maj för exakt 13 år sedan, och pirret finns kvar. Han heter Pat.

Innovation är ett spännande ord. Ett ord jag har smakat på så mycket den senaste tiden. Jag är på en plats i livet där jag suger åt mig allt som andas kreativitet, nytänk och utveckling. Jag kan inte få nog av idéer utanför allt vad boxar och ramar heter, vill läsa om folk med krokiga bakgrunder, som bytt karriär, förverkligat sina drömmar och vågat ge sig ut på osäker mark.

Det kanske är någon form av 30-40-årskris, men en välkommen sådan. Kris i sin allra positivaste bemärkelse. Jag har fortfarande lite panik över att jag egentligen inte har något jobb, men njuter varje dag av att jag har vågat förändra och att jag strävar mot något jag tror på. Sen vart det hamnar återstår fortfarande att se.

Jag och Patrik hade den här helgen det stora nöjet att få vara med på en Innovationsresa. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva det, och det var nog det som var tjusnigen med hela helgen. En alldeles otydlig, obestämd och innovativt helg med trevliga främlingar. Det kändes ungefär som att kliva in i en Agatha Christie roman, när en grupp människor har bjudits in till det vackra huset med anor från sekelskiftet utan att egentligen veta så mycket mer. Mig veteligen var det ingen som försvann eller blev förgiftad men det var lyckat ändå.

Egentligen var det väl snarare en mellanlandning, och den gjordes av Innovationsresan, och temat var något så fint som Mat, innovation, konst & upplevelse

Det hela ägde rum på det fantastiskt vackra Hällsnäs utanför Göteborg, som på detta stop stod som värd. Ett generöst värdskap, som även innefattade att vi fick en helkväll med den underhållande Douglas Spiik. Han är inte bara duktig köksmästare för Hällsnäs och Råda Säteri, medlem i culinary team west of sweden med fokus på molekylär- och precisionsgastronomi utan även en Innovatör.

Hällsnäs är svårt att beskriva med få ord då de är otroligt kreativa och framgångsrikt sysslar med mycket. Jag tänkte skriva mer om deras matatelje och framtida samarbete med folkuniversitetet senare, men värt att nämna för stunden är att om ni går i bröllopstankar eller vill göra något kreativt med kollegor eller vänner så kolla in deras hemsida.

Douglas och Pierre Jacobson gjorde ett bra jobb att både förtydliga och förvränga vad vi trodde vi såg, smakade och doftade. Med hjälp av essenser (från spanska företaget Sosa som är ledande inom textur och molekylär gastronomi. Något som är koolt är att allt är naturligt och vegetabiliskt) flytande kväve och lite tillbehör gjordes det både glass, maränger och mousse på någon minut. Här fick vi en trollkarlsuppvisning men med metoder och tillvägagångsätt som nog kommer få ett större utrymme i vår framtida gastronomi.  

Kvällen avslutades med en middag som inte kan beskrivas med något annat ord än innovativt. Innovatören fick helt enkelt köra sitt eget race. Återkommer snart med bilder hur det såg ut när de fyra elementen serverades.

God dag på er i vårsolen! Här kommer ett inlägg som inte alls var vad jag tänkt skriva om. Det bara blev.

Fina vår som äntligen spricker ut. Trots mycket beklagande känns det som att vi trots allt är ganska nöjda med våra årstider. Förändringen, anpassningen, fägerna, garderoben. Vi är väldigt medvetna och tydliga med vad som passar. Vilka färger gäller i vår, vilken frisyr ect. Vi annammar den förändringen helt, men varför kan vi inte göra samma sak med mat och livsmedel?

Det här med att äta säsongsanpassat tycker man ju inte skall behöva vara så svårt, men vi krånglar allt till det ganska bra ändå. Det enklaste tipset är sunt förnuft, kolla vad som finns i grönsaksdisken, vad är på kampanj och vad är närproducerat. Det ligger i tiden att tänka sig för, alla måste helt enkelt göra det både som konsument och säljare.

Vi är ett litet land, vi vet ungefär vad som klassas som svenska produkter och på ett ungefär när de kan tänkas vara i säsong. Matinspirationen får vi från alla håll, det går inte att undvika. Tv,radio, tidningar, ja alla typer av mediala kanaler. Lagar Mat-Tina något så hänger vi på. Visst är det säkert massa spons och produktplacering på vad som lagas men att få hela Sverige att vara mer sugna och inspirerade på att laga efter säsong borde egentligen inte vara så svårt.

Man kan tycka att media har ett stort ansvar, men det är såklart massa faktorer som spelar in där som inte jag har någon koll på. Även bloggare bör ta sitt ansvar, och här kastar jag stora stena i växthuset. Vi äter inte helt säsongsanpassat i vår familj, men efterlever det till en viss del. Jag gör fel val ofta, men då är de medvetna.

Några som jag dock tycker har ett stort ansvar, och som jag trots upprepade skandaler vill lita på är våra livsmedelsbutiker. Därför tycker jag det känns väldigt märkligt när Ica som är så bra inför en kampanj med Vår bästa tid är nu, där man med hjälp av en säsongssnurra kan se att någonstans på jorden är det alltid skördetid. Det här är inte en ny kampanj, utan den har hängt med ett tag, och jag förstår inte varför den inte har fått mer skit?

Jag antar att de vill berätta att de har hittat den Kiwi (som har rest över hela jorden) som smakar allra bäst just nu? Det är så bakvänt, plus att de även förtydligar att den där kiwin inte är lika god resten av året men fortfarande finns den i deras sortiment, importerad och icke god.

Så lyft istället fram och hjälp oss att hitta alternativen som är bättre ur ett miljöperspektiv och som kan odlas i vårt närområde. Vi måste inte ha tillgång till alla frukter och grönsaker året om. Vi borde däremot ta tillbaka gamla vanor och bli bättre på att ta tillvara på frukt och bär när det är i säsong så att vi klan nyttja dem även under de snålare månaderna. Safta, sylta, torka, koka in, frys in och konservera. Det är betydligt klimatsmartare och mer känsla i än exotiska frukter från andra sidan jorden.

Nu har vi i alla fall en tid framför oss då det är aningen enklare att göra rätt val. Maj, denna fina månad när de närproducerade råvarorna börjar komma. Yey säger smaklökar, plånbok och miljö. Här kommer några förslag på bra gröna saker i maj. .

Grönt & sånt i maj

• Sparris
• Spenat
• Bladsallad
• Gurka
• Tomat
• Bondbönor
• Rädisor
• Salladslök
• Pepparrot
• Gräslök
• Rabarber
• Murklor, en smakrik svamp som passar utmärkt i stuvningar

P.S Imorgon blir det mindre av svammel och mer av god mat D.S

Hej Fredag!

Så fint att du kom den här veckan också!

Jag förstår inte varför vi fortsätter vara sjuka, Vabruari är ju förbi, våren är ju här, vad gick fel? Jag har varit riktigt krasslig den här veckan och sov bort hela gårdagen. Värk i kroppen, dålig i magen, huvudvärk, feber och fruktansvärt trött. Idag är jag mest så där groggy som man blir efter att ha sovit i ungefär 36timmar. Jag tänker att det var småbarnförälderguden som beställde lite snabbinfluensa åt mig för att återställa sömnreserven en aning. En släng av sömnsjukan är vi nog fler som skulle behöva, fast vi kan skippa all den där värken.

Idag är det i alla fall den superviktiga dagen, Internationella kvinnodagen! Och den kan man faktiskt inte sova bort! Jag skall absolut inte hävda att jag är bra på att engagera mig och dra mitt strå till kampen, men en dag som denna blir jag lycklig av att se hur många som faktsikst är det. Så grattis allt kvinnfolk och bra kämpat med att vara kvinna, för nej det är inte alltid så lätt. Visst det går framåt, men det går satans trögt. Kolla exempelvis in de här siffrorna från Tjejjouren.

Hade jag inte varit i så krassligt skick så var min plan att gå med i Barnvagnsmarchen som går idag i en massa olika städer.

RFSU och alla som går marschen kräver att biståndsmedel till preventivmedel, sexualundervisning och säkra aborter ökar. Sverige har möjlighet att påverka i viktiga internationella politiska sammanhang. Genom att avsätta de pengar och resurser som
behövs för att kvinnor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp – och slippa dö av graviditet eller osäker abort – kan den
svenska regeringen visa vägen. De krav som ställs:

1. Regeringen avsätter minst 10 procent av biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

2. Sverige pressar EU att öka takten så att millenniemål fem uppnås till 2015.

3. Biståndsministern kräver att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter finns med i de nya utvecklings målen efter 2015.

Här i Götet avgick den vi 11.30 så det är lite sent att tipsa om den, men om ni råkar bo nära Älmhult så har min braiga syster Maria arrangerat en där och bjuder in alla!

Hepp!

Vi har varit på barnakuten vid två tillsällen med olika barn inom loppet av en vecka. Hängt där i väntrum, korridorer och diverse rum hela dagarna. Nu är det ingen fara med oss, vi mår ok. Men att hinna sitta och tänka alla de där tankarna som en sjukhusmiljö lockar fram, samtidigt som man försöker googla sig till vad ens barn har för åkommor.

Hinna fantisera om hur livet kanske vänder här idag, tar en helt annan väg än vad vi trodde. Sen återkommer man till alla klychorna, som ju äldre man blir plötsligt inte är så klyschiga längre, utan snarare så jävla sanna! Om vårt liv gjorde en U-sväng och inte alls blev sig likt, vad är det man skulle sakna? Massor såklart, men vad skulle man sakna mest?

Jag tror att det är vardagen, de små stunderna vi har varje dag som bara passerar. Kanske för att man får dåligt samvete att man inte har hyllat dem tillräckligt.

Ett friskt, roligt och lyckligt liv, det vill vi väl alla ha. Sen får det även gärna vara förutsägbart, vanligt och tråkigt. Ungefär som en kalops. Den rätt jag hatade när jag var liten, som  idag är en av mina många favoriter. En hederlig rätt,  smaker där man vet vad man får. Förutsägbar. En trygg bas.

Fast vill man så kan den piffa till sig, överraska och bli mycket roligare än vanlig. Tar på sig finklädernna, snoffsar till sig och presenteras som Långbakad högrev istället. Fast är fortfarande en hederlig alldeles vanlig kalops.

Så ett vanligt kalopsliv som snoffsar till sig ibland. Det vill jag ha.

Bilderna är på samma Kalopsrätt, fast med lite olika uppläggninar som Patrik testade. Det kommer inget recept idag, utan ni får inspireras av bilderna.  Hoppas ni får en finfin, alldeles vanlig dag. Fylld med små stunder som ni kanske idag kommer ihåg att uppskatta.

Själv skall jag uppskatta hela, långa dagen för idag är det nämnligen min födelsedag. Den 34:e i raden. Så till helgen skall vi snoffsa till oss. Och…ja, jag är medveten om att liknelsen var sisådär…men klyschorna stämmer och bilderna var fina:)

Haregott!